Scientists blogg

Vaknade till 140 röster. Detta fixar vi! Såg förövrigt att någon lagt ett förslag att upprätta en staty av Freddy Mercury i kommunen. Somliga har andra prioriteringar.

Förslaget till kommunen om att göra staden tryggare gick igenom för omröstning. Efter tre timmar har 85 personer röstat på förslaget, och det behövs minst 100 på 60 dagar för att kommunen ska ta upp förslaget i nämnden. Det blir nog en förändring snart eftersom att intresset är stark. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg - en sjuåring förstår att förändringen måste till.

Tiden är inne! Idag står inte mitt kylskåp tomt längre.

Jag har börjat äta tre måltider om dagen och att kombinera detta med ett högre proteinintag. Min hypotes är att kroppen nu kommer att skifta till ett hypertroft läge. Tanken är att när muskelcellerna växer, så borde cellmembranen göra likaså. Om jag begränsar fettintaget via kosten, så borde cellerna försöka hitta lipider att inkorporera i sina membran från andra ställen.

Vill se vad min kropp är kapabel till.

Då har man varit en duktig invånare och skickat in ett förslag till kommunen för att skapa en tryggare miljö för bland annat barnfamiljer. Krävs minst 100 röster på förslaget för att det ska tas upp i nämnden. Tur att jag har ett stort nätverk. 100 röster fixar jag på mindre än en vecka. Men det är lite snopet att det ska behövas så mycket effort för något som är common sense. Till och med en sjuåring fattar att det måste till en förändring. Men hey, i sann demokratisk anda!

Den första gången när jag påverkade kommunen var när jag var 18 år och skickade in ett förslag om att det borde byggas ett utegym. Ett år senare stod det färdigt och vi hade någonstans att träna. Vi bodde i en av Sveriges minsta kommuner, så i brist på annat skrevs en artikel i tidningen, "Ungdomar vill förbättra kommunen med utegym". Det var då min politiska karriär peakade.

Antibiotikaresistens är ett växande problem inom sjukvården, där tidigare behandlingsbara bakterieinfektioner blivit livsfarliga. De flesta antibiotikor har främst utvecklats av jordens mest kompetenta kemister - mikroorganismerna - som ett medel för kemisk krigsföring. För att kontrollera konkurrensen.

Människan uppmärksammade mikroorganismernas förmåga till att producera molekyler med bakterie-hämmande egenskaper och såg möjligheten. Möjligheten att rena fram, "förfina", och att använda molekylerna för att slå tillbaka bakterieinfektioner.

Våra kroppar lever i samförstånd med absoluta majoriteten av bakterierna i naturen. Vi känner i dagsläget till ungefär 1,500 bakteriearter som kan orsaka sjukdom medan det uppskattningsvis finns 1,000,000,000,000 (ja, du läste rätt, 1 biljon) bakteriearter på jordklotet. Många av vilka vi är beroende av för att människoliv ska vara möjligt. Men ja, det adresserar inte om en bakterie i handen är bättre än tio i sjukhuset.

Jag skulle vilja argumentera att bakterier är bra, för inte bara har de utvecklat antibiotikor, utan även har de tillverkat andra bioaktiva molekyler som används inom sjukvården. Till exempel antitumör- och antisvamp molekyler. Vi har bakterierna att tacka för många av de bioteknologiska framsteg vi har gjort, så att vi kan leva längre. För döden är ju oundviklig idag ändå.

Så, är en bakterie i handen bättre än tio i sjukhuset?

Ja! Med en bakterie i handen kan vi förstå livets mekanismer. Vara förberedda. Ta fram nya läkemedel. Med tio i sjukhuset kan vi bara se på.

En vanlig och felaktig missuppfattning om asexuella är att de inte har sex. Det är sant att det finns de som inte har sex, eller rent av blir äcklade av det. Viktigt att komma ihåg är att det är en läggning på ett spektrum, och att läggning är läggning och att sex är ett val.

Föreställ dig läggningen bisexuell. Denna personen kan välja att ha sex med båda, enbart med män, enbart med kvinnor, eller att inte ha sex. Det gör inte personen heterosexuell, homosexuell, eller asexuell. På samma sätt kan en asexuell välja att ha sex trots hel eller delvis avsaknad av sexuell attraktion.

Asexualitet kan brett delas in i fyra kategorier: avvisande, undvikande, neutral, och positiv. Någon som är avvisande kan uppleva ett starkt obehag kring sex. Undvikande asexuella kan känna att de inte vill ha sex, men kan till exempel prata om det och kanske även dra sexskämt och diskutera det med andra. Den sexneutrala kan tänka sig att ha sex för att skaffa barn eller för att etablera en emotionell kontakt. Sexpositiva kan ha allt ifrån lite till mycket sex och kan till exempel uppskatta den fysiska känslan, tanken på att förstärka bandet mellan sig själv och sin partner. Det kan vara så att den asexuella tycker om att se sin partner njuta och att fördjupa den emotionella eller intellektuella kontakten.

Som barn insåg jag att jag var "annorlunda". Men jag kunde inte sätta fingret på vad. Jag kunde uppleva attraktion och känna närhet, men jag förstod aldrig fullt ut varför. Det plågade mig i många år, eftersom att jag trodde att jag var trasig. Jag övervägde även att jag skulle ha andra sexuella läggningar. Men poletten trillade så småningom ner. Jag förstod att sexuell läggning och romantisk läggning är två olika saker. Det är inte trasigt att vara asexuell. It is just a different flavour.

När jag var liten kände jag mig ironiskt nog som mannen i ekan. Utan åror, mast, och omgiven av hajar. Ironiskt för att jag frivilligt hoppade i. Oförmögen att ändra min kurs. Påväg mot mina drömmar och mål, kursen redan bestämd.

