tallefjants blogg

Tallefjant. Det är bäst så. Lagom fjantigt. Så impulsiv är jag nog inte egentligen endå..

Permission i alla fall. Hemma med bröder och mor. maten kokar och snart är den väll färdig med! Nya saker håller jag på med också, lite överaskningar, vad ska jag annars göra på det dära ungdomshemmet i så många veckor?

Det blir nog bra.

Nu blev jag ropad på, maten ska bli avsmakad av kocken själv tyckte familjen. Kanske är det bäst, vem vet vad de har gjort med min mat...

NU blir det kalas, alla är bjudna till kakor och bullar! Komsi komsi

Ett nytt boende. Ett tillfälligt boende. Ny omgivning. Nya vanor. Nya rutiner. Så mycket nytt att jag snart tror jag ska bli grön bara för att jag själv ska bli lite ny jag med. Kanske blir marken blå och resten rosa? Ja vem vet. För tillfället vet jag bara att nästa vecka är full av överaskningar och nya grejor. De kallar det ungdomshem, jag kallar det "plan T" som i "tillfällig plan tills vi löser vad vi ska göra med den galna flickan-planen"

Jag har inget emot nytt egentligen, men ingen gillar när allt förändras. Man är så van vid allt det andra att förändringar nästan skrämmer en, även om de är för det bättre. Man är så bekväm med hur det är att man är rädd att minsta förändring ska rubba tid och rum.

Kanske är det de faktum att vi är så bekväma med att andra sköter ändringarna på ett sånt sätt att vi inte märker det, att vi blir rädda när vi måste ta hand om det själva? För nu tar politiken hand om våra bekymmer, lämna det åt högre makter och viktigare personer. Gör små och många förändringar så märker vi det aldrig. Lite så känns det, vem vet, kanske har jag rätt..

Jag somnade för ett tag sedan, för att vakna vid elva och inse att jag var pigg, då drar jag mig hit. Skriver lite och hoppas att sömnen hinner ifatt. Med medans jag sov drömde jag om detta ungdomshem som verkar bli mitt nya "hem ljuva hem" en tid framöver. Jag drömde om gemenskap och mardrömmar, gott och ont, om att vara helt frisk till att vara helt galen.

Ack, jag hoppas att de har en bra plan. För jag är inte säker på att jag gillar plan T, men jag får helt enkelt ta över mina egna förändringar denna gången. Makten ska då inte ruinera mitt liv, eller bestämma över det.

Tänker ni låta makten ta över erat liv då? eller ska ni ta tag i det själva, fjantar

en del kallar denna avdelningen för skola, med på skylten står det tydligt "lekterapi" Damen här ifrån kom upp till mitt rum och lockade med bakelser. inte kunde jag motså. Så nu väntar jag på att de sista tio minutrarna av kakorna som är i ugnen ska bli färdiga. Då ska den sista saken på sen är det fika för hela sverige.

Snart ska jag på läkarbesök, woupie, sedan kommer allas mägnus för att krama mig lite. Sen hoppas jag på fler besök.. Fadern kommer nog med.

Jag hade hoppats på att jag hade lärt mig något vid denna tid, kanske en klok lärdom eller en bra vetskap. Men icke, det enda jag lärt mig är att jag skulle bli en rätt bra ninja. Kanske ser det bra ut på mitt CV? Louise Tegnvallius, proffsig ninja sen 2009.

Hade allt varit något.


Sen kan jag ju uppdatera er med att jag tar första bästa chans till frihet idag, balen väntar på mig ännu en gång, vacker klänning och hatmord blandat med kärlekens törst. Underbart om ni frågar mig. Jag längtar redan. Men tid och ömhet gör jag mig vacker inför balen som hålls åt min ära, ack vilken sorgsen kväll för prinsen och hans påtvingade kärlek.

Kanske får han lite klarhet i sin själ när jag kommer in i min röda klänning med taggtråd till krona? Vi får väll se. En bal på slottet, väntar du på mig min kära prins? eller kommer du direkt efter tolvslaget då jag måste gå?

usch. nu väntar min läkare. farväl och önska mig lycka till.

Det är lustigt det där, hur man kan villja ha någons närhet så mycket att man är villig att gå sönder helt.
Det är lite lustigt, hur man står ut lite längre med närheten, bara för att det är värre utan den.
Det är lustigt att närhet har en så stor betydelse.

Jag är rätt öppensinnad skulle jag säga, det mesta intresserar mig faktiskt och det finns nog inget jag är helt anti emot, möjligen sveriges politik och våld. Men det är ju självklara grejer i min värld. Hur som helst. Men det där med närhet förstår jag inte riktigt, vet inte om det är för att jag inte vill förstå eller för att jag inte vill tänka på det.

