Fearlessintents blogg

Klart att den här dagen fortfarande påminner mig om allt det där som hände. Hur jag än försökt att tänka på annat eller försökt glömma allt som hände den där dagen så sitter det tyvärr fortfarande efter alla dessa år.

Fattar inte, det är så orelevant och oviktigt för det liv jag lever idag. Men fortfarande så hör jag de där orden, ser det där ansiktet, det pilgifts-röda håret och ser det där hånfulla leendet efter att orden yppats.

Hur lång tid ska det ta? Hur djupa vart de där gamla såren? Hur många 3e Januari dagar ska behöva gå innan denna dag förknippas med något annat än tårar, ilska och frustration? Funkade aldrig KBTn eller har jag bara trillat tillbaka i gamla mönster?

Vet inte, känns som att jag aldrig lär glömma det. Önskar att denna dag var förknippat med något roligare än det där.

Ibland undrar jag om jag har något kemiskt fel i hjärnan eftersom jag blir nedstämd utan speciella skäl i perioder. Hade gärna få motsatsen och vara riktigt jävla glad också i perioder, men det får man icke.

Har varit hemma rätt mycket nu sen examens jobbet startade, har inte börjat på den alls och har två veckor kvar. Lovade mig själv att inte prokastrinanera men det är precis det jag gjort, skulle gärna få skiten överstökad så jag kan börja tänka på praktiken istället. Men någonstans är jag så förbannat less på studier och har ingen motivation att börja. Har känt mig lite för låg för att vilja göra något produktivt.

Men har försökt att vända på humöret till det bättre. Har i princip avskärmat mig från sociala medier då jag inte vill se hur bra alla har det hela tiden. Vet att jag reagerar negativt på allt glatt när jag själv inte mår bra. Glad musik låter så vidrigt provocerande och andras leenden tolkas som hån.
Så jag stänger istället av och lyssnar på/skriver skit arg musik tills jag börjar må bättre. Var bland annat iväg och spelade in vrål till ett Hardcore projekt som vi ska annonsera ut på Instagram om några veckor, vi kommer att i princip spy galla på allt i det projektet eftersom vi båda har en del frustration som vi vill få ut. Lite roligt att jag ska annonsera ut ett projekt på motsatt tema (positivt och glatt) nästa år också. Ett negativt och ett positivt, yin yang i en balanserad orgy.

Har funderat på om jag ska starta en podcast. Testade på skoj att spela in ett avsnitt och redigera det, tyckte det var väldigt roligt att göra det. Lär dock aldrig publicera det avsnittet då jag egentligen bara pratade om ett gammalt minne som jag en gång i tiden försökte att kröka bort som delvis berättas som en historia och ballar ur till något rant om det. Så typiskt mig.
Men tänkte kanske ta och göra något avsnitt och berätta om något kul eller intressant. Får se vad jag hittar på.

Det här med jobb och framtid är något som dagligen svävar i mitt huvud. Nu när jag inte har långt kvar till examenstider (för andra gången de senaste 4 åren) så börjar den här frustrerande känslan "vart ska jag ta vägen sen?" att infinna sig i vardagen.

För jag vet att det jag läser egentligen inte är så värst kul i praktiken, visst så är det något jag är intresserad av men det är inte sådär "as roligt" att jag vill sitta och läsa om det hela dagarna eller gå runt och fundera över det. Utan min tanke är att jag ska kunna komma lite högre upp från golvarbetet och i längden finansiera mitt riktiga intresse, som är musiken.

Jag önskar egentligen att jag kunde arbeta med bara musik, sitta hela dagarna 7 till 18 och producera egen musik, turnera världen över och spela in andra artisters verk, samt mixa och mastra det. Samt verkligen kunna leva på det med en dräglig lön.
Det vore verkligen den ultimata drömmen för min del, där min personlighet och musikaliska kreativitet kunde komma till sin rätt istället för att hamna i olika arkiv i glömskans bibliotek. Kulturarbete är roligt, det är inte helt logiskt och jag älskar att det inte är det.

Men ja, nu ligger jag här i sängen dränkt i olika kompendium med olika studier om inköp/import. Där långa intressanta musikstycken är temporärt ersatta av långa algoritmer i Excel, där tunga bryggor är ersatta ledtider, feta refränger till avkastning, Acapella stycken till flaskhalsar, samhällskritisk lyrik i sann progg-anda ersatt av grön hållbarhet.
Allting skrivet på formell, trist facksvenska med konkretiserade tråkiga stycken där ingen tolkning görs. Allt är mitt i prick... Hela tiden.

