Heroin

I fucking hate you but I love you.
Jag har spenderat alla mina pengar på dig, jag har alltid funnits där, gett dig små presenter bara för att se dig le, jag har förstått dig, lyssnat på dig, älskat dig igenom allt, träffat langare för att betala igen skulder för heroinet. Ändå påstår du att jag inte bryr mig, att andra är så jävla mycket bättre.
Jag vet att du älskar heroinet mer än du älskar mig. Jag vet.
Men om du bara visste hur ont det gör att se dig nodda, att veta hur du får tag på pengar, att veta att du kan dö i en överdos när som helst hade du nog haft ihjäl mig. Det vore betydligt mer skonsamt än att tvingas leva med den här känslan.
Samtidigt mår jag så jävla bra i din närhet. Det är något med sättet du ler, tar på mig, pratar. Du får mig att glömma ångesten ett tag.
Nu när du är arg på mig för att jag tog upp ämnet om ditt missbruk vill jag inget hellre än att knapra massa benzo. Jag har xanor i kroppen redan, men bara i medicinskt syfte och jag kommer snart få stilnoct. Jag vill ha mer. Jag vill bedöva mig. Kanske kan jag tigga mig till lite extra xanor och en nitrazepam...