Fearlessintents blogg

Jag har tänkt tillbaka en hel del sista tiden och funderat kring en del personer som jag har haft erfarenhet utav. Tänker de någonsin på mig? Det vi tidigare gjort tillsammans eller vad som hade kunnat ha blivit?

Liksom, specifika händelser har ägt rum. Ibland intima sådana och ibland mer enkla. För mig så etsar dessa händelser sig ofta fast hos mig då de oftast har varit positiva i min värld och ibland så har jag undrat vad de själva har tänkt om upplevelsen. Någonstans så har det känts moraliskt fel att ringa upp och ställa frågan om vad de har tänkt.

Har hon tjejen i Hässelby ens funderat "vad hände egentligen med han jag sög av för 5 år sedan? Vad gör han idag?", Hon i Farsta "undrar varför han tog bort och blockade mig? Vart han ledsen när jag berätta att jag var otrogen?", Hon i Jordbro "Hade det blivit bra om vi setts flera gånger istället för att vara ett One Night Stand?", Andra i Jordbro "Undrar vad han gör idag? Sist vi sågs så låg vi med varandra, undrar hur han tog det?", "Tog han illa upp över att vi inte tog det vidare?".

Jag har tänkt väldigt mycket på varje individuell händelse och har genom åren gjort djupa analyser på allt som sagts eller gjort. Uppenbarligen så har de gått vidare eftersom man inte hört ett knyst sen jag flyttade till någon för 5 år sedan. På samma sätt har jag också gått vidare efter all denna tid, men man kan inte hålla sig från att ibland fundera på om man ens betydde något för dem.

Var jag bara någon dildo som man drog fram ur en låda för att ge dem tillfällig tillfredsställelse? Hade min tid i deras liv en betydande roll för det som kom sen? Jag vet inte eftersom det känns ofta som att de ignorerar de händelser som jag minns tydligast. Elefanten i rummet finns inte.
Spelade det vi gjorde ens en roll?
Var jag oviktig?

Jag förstår inte, men jag kanske inte borde förstå heller.

Jag har haft riktigt svårt att få en ordentlig blund senaste tiden. Jag har legat och funderat mycket de senaste nätterna och hört en namnet på en bekant som jag var väldigt förtjust i en gång i tiden, ca 20 minuter senare däckar jag för natten. Är lite trött på sommaren och de sömnlösa nätterna och att någon ska leka ninja varenda jävla natt så jag vaknar om och om igen.
Det har varit en aning besvärligt sista tiden och det känns som att jag har fått ta ansvar för någons snesteg, en matta på kemtvätt senare och en konstant upptagen vardag är att räkna med fram till den 8:e. Sen kommer egen tid hamna på agendan igen, ser så mycket fram emot det.

Har i vanlig ordning varit trött varenda dag och känt av den där hopplösa känslan av att rätt lite händelser betyder något just nu. Har haft en sådan sjuk längtan bort från den monotona och förutsägbara vardagen, är så sjukt trött på att längta och sakna.
Det konstanta sökandet känns evigt integrerat i en.

Helgen gick i vanlig ordning super snabbt förbi, jag vet inte om man kan säga att det går exakt lika fort som när man är på jobbet en vanlig vecka eller om det faktiskt går ännu snabbare när man är ledig. Jag tycker att konceptet med att tiden går så mycket snabbare på grund av att hjärnan inte processar lika mycket av det som händer i vardagen efter man fyllt 25 är sjukt stressande när man inser hur kort livet i själva verket är. Jag minns att när jag var mellan 10 till 19 år så kändes 9 år som en evighet... lite som att ett år var 1,5 år, samma med 4 till 9 år när ett år kändes som 2 år. Men nu 20 till 29 år så känns som att det gått extremt snabbt, ett år har blivit ett halvår och ingenting känns som att det är direkt långt bort. Jag kan bli stressad över att jag har något bokat i september redan nu. 

Men för att gå tillbaka till ämnet. Det var inget märkvärdigt denna helg heller. Någon blev full igen men jag valde att avstå drickat i helgen då jag verkligen vill att de sista 1,5 veckorna ska vara något annat än en konstant bakfylla och dagar som sovs bort. Det är inte ens roligt att dricka längre då det mer och mer känns som att man gör det för att orka med det fulla sällskapet än att man faktiskt vill det själv egentligen, det känns ändå som att jag alltid har något att göra nästa dag och jag tyar inte ha en dag full med måsten om man samtidigt ska vara trött som ett helvete på det. Då är det roligare att göra något annat på kvällarna. 