När jag arbetade som lagerarbetare och budchaufför så valde jag denna roll för att slippa tänka på jobb. Jag gick dit, gjorde min grej, gick hem och den 25e fick jag betalt. Ibland var jobben som att dejta mitt ex där jag om och om igen fick min roll tillsatt av någon annan och fick sluta långt innan jag ens var i närheten av 6 månaders provanställning.
Men när jag äntligen fick ett fast jobb och inte behövde tänka mer på det så vart det naturligt att mitt huvud fokuserade mer på musiken medan jag var på jobbet, för jobbet var enkelt att lära sig och jag behövde inte fundera så mycket på vad jag gjorde eftersom det alltid blev rätt. Så det blev naturligt att när jag kom hem att hoppa in i min morgonrock och börja skapa musik sekunden jag kom hem.

Men nu har jag inte haft ett jobb sen 2019 och har valt att studera för att kunna göra ett kliv uppåt från dåligt betalda fysiska arbeten till ett mer tänkande jobb. Jag tycker det hela logiska arbetet är intressant och tanken på att få göra något helt annat än att gå runt och plocka ur kartonger hela dagarna känns bra enligt mig. Men sen är det där som jag nämnde tidigare, jag bävar verkligen för att det ska vara "knappt kul" (eller ännu värre, as tråkigt) och att jag kommer hamna på platser där jag måste ta med mig jobbet hem och sitta till klockan 20 varje kväll och aldrig hinna med det jag egentligen brinner för.

Jag kommer aldrig att släppa musiken, men jag vet att satsa på musiken i dagens samhälle är fruktansvärt svårt. Chansen att lyckas är minimal och jag hatar att det är just så, jag vet att jag egentligen vill bara arbeta med kreativitet. Men jag vet att jag måste till det område där folk behövs för att ens ha en chans till att få det bättre, hoppas jag.

Kulturarbetet lär få fortsätta på fritiden... Så får vi se om jag lyckas implementera det vart jag än hamnar i framtiden.

Jag tar mitt sura äpple så länge.

Jag har drömt ovanligt mycket sista tiden och vaknat ett flertal gånger varje natt. Har bland annat haft mitt ex på besök i mina drömmar, drömde att hon jobbade på en lokal grill och att jag vägrade beställa av henne just för att det var hon.
Men hon såg mig och i drömmen så pratade vi ut om varför hon var otrogen mot mig och jag fick berätta hur jag hade känt i flera år på grund av hennes beteende. Hon bad om ursäkt för allt och vi kom fram till en slutsats.

Sen vaknade jag.

Detta är något jag hade velat fått gjort med henne en gång i tiden. Ha det där samtalet där vi bara skulle reda ut allt och begrava stridsyxan för att sedan gå vidare med våra liv.

Det var många år sen det hände men hennes beteende och hur allting abrupt tog slut den där morgonen i Hässelby satte verkligen spår hos mig. Tog flera år innan jag fullt ut kunde börja lita på en kvinna igen och alla dessa nätter som jag efteråt låg och tänkte på henne var hon egentligen aldrig värd från första början.

Vet att jag en gång i tiden hade ett helt kompendie som min gamla KBT-terapeut bad mig att skriva för mig själv i syfte att försöka sätta ord på vad jag kände. Slutade med att den blev 20 sidor och cirka 10 tusen ord lång där jag spydde ut allting från början till slut. Jag minns hur hårt det där tog och hur lång tid det tog att vakna upp ur den där drömmen om det där samtalet, samt att släppa villfarelsen om att hon skulle komma tillbaka till mig.
Det tog tid... Flera år för att vara exakt. Flera år jag hellre hade lagt på något annat.

Kollade faktiskt upp henne lite kort på sociala medier efter denna dröm. Där satt hon med sitt septum, håret som jag brukade dra mina händer igenom som är lika färgstark som en röd pilgiftsgroda med svarta kontraster och med en stirrade blick som jag vet att jag en gång i tiden föll helt platt för.
Så fort jag såg hennes nuna så fick jag ont i magen, så mycket negativ energi bara laddades upp i min kropp av att bara se henne.
Finns en anledning varför jag la ner så många timmar på att ta bort allt från gemensamma bilder, taggade minnen och har hållit mig så långt bort från ställen som Anchor. Allt för att jag försökte radera henne ur mitt liv.

