Jag vet inte vad som händer men det är väl lugnt antar jag

Alltså dagen började rätt okej.
Sol. Lugnt. Jag tänkte ”idag ska jag vara stabil som en tegelvägg”
Sen tappade jag en gaffel i golvet och hela min själ gick i brand som om gaffeln var en demonisk signal från underjorden.
VARFÖR LÅTER METALL SÅ HÖGT???

Men okej, det är lugnt nu. Jag andas.
Jag dricker te.
Jag är mjuk som en gammal filt.

FAST NEJ, för sen öppnade jag kylen och någon (jag själv) hade lämnat en burk yoghurt på sniskan och den STIRRADE på mig som om den dömde mig för alla mina val i livet.
Vad vet du om mig, yoghurt!?


VA!?


Det är lugnt. Jag är lugn.
Allt är bra.
Jag är en stilla sjö.
En harmonisk potatissäck.

MEN HERREGUD JAG HITTADE ETT DAMMKORN PÅ MIN TELEFONSKÄRM OCH DET VAR FORMAT SOM ETT LITET DJUR??
JAG HATAR DET HÄR HUSET
JAG HATAR FYSIK
JAG HATAR DAMMPARTIKLARNAS AGENDA

Okej förlåt. Förlåt till världen.
Jag är okej nu. Jag lovar.
Jag har tagit tre djupa andetag och klappat en kudde.

Men alltså
Om en enda pryl i mitt hem faller omkull, eller rör sig, eller VIBRAR LITE till..
Jag säger bara detta;
JAG KOMMER TUGGA MIG IGENOM EN VÄGG för att fly kaoset.

Men allt är bra.
Jag är ett löv.
Ett lugnt löv.

Ett lugnt löv som skriker inombords.