Schizo-Freak

Så... Under en väldig lång tid har jag varit medveten om att det finns två viljor inom mig... ändå sen jag läste psykologi i gymnasiet har jag varit medveten om att mitt ego är en av mina viljor som eftersträvar snabba och kortvariga lösningar på mina problem.

Ett exempel på detta är att jag vill dricka alkohol tills man glömmer bort ens problem. Det blir som en slags arrogant, okänslig och manipulativ personlighet som lurar en. Den andra viljan är den som agerar som varningsklocka vid det tillfället då mitt ego vill göra något som tex ger mig kortvarig njutning tex. sex. Personligheten strävar efter att värna lösningar som resulterar i ett långsiktigt positivt resultat. Det är denna "röst" jag egentligen bör lyssna på eftersom det är den mest försiktiga och passiva av de två. Mitt ego är impulsiv och tänker inte igenom vad den aktuella viljan kommer leda till eller skada...

Som nämnt har jag länge vetat om dessa två personligheter och under lång tid försökt hitta en balans mellan de två för att 'hitta mig själv'. Det låter som man är ett jävla schizofreni-freak... vilket man kanske är, time to time... men vem är inte det egentligen?

Det har gått så långt att jag en kväll började namnge min impulsiva personlighet till Chris....Inget märkligt namn egentligen och inget som jag medvetet tänkt på! Det är en skrämmande efterreflektion att man gjort detta men jag bör nog inte vara den första som gjort det om vi alla ska vara ärliga mot varandra?

Har jag gått helt käpprätt åt helvete eller är det här ytterligare en varningssignal att verkligheten slipper undan fingertopparna? Kan det vara helt tvärtom... att jag lurar mig själv pga. osäkerhet då jag äntligen börjat blir mer medveten om vad mina ageranden och viljor kan resultera i?

Yours truly Youngblood

Moodmusic