Plan T

Ett nytt boende. Ett tillfälligt boende. Ny omgivning. Nya vanor. Nya rutiner. Så mycket nytt att jag snart tror jag ska bli grön bara för att jag själv ska bli lite ny jag med. Kanske blir marken blå och resten rosa? Ja vem vet. För tillfället vet jag bara att nästa vecka är full av överaskningar och nya grejor. De kallar det ungdomshem, jag kallar det "plan T" som i "tillfällig plan tills vi löser vad vi ska göra med den galna flickan-planen"

Jag har inget emot nytt egentligen, men ingen gillar när allt förändras. Man är så van vid allt det andra att förändringar nästan skrämmer en, även om de är för det bättre. Man är så bekväm med hur det är att man är rädd att minsta förändring ska rubba tid och rum.

Kanske är det de faktum att vi är så bekväma med att andra sköter ändringarna på ett sånt sätt att vi inte märker det, att vi blir rädda när vi måste ta hand om det själva? För nu tar politiken hand om våra bekymmer, lämna det åt högre makter och viktigare personer. Gör små och många förändringar så märker vi det aldrig. Lite så känns det, vem vet, kanske har jag rätt..

Jag somnade för ett tag sedan, för att vakna vid elva och inse att jag var pigg, då drar jag mig hit. Skriver lite och hoppas att sömnen hinner ifatt. Med medans jag sov drömde jag om detta ungdomshem som verkar bli mitt nya "hem ljuva hem" en tid framöver. Jag drömde om gemenskap och mardrömmar, gott och ont, om att vara helt frisk till att vara helt galen.

Ack, jag hoppas att de har en bra plan. För jag är inte säker på att jag gillar plan T, men jag får helt enkelt ta över mina egna förändringar denna gången. Makten ska då inte ruinera mitt liv, eller bestämma över det.

Tänker ni låta makten ta över erat liv då? eller ska ni ta tag i det själva, fjantar