Fearlessintents blogg



Kille, 33 år. Bor i Tungelsta, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Idag 08:42

Fearlessintent

Senaste inläggen

Stum på tåget
6 mars kl. 11:55
Dominobrickor och sex för ett år sen
3 mars kl. 10:37
Alla stjärtars dag
14 februari kl. 12:46
2026 - inga löften
5 januari kl. 22:41
När kroppen hinner före hjärtat
5 december 2025 kl. 16:17
Krigsåret 2025
2 december 2025 kl. 09:31
Återuppbyggnad
23 november 2025 kl. 21:04
Omständlig framgång?
2 oktober 2025 kl. 21:16
Sjukskriven
13 september 2025 kl. 18:08
Snart kanske
21 augusti 2025 kl. 19:47
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Musik
Bor: Med föräldrarna
Politik: Vänster
Dricker: Öl
Musikstil: Metal
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2022-07-22

Alla stjärtars dag

Detta är dygnet då vi förväntas korsa en flod av stearinljus, saliv, mysa oss till kramp i soffan och slutligen få belöningen att parkera anletet i skinkornas cykelställ. Det är väl ungefär så alla hjärtans dag borde tillbringas. Med vin-läppar och eteriska rektum-oljor insmorda i näsans bihålor. Då vet man att det har varit en jävligt bra kväll.

Om vi skalar bort humorn en stund. Jag behöver, som vanligt, begrunda hur märkligt det känns att uppleva min första alla hjärtans dag som singel på mycket länge.Tidigare utgjorde detta datum en bastion för intimitet, inramad av ostfondue, gåvor och ömhetsbetygelser. Nu sitter jag istället här i det elände jag simmat runt i sedan förra året och funderar över vad som egentligen hänt. Förutom en total yttre makeover där jag både rakat av mig skägget, klippt håret och dessutom slutat snusa, så kan jag knappt identifiera några framsteg som sträcker sig bortom det rent estetiska.

Helt ärligt så känner jag mig oerhört ensam. Det är trist att gå och lägga sig själv med två täcken där ett är för värmen och ett för att simulera känslan av att skeda med någon. Man snurrar runt som en helikopter tills man hittar en position som oftast är exakt samma som man alltid sover i, men som ändå inte känns rätt av någon helt orimlig anledning. Men samtidigt så är det så löjligt svårt att släppa in någon i mitt liv och det som skaver mest är att jag så gärna vill göra något åt situationen, men ju mer jag funderar, desto tydligare blir det att jag inte har ett skit att erbjuda. Jag bor hemma och scannar bostadsannonser som en desperat arkeolog letar efter den heliga graalen i en soptipp, men processen är fruktansvärt långsam och tär enormt på tålamodet. Jag hatar verkligen mitt utgångsläge, men känner mig just nu helt bakbunden av den.

Så årets romantiska crescendo kommer att landa i ett våldförande av menyn på närmsta grillkiosk och där hamburgare kommer att få agera ätbar munkavle med en polare som enda vittne till min egna flott-dränkta misär. Det är så det får bli i år. Sedan får vi se vad som händer sen.


Logga in för att kommentera