blubs blogg
Kille, 35 år. Bor i Eskilstuna, Södermanlands län. Är online nu.
Senaste inläggen
Jag tror jag tappade bort min egen personlighet i soffanIdag 19:27
jag tror nånting i mitt hus försöker ta över
Igår 21:28
Jag har fått virus/är inte ens admin längre
28 november kl. 23:57
Jag blev förolämpad av en paprika och jag tar det personligt
28 november kl. 01:01
Jag såg min egen skugga idag
27 november kl. 02:13
Jag tror min hjärna försöker rymma genom öronen
25 november kl. 16:07
Min existensialism blev kvar i mikron
24 november kl. 14:50
Jag tror min hoodie försöker säga mig något
23 november kl. 18:26
Detta inlägg innehåller en hemlighet
11 november kl. 00:20
10 år senare
27 oktober kl. 21:03
Visa alla
Fakta
Civilstatus: Inte valtLäggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: Inte valt
Politik: Inte valt
Dricker: Inte valt
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2017-03-13
jag tror nånting i mitt hus försöker ta över
okej alltså jag vaknade och kände direkt att nån energi var FEL.
inte lite fel utan HELT FEL. typ som om nån hackat min själ och glömt patch notes.
jag gick upp och min vänstra fot sa nej tack och ba vek sig åt sidan som en bruten ikea-instruktion, så jag bara gled ner på golvet och kände mig som en hal mjölkförpackning som tappat hoppet. katten tittade på mig som om jag förstört hela sin karriär.
jag kröp (kröp!!) till badrummet och spegeln ba ”du ser ut som en wifi-signal med dålig mottagning” och det var fan onödigt sagt men sant.
Mitt hår såg ut som om det försökte fly i panik.
sen ska jag äta frukost men min hjärna ba ”ÄT EN GURKA” och jag ba varför??
hjärnan ba ”VI HAR INGEN PLAN, KÖR BARA” så jag sitter där och gnager på en gurka som om den innehåller svaren på allt.
och alltså jag försöker skriva normalt men bokstäverna känns som små stressade myror som springer i panik över skärmen.
meningarna hoppar, dom slåss, dom bråkar, jag är bara moderator i ett språkbråk jag aldrig ville va med i.
och topp tre värsta händelserna idag:
jag råka hälla kaffe på en bok och boken sa (mentalt): ”du har förstört mig”
jag försökte öppna en dörr men dörren var stängd, inte låst, bara STÄNGD som om den bojkottade mig
jag hörde nåt i väggen. eller så var det jag, svårt att säga.
och jag VET jag låter som en mänsklig glitch. men jag är ändå ganska nöjd. det är som att bo i en verklighet gjord av mjukplast och misstag och ändå va okej med det.
okej nu måste jag sluta för tangenterna känns hala som om språket försöker rymma.