Dylan_I_Youngbloods blogg



Kille, 28 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 21 april kl. 13:47

Dylan_I_Youngblood

Senaste inläggen

Night Drive
9 november 2024 kl. 23:53
River of Deceit
13 augusti 2021 kl. 19:32
Freely Thinking
12 mars 2021 kl. 23:49
I'm Negative
5 juli 2020 kl. 00:17
Post Poem - Vem som helst kan...
17 januari 2020 kl. 01:48
Trainspotting som band?
17 januari 2020 kl. 01:20
Lonely Tunes of Tonight
12 januari 2020 kl. 01:05
Schizo-Freak
9 januari 2020 kl. 23:31
Lonely company
7 januari 2020 kl. 21:25
"Wake up" - Mad season
14 juli 2016 kl. 23:53
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Musik
Bor: Själv
Politik: Anti-allt
Dricker: Inte valt
Musikstil: Alternative Rock
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2011-07-23

Event

Dylan_I_Youngblood har inte lagt till några event än.

Lonely company

Här igen då.. Tänkte börja skriva igen för min egen skull och 'ventilera' tankarna

Ligger nu i min säng i storstan och överanalyserar som vanligt. Har förmodligen aldrig varit så här rädd för det som finns utanför min lägenhet på ett bra jävla tag. Kommer ni ihåg när man fick göra en sånhär 5-10års planering i skolan över vad man skulle uträtta/uppnå under den tiden? Jag hade förmodligen inte sett mig själva sitta i denna situation för 7år sedan... Det är bara klyschigt att säga att man trodde man skulle vara död vid det här laget Det är bara dumt att grotta ner sig i sånt man inte kan påverka... jag är långt bortom det...


Ensamhet...min största rädsla är att vara ensam och bortglömd. Jag har utnyttjat folks hjälp eftersom jag vet att man kommer undan med det, känslan av att nån bryr sig är oerhört uppskattat av mitt ego. Det inbillar mig att jag kan fortsätta mitt dysfunktionella och destruktiva levnadssätt då man tror det kommer alltid finnas nån där som hjälper en... sen inser man att det inte blir så... man blir ensam och märker att lägenhetsväggarna börjar krympa långsamt in...

Insåg nyligen att jag använder alkohol som en utväg att slippa verkligheten och ensamhetskänslan. Det är dock som många vet endast en kortvarig lösning. Jag har gått ner i ett mörkt hål (mer än jag vara medveten om) och insett att man har varit på väg emot ett återkommande alkoholproblem.. Försöker ifrågasätta mig själv... varför ska man bli full varje gång man är ute eller har alkohol tillgängligt... liksom vem som helst kan bli full, det är inte en svår utmaning... En oerhört svår utmaning för mig är att kunna ta ett glas och gå hem utan negativa ensamhets-tankar. Förhoppningsvis lyckas jag... jag kommer inte avsluta drickat helt... det skulle bräcka mig totalt... och i värsta fall leda till annat skit!

Min största utmaning detta år blir förmodligen att acceptera min ensamhet och vara trygg med den! Var inte rädd att mista folk som om man var beroende av dom.

Glöm aldrig att det är du som är viktigast att prioritera... vem vill du liksom vara om 5-10år ;)

Yours truly, Youngblood


Moodmusic


Logga in för att kommentera