Pappa sa att han skulle döda mig många gånger...

Men ondast gjorde det nog när han sa "Jag får inte mörda dig, men jag skulle krossa ditt äckliga lilla huvud om jag fick".
Jag ville alltid inbilla mig att han någonstans älskade mig men efter det där har jag aldrig kunnat tro. Det kändes så kontrollerat. Ett "Jag ska fan döda dig" kan sägas i affekt, man kan säga det utan att mena det, men det där med att vilja men inte få kändes så äkta. Han har förbättrats. Han har det. När jag var 9 år gammal försökte jag hänga mig och efter det började han bry sig. Men detta var när jag var 11. När vi flyttat till Stockholm för en ny start. När jag trodde att allt var bra. Efter det har det känts som att han fejkat det. För min brors skull. För min mammas skull. De två vet jag att han älskar.