För när jag sitter och skriver här, så tänker jag inte på själva närheten, nej. Jag tänker på min relation till närhet. För jag är en sådan person som faller sönder utan närhet, men blir också hel med hjälp av just närhet. Men samtidigt som detta har en så stor del av mitt liv och ens tor betydelse, så tänker jag hela tiden att jag inte förstår dess mening.

-Det är lustigt hur man kan undvika något så stort i ens liv, bara sådär.

Min hjärna sätter stopp och min kropp säger ifrån, jag kommer inte djupare in i tankarna om det. Jag vill veta min åsikt och vad jag tycker om det i min värld. Men ack. Min hjärna håller inte med.

Men samtidigt som jag inte kan hitta mina egna åsikter åt mig själv så hittar jag lätt dessa åsikter för andra. Kanske borde jag testa det?


usch vad flummigt det blev. vet inte om ni förstår ett ord av det jag skriver.
men kanske räcker det att det får er att fundera, för ordet närhet förstår ni.
Alla ska ju ha sina egna åsikter, så det är nog bra om ni inte förstår hur jag
tänker.

Farväl, min sömntablett kommer ifatt mig lite nu...

I vanliga fall brukar jag ha nogerlunda koll på mina tankar och funderingar, jag brukar kunna lösa upp de största knutarna och blåsa bort dimman som täcker hela min värld lite. Tänka lite klarare helt enkelt. Men idag är allt flummigt. Jag får ingen ordning alls och vet knappt vad jag funderar på.

Detta kommer att bli en händelserik dag, bar eller dåligt vet jag icke. Det enda jag vet är att jag kommer att gå sönder idag, tejpen kommer inte klara detta tryck och limmet som håller ihop mina lemmar är inte tillräckligt. Men mina vänner kommer med karlssons klister och sätter ihop mig helt och hållet. Jag hoppas att de köper en helt ny tub, det kommer nog vara nödvändigt.

Sen kom ett sådant tonårsproblem idag på morgonen, min fina nya tröja som jag älskade igår har blivit ful och jobbig. Usch. Jag hatar att vara en människa ibland. Vi är så fixerade vid saker och ting, hur vi ser ut och hur andra ser oss. Jag kämpar med att få bort denna mänskliga egenskap, varje dag. Men ibland smyger den sig på mig och attackerar utan nåd.

Sen om detta beror på att jag är lite tjurig och sovit lite lite är en annan historia kan jag känna. Idag har jag i alla fall massvis med möten och tider att passa. På allt det ska jag få besök. Men det blir nog bra, lite klister så fungerar jag igen.

Jag är rätt ledsen nu. Men inte för mig själv, nej, själv är jag rätt glad och lugn för tillfället. Nej, det som gör mig ledsen är hur andra mår.

Jag vill kasta magiskt glitter på er så att ni som mår dåligt blir bra. Jag vill trycka ner magiska bullar i halsen på er så att ni känner er bättre.

Men jag kommer alltid ihåg att det inte är så det fungerar. Det är då jag blir sorgsen.

Så, till alla er som inte mår bra, fråga er själva om ni vill må bra. När ni vet svaret på den frågan vet ni vad ni ska göra. Göra allt i er makt för att inte släppa det svaret.

Jag vill gärna ukämpa kaoset ni alla går igenom, men jag har fått lära mig att jag inte kan det. Jag var tydligen inte supermannen, även om man hade hoppats. egentligen är jag nog spiderman, min läkare har bara inte sett mig på natten än.

*kastar magiskt glitter på er*

SUPRISE. må bättre nu.

Permission. Wuhu.

Jag är glad hejhej. Men samtidigt lite fundersam nej å nej. Önskar nog att jag kunde vara som en vanlig individ och bara glädjas åt att jag är hemma med bror och mor. men åhnä. mitt medvetande måste tvungen fundera och planera lite till, kanske finns det någon gåta inknuten i lägenheten? eller kanske en ledtråd gömmer sig bakom bokhyllan? Hur det än ligger till så är jag här nu. Ska snart färga håret lite rödare, duscha själv och klippa håret utan tillsyn, lyx.

Jag tror nog att vi tar mycket för givet i samhället vi lever i nu. Usch. Och ja, en gammal klyscha att "åh, nu har jag gått igenom något och kommer aldrig ta något för givet" men det ligger nog allt för mycket sanning i det. För ja och JA vad jag kommer att uppskatta de små sakerna i livet mer när jag blir utskriven. Kanske borde ni alla hoppa från en klippa, bryta några ben och bli inlagda på sjukhuset? då kanske ni också börjar uppskatta de små sakerna.

Eller ska jag kasta stenar på er alla och hoppas att ni blir skadade?

Imorgon händer fina saker och hemska saker. Mina pojkar kommer på besök. Allas magnus och joppe. För de har faktiskt inte mycket till val, kommer de inte kidnappar jag dem. hoppas att de läser detta. För pojkar, om ni inte kommer klipper jag av eran penis med en sax och tvingar er att äta den. Sådetså.