Det kändes tryggt att bara hoppa på och driva i en riktning. Målmedvetet. Men det blåste snart upp till storm och jag gjorde mitt yttersta för att hänga kvar. Ekan vaggade våldsamt i vågorna. Åtminstone var jag ovanför ytan. Stormen var ihärdig och vägrade passera. Jag tröstade mig med tanken om att efter storm kommer solsken.

Mitt innersta tog över och jag övervägde att hoppa i det fyra-gradiga vattnet, för att det var min enda utväg. Hur länge skulle jag överleva det här? Jag tog ett djupt andetag, nöp mig om näsan och hoppade i.

Först kändes det som att ha hoppat in i en eld, det stack och brände i hela kroppen. Efter vad som kändes som en evighet fryste jag ända in till själen. Jag visste inte om jag skulle kråla mig tillbaka till den sjöodugliga ekan för att undvika hajarna. Hajarna som inte verkade hungriga...

En kallsup och tusen nålar senare flörtade jag med tanken på att ge upp. Vem vore jag då? Om jag gav upp. Om jag verkligen gjorde det. Vad vore mitt liv då? Jag drömde mig bort. Till en fantasi om ett fulländat liv. Ett liv. Ett liv?

Genom molnen en ljusstrimma av hopp värmde mitt ansikte.

En fråga som jag brinner för är barns välmående och rättigheter. Det är inte konstigt att man tappar tron på mänskligheten när man ser hur föräldrar som på jakt efter en like exponerar sitt barn på sociala medier. Barn är ju barn, och har inte utvecklat sitt hjärnkontor fullt ut. På samma sätt som det finns åldersgräns för att köpa energidricka, cigaretter, eller att rösta, så tycker jag att det borde finnas en åldersgräns för barn innan deras medgivande till att få sin bild upplagd på sociala medier kan göras gällande.

Har träffat personer där jag sagt rakt ut att de borde tänka två gånger extra innan de lägger ut bilder på sina barn på sociala medier. Men föräldrarna har hävdat att deras status som föräldrar och jakt på likes väger tyngre än barnens oförmåga att ta välinformerade beslut om vilket material som läggs upp på sociala medier. Det gör ont att se att föräldrar tar illa åt sig istället för att faktiskt tänka en gång extra och ifrågasätta hur det hade känts om någon lade ut bilder på dem själva och förevigade dessa på sociala medier utan deras medgivande.

du är odejtbar? Varför tänker jag varje gång jag träffar någon som är snygg, singel och 30+ att det måste vara något allvarligt fel med personen. Undrar varför personer som levt halva sitt liv fortfarande inte hittat någon att dela sitt liv med. Anledningen till att jag är singel är att jag genomgick ett djungelåk i en Jaguar 560 när jag var 24, och att hitta bensin och att byta däck i djungeln är inte så lätt. Så jag fick gå till fots i några år för att hitta ut. Tänker att dessa personer, liksom jag, antingen haft svårigheter i livet, eller att deras personlighet helt enkelt gör dem odejtbara. Svårigheter i livet ser jag som ovärderliga erfarenheter, men personligheter skrämmer mig. För det finns inga botemedel mot en taskig personlighet eller mot obeslutsamhet.

Dayhoff modellen för att poängsätta en jämförelse mellan två proteinsekvenser kan användas för att evaluera eventuell homologi.

Steg 1. Vilka punktmutationer är accepterade? Två kriterier måste uppfyllas. a) en mutation måste uppstå så att den kodar för en annan aminosyra. b) hela organismen accepterar mutationen som den dominerande proteinformen.

Steg 2. Frekvensen av respektive aminosyra måste vara känd.

Steg 3. Den relativa mutabiliteten av aminosyrorna räknas ut och beskriver sannolikheten för att den specificerade aminosyran byts ut. Beräknas genom att dela antalet gånger en aminosyra observeras att mutera med aminosyrans frekvensen.

Steg 4. Skapa en matris för sannolikheterna att en aminosyra ska mutera till en annan. Detta görs för alla aminosyror. Exempel på matriser är PAM och BLOSUM. PAM1 betyder att sekvenser som har muterat med 1 procent jämförts, och frekvenserna i en sådan matris säger hur sannolikt det är att en aminosyra muterar till en annan om sekvenserna är 1% lika. Men ibland vill vi undersöka proteiner som har större divergens.

Steg 5. PAM250 och andra PAM matriser. Om vi vill jämföra sekvenser som divergerad mer kan vi istället använda mindre stringenta matriser. PAM250 (som skapas genom att multiplicera PAM1 med sig själv 250 gånger) är intressant eftersom att det går att hitta homologi mellan proteiner som delar 20% identitet (identitet är hur många av aminosyrorna mellan de jämförda sekvenserna som matchar exakt).

Steg 6. Konvertera sannolikhetsmatrisen till en "relatedness odds" matris. Med denna går det att avgöra hur sannolikt det att en aminosyra muterar till en annan i en homolog sekvens? När du konverterat kan du gå till steg 7.

Steg 7. Log-Odds Scoring matris. Nu görs relatedness odds matrisen om till en log-odds matris. Då blir det möjligt att räkna ut en poäng för sannolikheten att en aminosyra muterar till en annan mer effektivt. När matrisen är i formen log-odds är det möjligt att använda addition istället för multiplikation, vilket är bättre ur ett beräkningsperspektiv för datorn eftersom att addition är mer sparsamt för en dator än multiplikation.

Im screwed. Måste snacka med proffen för att få de sista två stegen förklarade igen.