hej å hå

Permission. Wuhu.

Jag är glad hejhej. Men samtidigt lite fundersam nej å nej. Önskar nog att jag kunde vara som en vanlig individ och bara glädjas åt att jag är hemma med bror och mor. men åhnä. mitt medvetande måste tvungen fundera och planera lite till, kanske finns det någon gåta inknuten i lägenheten? eller kanske en ledtråd gömmer sig bakom bokhyllan? Hur det än ligger till så är jag här nu. Ska snart färga håret lite rödare, duscha själv och klippa håret utan tillsyn, lyx.

Jag tror nog att vi tar mycket för givet i samhället vi lever i nu. Usch. Och ja, en gammal klyscha att "åh, nu har jag gått igenom något och kommer aldrig ta något för givet" men det ligger nog allt för mycket sanning i det. För ja och JA vad jag kommer att uppskatta de små sakerna i livet mer när jag blir utskriven. Kanske borde ni alla hoppa från en klippa, bryta några ben och bli inlagda på sjukhuset? då kanske ni också börjar uppskatta de små sakerna.

Eller ska jag kasta stenar på er alla och hoppas att ni blir skadade?

Imorgon händer fina saker och hemska saker. Mina pojkar kommer på besök. Allas magnus och joppe. För de har faktiskt inte mycket till val, kommer de inte kidnappar jag dem. hoppas att de läser detta. För pojkar, om ni inte kommer klipper jag av eran penis med en sax och tvingar er att äta den. Sådetså.

Märks det att jag börjar bli galen av denna ensamhet som min kartong ger mig? Nejdå.

nu ska jag bli rödhårig i huvudet. hejdå.