Februariröra

Februari har varit totalt kaos och det är ingen tvekan om saken. Som jag nämnde i tidigare inlägg började det med utsättningssymptomen från antidepressiva, och sedan dess har det varit en känslomässig berg- och dalbana.

Om jag ska vara helt ärlig har jag verkligen inte mått bra. Ångest, irritation, nedstämdhet... jag har känt mig helt ur balans. Dels på grund av saker som hänt, men också på grund av den tidigare medicinens utträde ur systemet. Tankarna har bombarderat mig, vissa svårare att hantera än andra. Framför allt har det handlat om existentiella frågor (sånt jag inte kan förklara för någon, för ingen skulle ändå förstå), missnöje över vissa val jag gjort och den ständiga känslan av monotoni.

Mitt humör har dessutom svängt kraftigare än någonsin. Jag har alltid haft humörsvängningar, men nu har de varit brutala. Jag kunde gå från att borsta tänderna och må helt okej till att få ett raseriutbrott, banka sönder knogarna mot porslinet eller skrika hela vägen från garaget till jobbet. Helt utan någon förvarning.

Till slut blev det för mycket, och jag var tvungen att sjukskriva mig. Jag stannade hemma en vecka för att det kändes som om jag höll på att tappa greppet helt. Kroppen reagerade också. Jag mådde illa, hade ont på ställen jag inte ens visste att man kunde ha ont på, och mitt humör var extremt instabilt.

Nu känns det bättre. Jag är tillbaka på jobbet och försöker få ordning på tillvaron. Men jag vet fortfarande inte om jag har blivit mitt gamla arga jag igen eller om det bara är en temporär reaktion... det kanske var känslorna och allt jag tryckt undan som bara kom ikapp.

Oavsett vad, så känns det i alla fall bättre nu.