Enligt mina erfarenheter om jag utgår från folk i min närhet, så verkar det vara ganska vanligt att man är ihop med någon, skaffar barn där i 20-års åldern, försöker settle down ''påriktigt'' genom att bli sambos och sedan håller det bara inte. Folk har för bråttom och lär inte känna varandra tillräckligt. Särskilt när 30 och 40-års krisen sätter in och de försöker leva seriöst med någon, verkar verkligen få folk att bryta upp för att börja ett nytt kapitel. Är ganska vanligt fenomen ändå. Vet många 40 och 50-åringar som är jättebra personer men deras partner dött eller bara bestämt sig för att lämna dem. Tycker det snarare känns ganska stressigt mindset att tänka man ska ha allt klart vid 20-års åldern, hittat sin livslånga partner samt sig själv och veta vad en vill. Sånt kan ta tid. Känns orealistiskt if you ask me, särskilt när jag ser hur folk har det.

Tänker som KilleN, finns nog många fagra själar som inte är intresserade att binda sig och ta relationer på stort allvar när de är tjugo. Vissa kanske börjar leta när de är trettio, eller helt struntar i det hela med parrelation.

Jag tror inte att de flesta människor egentligen är 'odejtbara'. Det handlar snarare om vilket kapitel i livet man befinner sig i och vilka prioriteringar man väljer att sätta. Vi har alla olika mål och riktningar i livet, och för vissa kan det kännas som ett hinder att binda sig till någon just då. Ofta handlar det mer om att man ännu inte har hittat rätt person, rätt tid eller rätt sammanhang. Personligheter kan krocka, men tajming och mognad spelar minst lika stor roll i om det faktiskt fungerar eller inte

Jag håller med