Även om jag påmindes om det där samtalet som jag ville ha för flera år sen, så kommer den troligtvis aldrig att äga rum.

Tack och lov för det. Tillbaks till min blocklista med dig!

Jag har tänkt en hel del på min utflykt till Småland och verkligen funderat över den stora skillnaden som varit sen jag kom hem igen.
Det är så märkligt hur mycket jag känner för att åka tillbaka dit igen. Kände mig fri på något vis och gjorde saker som jag brukade göra förut när jag bodde närmare Nynäshamn. Gå runt i skogen, klippa gräs, hugga träd, sitta vid en brasa och njuta av tystnaden.

Liksom, när gjorde man det sist? Jag vet att det är några veckor sen jag var där nu men fan vad det verkligen kändes bra.

Nu är jag mest frustrerad över att man återigen bara åker med i stressens å där man knappt kan skilja på dagarna längre och där jag bara gör kompromisser om och om igen... Som jag gjort de senaste 5 åren.

Liten tillbakablick sådär, men ville skriva av mig det.

Puss

Helt ärligt talat, jag saknar verkligen ett aktivt sexliv. Vad i helvete hände ens med det? Det började så bra för några år sedan men har liksom med tiden bara dött. Det som var en rutin i veckorna har blivit till något man kan räkna på 5 fingrar under ett helt år. När det väl händer så är det bara en enda chans och då är man antagligen för exalterad att det är över på 45 sekunder.

Och den här andfåddheten... Liksom... Kom igen! Hur satans ur form är jag? Vem fan får håll och kramp i benet samtidigt? Herregud, gymmet nästa! Kan inte ha det såhär. Behöver bli bättre i sängen, men vem kan bli det utan att öva?

Skämt åsido, jag har tänkt rätt mycket på såna här saker sista tiden. Har suttit och samtalat om det och det har liksom slutat med ett bokningssystem...

"Kan vi öööh... Ligga den 26e oktober?"
- Nä, då ska vi på kalas och efter det så har jag AW med jobbet.
"Okej, hm. 29e då?"
- Då ska du till studion med X.
"Aa just det fan... Jag har examensarbete hela november... Så vad sägs om den 3e december?"
- Vi kan boka det så prövar vi!

Nu är det här en överdrift. Men alltså, har det blivit såhär nedrans praktiskt? Man bara tänker på måsten hela dagarna att man inte hinner ligga?
Jisses, vuxenlivet är ibland riktigt jävla trist.

Det var riktigt kul att få vara i Småland. Måste säga att det kändes riktigt bra att få en paus ifrån allt som varit i vardagen och få utföra lite ordentligt fysiskt arbete. Jag har inte direkt tänkt något alls på det som mina tankar brukar sväva tillbaka till och det har hela tiden känts väldigt bra. Så pass bra att jag faktiskt blev lite ledsen när jag började närma mig Stockholm igen, det kändes som att det rasade i mig ju närmare jag kom tillbaka.

Det är något speciellt med att vara och bo i skogen samt att umgänget med min farbror och farfar på något vis fick mig att "leva här och nu" istället för att drömma mig bort på sociala medier, älta gamla ex eller vara sådär löjligt irriterad som jag känner att hela mitt liv post-24 år har handlat om. Jag satt där vid bordet framför en brasa och lyssnade på farfar när han pratade om sin historia och hans engagemang som han har haft i livet, min farbror drog roliga "dad jokes" och lärde mig lite om saker och ting och att se saker ur ett annat perspektiv.
Det kändes på något vis så "hemma" för mig, enda som saknades vore om resten av familjen och att lite vänner hade varit där så hade det varit perfekt.

Visst så saknade jag sängen lite när jag kom hem. Men saknade inte att komma hem till diskussioner, det höga dånet från byggen, bilar som tutar, människor som konstant fyller ens synfält och den där obehagliga känslan av "jag måste ..."
Att man ska hamna i ett fack igen och rätta sig i ledet där endast titlar spelar roll.

Jag saknar verkligen att bo i skogen och den här resan påminde mig verkligen om att det finns fler sätt att leva livet på än att gå runt och sakta ruttna i en hamsterbur. Det finns något bättre att jobba sig mot, det går att få det enklare.

