Bly på axlarna

Den senaste tiden har verkligen varit en prövning. Jag har allt mer accepterat att "det alltid är något," och det kan vara både stora och små saker som påverkar.

Förutom att fullmånen lyser starkt på natthimlen och gör att sömnen känns som om jag precis hade druckit kaffe, ätit snabbmat och svept två energidrycker strax innan läggdags, så har mitt sinne varit tungt. Hela året har hitills känts som en kamp att ta sig över vattenytan, och det har varit svårt att hitta fotfäste.

I söndags gick min kära farmor bort, en person som stod mig väldigt nära. Sorgen har träffat mig hårt, och jag har fortfarande svårt att ta in att hon inte längre är här. Det känns tomt, tungt och overkligt.

Mycket av det som tidigare kändes viktigt, betyder nu inte lika mycket. Det är dags att börja fokusera på det som verkligen spelar roll.

Vi hörs sen.