Ligga?

Denna situation har utan tvekan blivit en aning komplicerad. Å ena sidan vill jag dra mig tillbaka och vara helt ensam för att reflektera över det som inträffat, men å andra sidan tvingar sig en nästan djurisk längtan fram. En lust att återigen vilja ligga... hela jävla tiden. Det var längesen och efter denna tid av avhållsamhet vore det otroligt tillfredsställande att få känna en annans närhet även om det endast skulle vara för en natt.

Det är med en viss frustration jag konfronterar mig själv att efter all denna tumult som jag har uthärdat, är det denna känsla som återvänder först. Inte den djupare impulsen att uttrycka kreativitet, att leva livet fullt ut eller att engagera mig i mer passande aktiviteter med hänsyn till mitt mående... nej, det är den grundläggande impulsen av sexuell frustration som plötsligt kommer tillbaka till ytan. Denna mest onekligen utmanande och resurskrävande aspeket av vårt mänskliga väsen... klart den av allt skulle komma nu... kunde inte behovet av att utföra kulinariska experiment återuppstå först? Eller kanske drivkraften att sanera och förbättra mitt hem? Leta efter en ny bostad? Nej, just denna impuls... den som sätter mig i riskzonen för att återigen stöta på olösta känslor och som potentiellt kan få mig att falla under inflytande av någon som har för avsikt att omvandla mig när jag är som mest utsatt.

Jag blir förbannad, förbannad på min kropp för att den söker efter nya distraktioner när jag intellektuellt försöker möta känslorna som jag behöver bearbeta. "Lite fiffi kanske löser det? Lite rumpa kanske?" NEJ! FÖR I HELVETE! Sansa dig och fokusera nu. Det här är det jag inte borde lägga ner tid på just nu!

Men det kanske är ett gott tecken på något sätt att det kommit tillbaka. Kanske är det den första pusselbiten till att återuppbygga mitt väsen innan jag blir en helt fungerande människa igen. Så det kanske är något bra att den kom, även om jag hellre hade velat att skrattet eller kreativiteten hade kommit först. Aja. Det får ta sin tid.