Märks det att jag börjar bli galen av denna ensamhet som min kartong ger mig? Nejdå.

nu ska jag bli rödhårig i huvudet. hejdå.

Beslut, massvis med beslut. Det är lustigt det där, att andra kan göra beslut åt en själv. Hur de kan ta ens åsikt och tycke och besluta något helt annat. Det är lustigt det där, att andra människor kan ta beslut som gäller mig och mitt välmående.

Det intresserar mig på ett sätt, men endå gör det mig helt ointresserad. För samtidigt förundras jag över hur människor tänker när de tar beslut över andra, hur de kan leva med sig själva efter att de tagit fel beslut. Men samtidigt tänker jag inte ens på det, för samtidigt vill jag inte tänka på det. Då spricker hela jag.

Det är lustigt att individer maler på om att de vill ens bästa men inte lyssnar på vad man har att säga, det är lustigt hur individer som jobbar med barn och ungdomar beter sig som robotar och automatiskt svarar och pratar.

Det gör mig sorgsen att så få människor kan ge en ett personligt vetande och faktiskt bry sig. Men det gör mig glad att veta att jag träffat en av de människor som faktiskt gav mig personligt vetande och faktiskt brydde sig. Det kommer jag alltid att ha med mig. För det tjänar väll ingenting till att tänka på allt det som gör mig sorgsen?

Just nu väntar kvällsmat på mig. Två pojkar sitter skrattandes vid datorn bredvid, de kom för att besöka mig. Vilket känns trevligt. Men nu kan jag ine undgå att tänka att jag önskar att jag var dem.

Tack och hej, kvällsmaten har ingen nåd och den väntar nog inte mycket längre. Oj, juste, mötet idag gick inte alls bra. Men det kanske ni förstod.

Med sömntablett och en mycket trött hjärna lägger jag mig i sängen i hopp om lite sömn. Men ack. Jag blev besviken och lurad av medicinen jag fick. Nu sitter jag här, pigg som ett nötskal och kommer aldrig återvända till sängen.

Min sinnesstämning stördes av gift utan botemedel. Av en individ vars själ suger ut min. Ett gift som torkar ut mig helt. En individ som äter upp mig innifrån. Det är ingen trevlig känsla, det är inget pirr i magen och inget smygande leende som dyker upp. nej, ack åh nej. Det är ett gift som många kallar botemedel, men för mig är det gift, för jag vill inte. Jag vägrar samarbeta med detta gift. - Åh du Gud, få det att försvinna.

Jag försöker distrahera mina tankar någerlunda, tittar lite på det vita bandet runt min handled. En kod och mitt person numer. Mitt namn. Jag tittar runt om mig, leksaker pryder hyllor och golv. Till min vänster, ett par steg till vänster, ligger ett rum. Med en liten pojke i. Det gör mig sorgsen att en så liten människa ska behöva vara i denna oändliga kartong. Men leksaker finns det och glädjen glittrar runt om honom. - Han är oberoende.

Jag skulle nog lära mig ett och ett annat av denna makalösa pojk.

I denna otroligt ärila sinnesstämning som jag är i nu, måste jag erkänna att jag önskade att jag hade något mer att komma med än mina flummiga tankar. Jag önskar att jag kunde berätta för er att allt är bra och jag önskar att jag kunde lära er, det jag har lärt mig nu.

Men sanningen är den att jag inte ens minns gårdagen. Allting flyter ihop och jag smälter för att sedan bli bränd och tillagad. Nej, jag önskar nog allra mest att jag kunde sova.

Men ack, Gud har lagt sig innan mig och sover redan nu, inte vill jag väcka honom med mitt trams. Så jag ber till Reinfeldt och hoppas på en räddning.

Idag har jag gjort en lista, en mycket fin lista om jag får säga det själv. Med färger och figurer ur min vildaste fantasi.. och med det menar jag streckgubbar med häftiga frisyrer. Tänkte att om ni inte hade något bättre för er kanske ni vill läsa min lista?

Things to do next week:
- Töjja septum
- köpa silvriga piercings
- köpa hårfärg
- skaffa större kula till labrett
- fotografera kanin
- strypa mina vänner med kramar när jag blir utskriven

Min planering so far. Jag tror att det där med planeringar och listor är en bra sak. Jag har insett det nu. Det hjälper, mot näst intill allt faktiskt. Så mina damer och herrar, listor är lösningen på alla problem! Hur får ni fundera ut själva, jag är inte eran personliga google site, ohnä.

Men jag kan ju ge er en hint... ni vet, när någonting dåligt händer. Ska man se till att listorna är positiva. För då känns det mer klart att det faktiskt finns bra saker kvar. Det blir mer.. det blir lättare att ta i så att säga.

Men nu väntar sköterskan otåligt, min köttfärspajj kallnar tydligen...


p.s är otroligt taggad inför mina piercingar!!!