nu blev det flummigt

Det är lustigt det där, hur man kan villja ha någons närhet så mycket att man är villig att gå sönder helt.
Det är lite lustigt, hur man står ut lite längre med närheten, bara för att det är värre utan den.
Det är lustigt att närhet har en så stor betydelse.

Jag är rätt öppensinnad skulle jag säga, det mesta intresserar mig faktiskt och det finns nog inget jag är helt anti emot, möjligen sveriges politik och våld. Men det är ju självklara grejer i min värld. Hur som helst. Men det där med närhet förstår jag inte riktigt, vet inte om det är för att jag inte vill förstå eller för att jag inte vill tänka på det.

För när jag sitter och skriver här, så tänker jag inte på själva närheten, nej. Jag tänker på min relation till närhet. För jag är en sådan person som faller sönder utan närhet, men blir också hel med hjälp av just närhet. Men samtidigt som detta har en så stor del av mitt liv och ens tor betydelse, så tänker jag hela tiden att jag inte förstår dess mening.

-Det är lustigt hur man kan undvika något så stort i ens liv, bara sådär.

Min hjärna sätter stopp och min kropp säger ifrån, jag kommer inte djupare in i tankarna om det. Jag vill veta min åsikt och vad jag tycker om det i min värld. Men ack. Min hjärna håller inte med.

Men samtidigt som jag inte kan hitta mina egna åsikter åt mig själv så hittar jag lätt dessa åsikter för andra. Kanske borde jag testa det?


usch vad flummigt det blev. vet inte om ni förstår ett ord av det jag skriver.
men kanske räcker det att det får er att fundera, för ordet närhet förstår ni.
Alla ska ju ha sina egna åsikter, så det är nog bra om ni inte förstår hur jag
tänker.

Farväl, min sömntablett kommer ifatt mig lite nu...