Jag har fått virus/är inte ens admin längre

Okej så jag vaknade av att min kudde låg på GOLVET.
Den hade glidit ner under natten som om den ba ”nej tack, jag är klar med det här förhållandet.”

Och jag? Jag låg kvar i sängen, övergiven som en gammal Windows 95-startmeny. rip



När jag stapplade ut i köket upptäckte jag att någon (troligen jag själv, men jag tänker inte ta ansvar för skiten) hade ställt en banan i ett glas vatten.

Inte skurit den. Inte ätit den. Bara… ställt den där.

Banangladiatorn.

The Bananing.

Vattenbanan 2.0.

Den såg ut som den planerade revolution.


Sen öppnade jag balkongdörren och möttes av en lukt som jag tror var vår? Eller förfall? Svårt att avgöra.
Fåglarna lät som om de skrattade åt mig. En av dem tappade en fjäder och jag svär att den landade med attityd.

Jag försökte dricka kaffe men kaffet smakade.. framtid?
Alltså inte dålig framtid, bara sån där ”du borde tagit (tag i) ditt liv redan för tre år sen”-framtid.
Jag hällde ut det.
Kaffet svarade genom att stänka på mina byxor.
Passivt aggressivt, som allt annat i min värld.

Jag satt på golvet en stund och stirrade in i väggen och insåg att väggar är otroligt dömande.
De bara står där och är rejäla och stabila och jag sitter mitt emot som ett mänskligt frågetecken som glappar konstant.

Och visst, jag fattar att jag låter som om jag borde uppgraderas eller omstartas, men helt ärligt?
Jag trivs lite i haveriet.
Det är som att leva i B-rollsmaterialet till en dokumentär om någon som nästan fattar hur man är vuxen.

Måste avsluta nu.
Kökskranen droppar i takt och jag tror den försöker kommunicera i nån sorts morse-kod för psykisk instabilitet.