30 bast

Tycker det är sjukt på något vis att man har gått och blivit 30 år nu. Vad fan hände med tiden?

Jag har i vanlig ordning haft mycket igen. Mycket funderingar över allting som händer och vad jag ska göra, har varit i ovanligt många skov såhär års och mått rätt kasst mentalt emellanåt. Vet inte vad som tagit åt någon riktigt, vi har haft lite gräl var och varannan dag sen nyår om allt möjligt och det konstanta tjafsandet gör att jag blir rätt trött. Känns som att det borde vara nog med stress som det är med plugget och den inkommande praktiken, men nä... Klart man ska tjafsa om allt från struntsaker till om hur man vill bli väckt på morgonen. Det är liksom inget viktigt och det tar så onödigt mycket energi. Kanske är stress bara? Eller jag vet inte, tröttsamt är det i alla fall. Jag fattar inte hur man orkar störa sig på allt och hela tiden får ett behov att skälla om det. Så märkligt. Men som sagt, kanske bara är stress. Hoppas det i alla fall.

Är lite besviken på en gammal polare. Han var min bästa polare en gång i tiden och vi hade mycket gemensamt samt umgicks jämt. Men sen hände en grej mellan mig och hans tjejpolare som inte blev så bra och sedan så har vår relation inte varit densamma. Jag har vid upprepade försök försökt att vara good sport och ändå visa support eftersom jag inte vill att något gammalt skit som inte ens var mellan mig och honom skulle påverka det vi hade. Men han gör sig hela tiden så jävla svårpratad, råkar man skriva mer än en mening i ett meddelande så slutar han att svara. Frågar man hur det går med allt så får man aldrig den frågan tillbaka och intresset för allting annat som inte är musik, skogen eller sånt vi gjorde pre-2016 är så jävla svalt. Vi har liksom inte setts på 4 år och jag har ändå haft hoppet om att kunna komma tillbaka igen som på den gamla goda tiden.
Vi fyller år nästan samtidigt också och vi båda fyllde 30. Jag skriver ett entusiastiskt genomtänkt meddelande där jag grattar honom och han tackar för det. Tillbaka får jag en meme och ett "grattis :)", tycker det är så tråkigt att han har så lite intresse att han inte ens försöker möta mig på samma nivå.
Vet faktiskt inte om man bara ska tolka det hela som att det helt enkelt är "dött" mellan oss. Han sa till min syster för ett par år sedan att han och jag skulle vuxit ifrån varandra. Tycker det är en väldigt tråkig inställning till det hela och ännu tråkigare att han ändå inte ens vill försöka ses innan han flyttar till Skövde.
Kanske är bra att han flyttar, då kanske jag mentalt kan flytta från honom med. Han verkar ändå bara bry sig om min musik och skiter i mig som person, lite tråkigt att känna så när vi var bästa vänner en gång i tiden.

Aja, verkar bara som att jag ältar. Tror det är tredje gången jag skriver om det.

Annars? Ja du, känner mig rätt trött på väldigt mycket. Jag hade trott att jag skulle vara på en helt annan plats och punkt i mitt liv när jag fyllde 30, men jag är rätt besviken på att det inte är som tänkt. Tycker att jag sitter fast i blålera just nu och vet inte riktigt vad jag känner för framtiden. Är mest less på allt om jag ska vara ärlig. Tänker ta tag i lite saker inom en ganska snar framtid. Mina mat och dryckesvanor blir första steget, jag har tydligen ganska högt kolesterol så det är väl dags att bli nyttig. Kul att bli äldre, yay.