Meme-kulturens frustration

För att vara helt ärlig så avskyr jag meme- och länkkulturen. Inte memes i sig själva, eftersom de är en stor del av internets moderna utveckling med människor som vill uttrycka en relaterbar kamp i vardagen. Det jag har något emot är att många av oss verkar ha tappat konversationsförmågan på grund av memes.

Hur många bekanta har vi inte idag som bara delar videos med en? Hur många bilder med memes får man per dag som man egentligen inte tycker är särskilt roliga och som man bara "reagerar" på för att man inte vill göra den andra personen ledsen? Hur många konversationer om "hur det går" eller "vi borde ta och ses någon gång?" Har bytts ut mot oändliga memes, videos eller "skämt" där man får gå in och avbryta och säga "du, hur är läget? Längesen vi pratade!" För att sedan bli en obekväm situation där vi har en krystad konversation som inte leder någonstans.
Jag vet inte om jag är den enda som tycker detta, men jag känner att det saknas nyfikenhet bland oss alla idag. Ingen som direkt frågar eller verkar bry sig om vad vi gör. Till och med vissa av mina släktingar sitter och bara skickar reels från Instagram. Det vore kul om frågan "hur går det gubben/gumman?" kunde vara betydligt mer normaliserad istället för denna ändlösa hög av hjärndöda memes. Jag brukar ändå försöka bryta detta med dem alla med jämna mellanrum men det känns stundvis omöjligt att göra något åt det.

Jag tycker att det är en sak att dela minnen. Det brukar ofta vara en konversationsstartare där vi pratar lite om minnet, vilket sedan leder till att vi börjar prata om vad som händer idag. Kanske leder det till att vi träffas istället? Att lägga undan mobilerna en kort stund och ha en riktig "catch-up" eller lär oss känna någon ny person där vi skapar ett nytt minne är ju fantastiskt. Jag förstår dock om man vi inte har tid på samma sätt som förr och det är svårare att få till en träff, men ett "hej hur är läget" ger tusenfalt mycket mer än någon video då. Man hinner först bli glad när man ser att en person som man inte pratat med på länge skriver till en och sedan blir antiklimaktiskt överraskad av att det bara var en "meme". Värst är det om det är en meme med template från Svampbob Fyrkant också.

Jag har absolut ingenting emot att vi går framåt teknologiskt, men när det känns som att allt hela konversationer har reducerats till smileys (emojis för er som är yngre) med skrattande gubbar, trots att jag försöker ge tydliga svar, blir jag så frustrerad. Det är inte ens ansträngande att skriva lite då och då. Ett "Jamen, visst?" ger ALLA INDIVIDER så mycket mer än "gråtskrattande gubbar" eftersom smileys inte har någon substans eller skriftligt värde. Skitsamma om vi/ni inte har setts på år, ett litet svar kan vara starten på att vi/ni ses efter flera år.

Kalla mig boomer eller vad du vill, men jag kan inte vara den enda som genuint frustreras av det faktum att vi alla är uppkopplade och bara ett eller två knapptryck ifrån varandra, men ändå har vi blivit till sociala analfabeter som bara kan kommunicera via videos eller memes. "Jag vill bara visa" är naturligtvis ok, men man kan ju inte bara vilja "visa" och aldrig vilja prata om någonting? Jag förstår att det kan vara svårt att få ihop livspusslet ibland när jobbet tar all tid medan man jagar pengar, att ungarna håller en vaken om nätterna, att man bor med en energitjuv eller att man har andra problem som gör att man inte hinner skriva noveller eller ses som förut. Men ibland kan ett enkelt "hej, vad gör du?" vara mycket roligare för någon att få.

Låt oss tillsammans bryta detta.