Scientists blogg

Jag har blivit inbjuden att hålla ett föredrag på en konferens i Göteborg nästa år. Det ska tydligen vara en stor årlig konferens där många av Sveriges ledande psykiatriker samlas för att diskutera det senaste inom psykiatri. Ska tala om återhämtning. Det blir nog bra.

Många applåder och tack efter föredraget. Tror de uppskattade det. Fick många frågor efter föreläsningen och det var några som kom fram och tackade mig personligen för konferensens höjdpunkt. Tja, vad ska man säga. Jag är nöjd. Trodde först att min presentation skulle ta en halvtimme, men fick lite extra krut av nervositeten och lyckades genom genvägar korta ner föredraget till 20 och lämna 10 minuter åt frågor. Känns som att det var uppskattat eftersom att vi var tvungna att avbryta mitt i frågestunden trots att det var ett tiotal personer som då räckte upp handen för att få ställa en fråga. Fick även förfrågan av en i publiken att föreläsa för deras verksamhet i Malmö någon gång i framtiden.

Har bestämt mig för att kalla nästa föredrag för "Från utanförskap till delaktighet - Fontänhusets roll i återhämtning från Schizofreni". Det känns som att titeln omfattar precis vad föreläsningen ska handla om.

Tänker att använda mig av delar från föregående föredrag, prata om mina stora framtidsplaner och om hur jag umgicks med nobelpristagare i medicin, för att sedan crasha till den absolut lägsta nivån jag varit på i mitt liv. Tänker fortsätta med hur jag blev socialt isolerad och sökte mig till osunda miljöer som förstärkte självstigma, och hur jag till sist efter många försök att återgå till forskningen hittade Fontänhuset som gav mig möjligheten att läka i min egen takt, utan yttre påtryckningar. Där jag fick hjälp med att börja lita på människor i sociala sammanhang igen, där sjukdomen blev ett bihang, och där jag hittade en väg tillbaka till arbete.

Det är ungefär vad jag ska berätta om under föredraget.

Min dröm att illuminera vetandets outforskade mörker lever kvar. Min styrka har aldrig varit att minnas information utantill, utan det som gjorde mig till en skicklig forskare var en kombination av fallenhet för att fantisera och min förmåga att reproducera resultat i laboratoriet, den senare förmågan delvis förlorad. Jag har därför varit tvungen att tänka om de senaste åren, och nu börjar nya planer att ta form. Eftersom att datorer och molekylärbiologi varit intressen sedan länge är mitt hopp att studievägledaren och jag ska finna en lösning för studier på halvfart. Jag ska antagligen nästa läsår ge studierna ett nytt försök och utvecklas från molekylärgenetiker till bioinformatiker. Det skulle passa mig bra. På så sätt skulle jag fortfarande kunna besvara frågor om livets fundamentala mekanismer.

Det var flera personer som kom fram till mig och tackade för en gripande historia och jag fick stora applåder. Balans mellan patos och logos, samt en berg-o-dalbana historia gjorde susen. Tackar alla som gjorde presentationen möjlig. Planerar redan för nästa föreläsning som kommer att hållas vid en konferens med fokus på schizofreni.

En journalist hörde av sig till mig och frågade om hon kunde intervjua mig och skriva en artikel om delar av mitt liv. Smickrande. Men tänker på eventuella konsekvenser. Det skulle innebära att jag skulle bli ett ansikte utåt för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Bli offentlig. En del av mig vill, för att jag ibland känner mig redo för det. Har länge funderat på att bli offentlig. Tänker att det kan förändra livet för många och inge hopp om att det finns en chans för förbättring och att det är möjligt att gå från avgrund, till bakgrund, till förgrund. Ska grunna på detta ett tag till, har till November på mig att återkoppla.

Ser fram emot imorgon. Kommer att hålla två föreläsningar på socialhögskolan om återhämtning från schizofreni. Till att börja med kommer jag att berätta om hur jag hade en lovande framtid som forskare, om hur jag tog alla rätta stegen och vistades i en miljö som bäddade för min framtid som professor i molekylärgenetik. Sedan tänker jag fortsätta med hur livet vändes upp och ner och hur psykosen satte stopp för mig, hur jag hallucinerade och fick vanföreställningar. Efter några faktaslides berättar jag om hur en socialt trasig individ kan återhämta sig och bli en fungerande människa igen. Min presentation kommer innehålla logos såväl som patos och förhoppningsvis kommer min historia tilltala majoriteten i rummet. Jag gör detta för att hjälpa alla med schizofreni som inte kan föra sin egen talan. Det känns som att jag gör något viktig... Mycket viktigt.

Fick en inbjudan för någon vecka sedan om att hålla ett föredrag för socionomstudenter om återhämtning från Schizofreni. Har filat på en presentation där jag försökt vinkla återhämtningsprocessen från ett perspektiv på hur socionomer kan göra skillnad. Kommer att ge tre exempel på när socionomer gjort bra och dåligt samt dela några anekdoter och siffror. Känns stärkande att få vara med och påverka socionomer och på så vis stötta en utsatt grupp. Enligt en rapport från socialstyrelsen 2016, så är det endast 6-7% med Schizofreni som arbetar på öppna arbetsmarknaden.

Så. Har de senaste veckorna fokuserat på att sammanställa dokument som ska användas för att få verksamheten i rullning. Har som tur fått några dagar över till att fokusera på utvecklingen av deras webbsida. Implementerade en ny funktion förra veckan som blev smidig och bra. Ska optimera denna så fort möjlighet ges. Detta blir bra. Har även funderat på att hoppa på en kurs på universitetet till hösten och testa på att parallellt jobba och plugga. Vi får se hur det går om det blir av. Detta blir bra. Nu har jag börjat sakna mina gamla kollegor, men det är väl naturligt, tänker jag. Ser på framtiden med nyfikenhet. Detta blir bra.

Det är en intensiv vecka där mitt arbete ska sammanfattas och jag ska hålla en crash course i bildanalys för mina kollegor. Imorgon är det dags och jag har inte hunnit förbereda mig ordentligt. Men det ska nog gå bra. Har gjort analyser i ett halvår och börjat behärska mjukvaran. På Måndag bär det av mot nya äventyr. Är nervös över hur det ska passa i mina nuvarande rutiner, för jag är en rutinmänniska och mår bäst när min vardag är fyrkantig.