Fearlessintents blogg

Kan man inte bara få skeda utan att det ska vara så praktiskt?

Som vi alla känner till, när den romantiska förälskelsen avtar, inträder det praktiska livet. De mysiga eftermiddagarna i sängen övergår till tid i tvättstugan, sex till att glo på TV:n, och en kväll som en gång präglades av vin och chips förvandlas till måltidsersättning och piller mot förhöjt blodtryck.

Utan att verka alltför bitter, kan jag inte låta bli att nämna att jag under den senaste tiden har mött enström av motgångar som har varit svåra att hantera. Jag har upplevt en betydande nedgång i mitt psykiska välbefinnande och valde därför att ta ett steg tillbaka och stänga av omvärlden en tid. Jag har tillbringat många timmar i mitt eget huvud, och mina tankar har ofta cirkulerat kring olika variationer av meningen "allt är meningslöst."

Nu, efter en tid av reflektion, känns det givetvis bättre, men det har definitivt varit en extraordinärt prövande process att frigöra mig från dessa känslor.

Jag kan fortfarande uppleva att vardagen har förvandlats till en monotont förflyttning från punkt A till punkt B, likt i spelet Monopol där man varje månad passerar "Gå" den 25:e, endast för att, två dagar senare, längta efter nästa tillfälle att passera den samma.

Dynamik har blivit en sällsynt och eftertraktad tillgång.

Det känns som att jag har spenderat mycket tid på att reflektera den senaste tiden. Nu när jag äntligen har kommit in i arbetsrutinen märker jag att mina tankar börjar vandra, eftersom så mycket går på autopilot.

Bland annat slår det mig hur mycket jag har samlat på mig genom åren som fortfarande känns ouppklarat. Det är som om vissa saker ligger och skräpar i ett hörn av minnesbanken, och dyker upp då och då, särskilt nu när jag märker att allt mer automatiseras och att jag inte lär mig så mycket nytt längre. Det händer när jag sitter framför datorn på jobbet, när jag kör hem, i sängen innan jag ska sova, eller när jag spelar gamla Wii-spel. Dessa tankar dyker upp och ibland är det svårt att skaka av sig dem.

Jag undrar om jag kanske överskattade hur mycket antidepressiva och att sluta dricka alkohol för ett år sedan skulle påverka mig. Jag trodde att när kemin i hjärnan var återställd, skulle dessa känslor försvinna. Men de finns fortfarande kvar. Jag har provat allt från terapi till meditation, men det verkar som om tankarna ändå fortsätter att snurra.

På något sätt känns det som att detta är något som kommer följa mig genom livet. När jag försöker spela in vloggar för att sätta ord på det hela, blir jag ofta så frustrerad efter en minut att jag börjar avbryta mig själv och höjer rösten, även om jag sitter ensam i bilen. Det känns nästan absurt att jag fortfarande är fast i det här, trots alla försök att släppa det och leva i nuet, istället för att gång på gång gräva upp gamla problem som ingen annan än jag bryr mig om. Platserna finns kvar, men människorna jag var med är borta.

Jag tror inte att distrahera mig själv är lösningen. Jag får hitta ett annat sätt att hantera det. Kanske handlar det om att fortsätta prata om det tills jag inte har något mer att säga.

Jag har upplevt att den senaste tiden har varit ovanligt hektisk. Varje morgon har jag känt mig trött, och det verkar som om det dyker upp nya saker att lägga till min 'att göra-lista' varje dag.

Jag har för övrigt inte varit aktiv på sociala medier på ett bra tag. Det känns som om det kommer att bli betydligt längre än tidigare, eftersom det bara känns som en meningslös sysselsättning. Jag har alltid haft en känsla av att jag varit på fel ställe. Därför försöker jag nu att vara mer närvarande och fokusera på min egen utveckling. Det känns verkligen nödvändigt med tanke på allting som pågår både på jobbet och i privatlivet. Självklart är jag tillgänglig på messenger, men jag har valt att avstå från alla sociala flöden.

Jag har även börjat lyssna på ljudböcker. Jag försöker att ge hjärnan lite nya intryck.

Jag har återvänt till kontoret efter en semester som verkligen var en ansträngning. Jag blev smittad av covid-19 precis i början av min ledighet och var sjuk hela tiden, plus några dagar till. Men nu är jag tillbaka igen och fortsätter mitt arbete.

Självklart känns det lite sorgligt att gå och vänta på sin ledighet för att sedan bli sjuk. Men, det dyker upp fler tillfällen.

Nu tuffar vi på.

Då har jag precis genomgått det typiskt svenska ritualen, nu är mitt vita år avslutat.

