Arbetslöshet, ångest och kalas.

Hej arbetslösheten! Dig har jag verkligen inte saknat!

Det är inte sällan som jag får för mig att det kommer vara lätt att vara arbetslös, men det är verkligen en utmanande process och känsla som påverkar hela vardagen. Även när man gör något roligt känner man stress.

"Jag borde inte ha roligt, jag borde hitta ett jobb..."

Det är vad jag går igenom just nu. Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle vara arbetslös igen vid 30 års ålder. Känslan av att inte ha någonstans att ta vägen eller veta vad som kommer härnäst är frustrerande.

En anledning till varför det är så utmanande för mig är att jag har varit arbetslös flera gånger tidigare, ibland under långa perioder. Min längsta period utan jobb var tre år och det påverkade mitt självförtroende väldigt mycket. Jag har svurit att aldrig hamna där igen och hoppas verkligen att mina studier ska löna sig.

Förutom det så firade vi nyligen min fars 60-årsdag. Det är svårt att greppa att han redan är 60 år. Tiden går så fort och det ger mig ångest. När mina föräldrar var i min ålder hade de hus, hund och två barn. Jämfört med dem känner jag mig efter i livet. Jag har inga barn, inget jobb, inget hus och en stor studieskuld att betala tillbaka. Men trots mina tankar så tyckte jag att det var det trevligt att fira min far med band och god mat.

I övrigt är allt som vanligt. Jag grubblar över gamla saker och ifrågasätter mitt "nya liv" samtidigt som jag arbetar med min ångest och musik. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att vara arbetslös länge eftersom jag behöver en stabil inkomst för att kunna förverkliga mina drömmar.