Men så det blev lite grillning på gården. Jag tycker verkligen inte om det här området som jag bor i just nu och har velat flytta i flera år men har för tillfället saknat ett stabilt kapital för att ta det steget. Men köttet blev i alla fall väldigt gott och saftigt, fläsk är enligt mig grymt underskattat. 
Vaknade flera gånger i natt av att jag blev sparkad i sömnen, flera gånger fick jag ta en smäll mot mina knän och fick slåss om mitt täcke. Men jag hade rätt mycket drömmar också. Jag drömde om min gamla musikstudio som jag fick stänga på grund av flytten för flera år sen, min gamla förstärkare och väl fungerande dator var där i drömmen och jag blev så glad att se så mycket av mina gamla saker igen. Min dator är i verkligheten sen ett år tillbaka defekt och jag gör allt nuförtiden på en hälften så kraftfull bärbar dator medan min fina förstärkare som jag köpte när jag var 19 år står i en container tillsammans med nästan allt jag äger. Saknar allt det där och jag hoppas på att jag en dag får tillbaks alla dessa saker igen. 

Utöver det så var natten precis som alla andra nätter under sommaren, man sover dåligt men tillräckligt för att ändå få ny energi till nästa dag. Idag är tanken att jag ska få något vettigt gjort, men får se. Jag får sannolikt en svacka igen och tappar orken att göra något.

Aja, det går inte att göra så mycket åt det. Svart kaffe på det. 

Den här veckan har varit relativt okej. Visserligen så har inte mina uppsatta mål mötts men det har inte varit något konstigt som skett. Har haft en del längtan hem och saknat min familj då jag inte träffat dem på över en månad då jag missade midsommar på grund av att jag fick Covid-19, as drygt men det gick inte att göra så mycket mer åt det. Sen har päronen varit bortresta och syrran med hennes familj fick också covid-19.

Var på en middag i torsdags. Hamnade bredvid en sjukligt egocentrisk människa som snackade öronen av mig, försökte fly från henne genom att "gå på toa" så ofta det gick utan att det blev orealistiskt. Maten var god och resten av kvällen var okej, somna sedan i soffan när jag kom hem. Vaknade någonstans vid 4:45 på morgonen av att solen var på g uppåt. Nackspärr är alltid ett faktum i dessa obekväma antika möbler.

Har varit och badat nu när årets varmaste dag kom och gick. Jag är lite fundersam över det här med vädret, jag har liksom inget minne från när jag var barn att det kunde bli såhär varmt i vårt avlånga land? Kanske är global uppvärmning trots allt.

Är lite trött på att alltid fastna i dessa rutiner. Känns som att så fort semestertiderna började så har det bara varit samma rutin som det alltid blir.
Dvs följande:
Glo på tv, käka skit och dricka sprit.
Det är synd att energinivån är så satans låg hela tiden och har inte orkat träffa någon. Har varit i någon märklig svacka sen två månader tillbaka, har drömt mycket om döden och haft en känsla av hopplöshet som genomsyrat hela vardagen. Känt mig misslyckad eftersom jag inte har haft ett jobb på snart 4 år efter alla år av studier, sen har hela grejen med att jag närmar mig 30 om ett halvår börjat stressa mig. Tycker jag börjar se mer och mer trött och jävlig i ansiktet, lönnfet samt att det här förbannade fettet kring halsen får mig att se ut som en leguan. Högst frustrerande att man fortfarande inte lyckats gå ner ett enda kilo på ett halvår, ligger stadigt mellan 109 till 115kg. Hatar det.

Hade någon ambition om att ta mig upp till Orsa nästa vecka, men det känns som att det får bli senare när semesterntiden är över.

Har suttit och bläddrat lite i Stockholm bostad i smyg. Är fan sjukt vad dyrt det är överallt, 9000kr i månaden för en etta i Jordbro? Liksom va? Dessa kapitalistiska utsugarpriser är helt störda.

Men igår (fredag) kändes i alla fall som en bra dag utom att jag kände mig sliten när jag vaknade. Åkte ner till Nynäshamn och hälsade på päronen som kommit med båten. Käkade supergod mat och snackade med alla som var med, jag hade i alla fall trevligt. Tror inte jag har ätit biff rydberg på flera år, passade riktigt bra med en cola zero och ett glas vatten till.

Tänkte försöka vara nykter resten av "semestern" och inte trilla tillbaka på kvällarna som jag tenderar att göra. Hamnar alltid i såna här korkade jävla mönster när jag inte har något specifikt att passa i veckorna. Har någon vision om att börja komma igång och träna igen nu när det känns som att det sista av Covid-19 har lämnat lungorna.
Aja får se, tänkte försöka sitta med musiken så mycket som möjligt också. Lite roligt måste man få ha.

Efter en paus från bloggandet och Emocore så är jag tillbaks.
Har varit i behov av en längre paus då jag behövt ta tag i mitt liv, men då jag är en tänkande person så kände jag att jag behövde ta mig tillbaka för att skriva av mig. Mitt första riktiga inlägg lägger jag upp imorgon.