Det har varit en positiv känsla att ha tagit avstånd från alkoholen under ett år, men resan har varit långt ifrån enkel. Motgångar har dykt upp på flera fronter, både psykologiskt och i form av svåra vanor. Frustration har känts påtagligt under perioder av längtan och abstinens.

Det var först vid 6 månaders målet som jag verkligen kände att det började släppa, efter det minskade suget och vanorna började bli bleka. Sedan har det bara blivit enklare och enklare.

Beslutet att fortsätta på den nyktra vägen är fast. Ingen återfall till helgen för mig. Att vara fri från alkohol har bara varit positivt och befriande, och jag har inte längre behövt hantera de negativa konsekvenserna av alkohol: kommentarer om mängden dryck, dubbelmoralen från andra, pinsamma situationer, bakfyllor, orimliga regler och de extra kilo jag har förlorat.

Det känns helt enkelt fantastiskt och min hälsa är så mycket bättre nu jämfört med de senaste sju åren.

Nu kör vi!

Äntligen är jag på semester. Jag har verkligen behövt det efter de senaste hektiska månaderna med konstanta händelser både i vardagen och privatlivet. Nu kan jag äntligen slappna av och fokusera på att återhämta mig.

Tyvärr föll jag tillbaka och började snusa igen på fredagen innan jag skulle gå på semester. Trots att jag höll mig borta från nikotinet i 6 dagar, kunde jag inte motstå suget. Jag försöker ändå se det som en del av processen att sluta snusa och att återfall är en del av resan mot att bli helt snusfri. Jag kommer göra ett nytt försök senare.

Jag har en vision att verkligen bara fokusera på musiken under semestern, och inte göra för många aktiviteter. Så för mig spelar det ingen roll om semestern regna bort, det är lugnt för mig att bara vara hemma och koppla av.

Det här med att plötsligt sluta med saker och ting verkar vara något som har blivit ganska vanligt för mig på senare tid. I lördags fick jag ett spontant infall att jag borde sluta snusa eller ta en paus från det. Så nu har jag helt plötsligt inte snusat på snart 5 dagar och jag har både gått igenom 3 dagars abstinens och suget efter godis.

Visst vore det fantastiskt om jag faktiskt lyckats sluta snusa på en gång. Men jag tycker ändå att det kändes konstigt att gå från att ha en snus under läppen hela tiden och få i mig upp emot 20 mg nikotin per prilla, till att plötsligt inte längre vilja ha det och sluta omedelbart.

Märkligt det där.

Jag upplever återigen en period där jag känner behovet av att radera alla appar och ta avstånd från sociala medier. Det kommer troligen inte vara en långvarig paus, men jag känner att jag behöver reflektera över mina tankar och återställa mig till normalt tillstånd.

Jag är medveten om orsakerna till att dessa känslor återkommer, men det är ändå svårt att hantera dem. Det är som om en röst inombords skriker "nej! Nu räcker det!" vilket gör att jag måste ta en paus.

Det känns som att det händer mycket just nu. Något så enkelt som återhämtning verkar ha blivit en lyxvara i min vardag.

Men det är inte långt kvar till semestern. Jag känner ett starkt behov av att ta en paus från allt ansvar för att lätta på trycket och återhämta mig. Ser så mycket fram emot det.

Har på senaste tiden funderat på att börja träna igen. Jag har nyligen fått tillgång till friskvårdsbidraget och planerar att komma igång i september.

Jag har lyckats gå ner en del sen jag slutade dricka men har en vision om att komma igång och bli lite mer tränad. Kroppen känns fortfarande ganska tung och jag blir lätt anfådd.

Jag ska genomgå en undersökning på Neko Health den 1 augusti där de ska kontrollera alla värden och annat, och jag är mycket nyfiken på att se hur mina värden har förändrats sedan förra gången. Senast hade jag höga kolesterolvärden och har sedan dess gjort många förändringar i min kost för att försöka sänka dem. Dessutom har jag blivit mycket mer aktiv sedan jag började på mitt nya jobb.

Men vi får se! Jag tänkte inte gå in så brutalt hårt som jag gjorde sist så jag tröttnar efter en månad utan. Jag tänkte köra lite mindre och inte gå allt in på en gång.

Jag har haft en ganska hektisk period här med massor av arbete osv. Det har varit svårt att bara stanna upp och ta sig tid att skriva om hur det går och vad som händer.

I vanlig ordning är det fortfarande rätt tufft på hemmafronten. Det är mycket som händer och den eviga striden med att verkligen få sova ut en natt pågår konstant.

Men för att vara lite positiv så har jag fått förlängt på jobbet. Så jag kommer att ha en säkrad plats fram till mars och det är väldigt skönt.