Allt, inget, hem och bort.

Jag har haft riktigt svårt att få en ordentlig blund senaste tiden. Jag har legat och funderat mycket de senaste nätterna och hört en namnet på en bekant som jag var väldigt förtjust i en gång i tiden, ca 20 minuter senare däckar jag för natten. Är lite trött på sommaren och de sömnlösa nätterna och att någon ska leka ninja varenda jävla natt så jag vaknar om och om igen.
Det har varit en aning besvärligt sista tiden och det känns som att jag har fått ta ansvar för någons snesteg, en matta på kemtvätt senare och en konstant upptagen vardag är att räkna med fram till den 8:e. Sen kommer egen tid hamna på agendan igen, ser så mycket fram emot det.

Har i vanlig ordning varit trött varenda dag och känt av den där hopplösa känslan av att rätt lite händelser betyder något just nu. Har haft en sådan sjuk längtan bort från den monotona och förutsägbara vardagen, är så sjukt trött på att längta och sakna.
Det konstanta sökandet känns evigt integrerat i en.