På ett sätt kan man säga att jag kände mig gjord för det livet. Skogen är målet.

Idag har jag varit ovanligt busig.
När jag vaknade i morse så kände jag en stark känsla av "nä, jag orkar verkligen inte åka någonstans idag. Har ingen lust alls." och jag har sista tiden känt mig bokad av olika åtaganden. Så istället för att åka till skolan så har jag spenderat dagen hemma och gjort jagat praktikplats, det är visserligen relaterat till skolan men kände att jag hellre ville spendera varje timme att göra lite sökande istället för att sitta den här dagen och bara lyssna. 
På mina egna "hittepå raster" så har jag suttit mycket med musiken, något som jag verkligen har känt länge att det har behövts. Har arbetat ikapp med många av de projekten som jag har så jag kan slappna av lite mer i veckan som kommer nu. 

Jag försökte att prata med en gammal vän som en gång i tiden var min bästa vän. Jag tycker dock att det är märkligt hur hen skriver med mig eftersom det bara är jag som håller konversationen och frågar saker medan hen inte frågar eller undrar något tillbaka, jag hade väl hoppats på något mer givande samtal med hen efter alla dessa år som vi inte setts. Men det är uppenbart att denna person inte bryr sig på samma sätt som jag gör, vilket är synd eftersom vi en gång i tiden inte gick att hålla isär från varandra. Men det är uppenbart att tiden har gjort sitt med den relationen som vi en gång hade. Men på något vis så tycker jag att det är bättre att inte röra upp en massa förväntningar med klyschor om att "vi borde ses någon gång" som vi alla innerst inne vet att det aldrig kommer att bli av, då känns det bättre att ha facit i hand att vi är klara med varandra. Skittråkigt men har man vuxit från varandra så har man det och man kan inte forsera något.

Annars så ska jag ner till Småland i helgen. Åker på fredagen och kommer hem på söndagen. Ska ner till ett landställe och klippa gräs, rensa ogräs och hjälpa några släktingar med att bygga och hamra. Vilket känns som att jag verkligen behöver eftersom jag känt för att göra något "annat" än det här statiska i vardagen som varit i flera års tid. Behöver komma bort från ångest och stress. 

Aja, nu hoppas vi på att det här bli gött. 

Herrå.

Efter en löjligt intensiv vecka så har vi nått fram till söndag. Veckan har varit packad med plugg och tentamen i affärsengelska, fick VG efter veckans ansträngningar. Nästa vecka blir det ny kurs á la import och export.

Igår var jag och en polare iväg och tittade på The Halo Effect och Amon Amarth. Riktigt bra spelning och det var kul att få stå och snacka med andra dedikerade metalheads i baren.

Idag är det söndag, bakis, trött och jävlig. Hade velat få till det idag men energin sviktar så det blir häng i soffan, många glas vatten och hamburgare istället i väntan på måndag.

Hare.

Jag tycker att detta val känns annorlunda mot många tidigare val men helt ärligt så kan det även vara så enkelt att jag har ändrat syn på politiken genom åren.

För första gången så tycker jag att det känns som att ingen av dem i riksdagen har något konkret att komma med, ingen pratar egentligen politik utan det är bara en massa tjafs och drama. Det har alltid varit tjafsigt i politiken, ja. Det tror jag att vi alla kan hålla med om, men det har känts så himla fokuserat på att gå på varandra som privatpersoner utan att egentligen presentera några förslag på hur något överhuvudtaget ska bli bättre.

Alla de 8:a partiernas ideologi är olika versioner av socialdemokrati, bara olika höger eller vänster inom samma kategori. Vi har inte 8 olika partier, vi har 8 partier som egentligen hade kunnat ha varit två stora partier på grund av den starka amerikaniseringen av det svenska samhället. Vi röstar för block, rösta på ett parti och du får en eller två andra partiers förslag på köpet.

Jag tycker det är så segt hur många viktiga frågor som vi som folk borde fått en chans att rösta om. NATO frågan är en sån fråga som jag tycker hela svenska folket skulle fått rösta om, vill vi gå med eller inte? Vill vi bygga ut kärnkraften? Vad vill folket?
Vad vill vi?

Det var länge sen jag var politiskt aktiv och jag har verkligen taggat ner på senare år. Men nu i valtider så är det svårt att inte läsa om det som händer.
Återstår att se hur det går imorgon.