CRASCHs blogg

Alla vet att inget kommer gratis,
man måste kämpa.
Men för nån som inte orkar finns det inget bra pris,
allt som dämpar,
Är tabletterna man lätt får utskrivna, så funkar vårat system.
För psykvården orkar aldrig ta sig an dina problem.

Jag tänker fly,
Ska bli någon ny,
Någon jag inte avskyr,

Jag ska sälja mig dyrt.
För det känns nästan över,
Ska dränka mig i dyr sprit.
Ta några tabletter som söver,
Och bli en elit.

De spottar och skrattar, de måste vara blinda.
Dina sår kan inte lagas med plåster och gasbinda.
Nej kom med mig, vi slår oss igenom!
Tegelväggarna där, det finns en väg där bakom.

De testar dig bara, allt är en lek.
De säger bara att de inte hörde då du skrek.
Det enda du vet något om är ordet svek.
Jag ser hur du bara blir mer och mer blek.

Men nu är jag laddad med dynamit och krut,
Jag ska se till att all skit äntligen får ett slut.
Ni får tvivla, det är det många som gör.
Men ingen, nej ingen, ska dö bara därför.

Jag förstår verkligen inte hur jag kunde tillåta dig att göra såhär med mig.
Hur kunde jag låta dig komma in i mitt huvud.
Det var ett dumt val, om jag nu ens valde det själv.
Du var ganska övertalande.
Fin och charmig.
Fast jag borde vetat bättre.

Jag borde inte lyssnat.
Jag borde inte svarat.
Jag borde låtit allt vara.

Åh, det där leendet.
Åh, den där kyssen.
Där på trappan.
I kylan.
Berusad på öl och sårbar.
Väldigt sårbar.
Allt du sa lät så fint och bra.
Allt var uppochner.
Jag trodde att du var den som kunde vända mig rätt.
Så naiv.
Dumma dumma jag.

Jag förstår inte.

Hur kunde jag låta dig få mig att gråta.
Aldrig.
Aldrig igen.
Jag hade allt under kontroll.
Jag lovar.

Finns det något där för mig?
Finns det något kvar?
Har inget mer att ge, inget mer att hämta,
Jag har inget här att göra,
Ni ska nu få höra..

Sanningen om mig, jag är ett hopplöst fall
Värdelös som få, kanske verkar känslokall,
Alltid gått min egna väg, gjort motsatsen till vad dom sagt,
Kanske för att jag övertalat mig själv att jag klarar mig på egen hand?
Tappat nästan alla vänner, kan inte ta emot råd,
Jag verkligen föraktar Sveriges pinsamma psykvård,
Blivit stampad på om och om igen,
Lever bakom tanken att det blir bättre sen,
Kan inte tvätta,planera eller laga mat,
Slutför aldrig något, jag är jävligt lat,
Kommer inte ihåg saker, har inget minne alls,
Och där har ni det bekräftat, jag är ett hopplöst fall.

Finns det något där för mig?
Finns det något kvar?
Har inget mer att ge, inget mer att hämta,
Jag har inget här att göra,
Det där är vad jag fått höra..

Att jag är en meningslös människa,
Vissa delar kanske stämmer.
Att det krävs förändringar,
Och att jag tappat många vänner.
Det är jag fullt medveten om det sänker mig helt,
Och blir förvirrad då jag faktiskt inte vet,
varför det blir så och varför dom lämnat,
varför jag nästan alltid känner mig så jävla ensam,
Jag hatar att det är medicinen som håller mig vid liv,
Längtar till dagen då jag slipper den och kan vara fri,
Men den dyker aldrig upp om jag inte får hjälp fort,
Men alla misstag och fel kan jag inte göra ogjort,
Jag kan ingenting, alkohol och cigaretter,
Olagligt beteende,massvis av tabletter,
Och som sagt så krävs det förändringar,
Och det är så det är att jag är en meningslös människa.

Gamla demoner kommer tillbaka,
Berättar om en tid jag allt utom saknar,
Skriker att jag aldrig mer kommer att vakna,
Ibland känner jag att dom kanske har rätt.


Finns det något där för mig?
Finns det något kvar?
Har inget mer att ge,
inget mer att hämta,
Jag har inget här att göra,
Men ändå står jag stark.

Då sitter man här på busstationen full som ett as,
Precis som ett problembarn nu ska.
Det är väll såhär det ska se ut efter alla ras,
Ett offer av människor,tankar, ge och ta.

Det är väll såhär folk förväntar sig det,
För ingen vill ha dig hemma hos sig.
Ingen vill bli inblandad i dess historia, är den skrämmande?
Luktar öl, cigaretter och förvirring.
Jag blev aldrig som dig.

Sjunger alla sånger som handlar om samma sak,
Tiden och dess kraft att påverka så stort.
Reklamens girighet och de rikas egoism, det är samma sak.
Människors hat, men vad har du gjort?

Det skulle inte bli såhär, det skulle det aldrig.
Hade en plan förut, men den blev ändrad såklart.
Allt är plötsligt förändrat på din vanliga stig,
Det brukar bli så, du är ganska van.

Alla låtars meningar om att det kommer en bra dag,
Radion surrar om att allt blir bättre.
Men gäller det alla människor överlag?
Nej, för dig verkar inget bli lättare.

Cigaretter och öl hjälper inte nu,
Och nu är du här, hur tar du dig hem?
Allt gick så snett, är det bara du?
Men allt det här, det löser sig väll sen.

Ja tillslut allt kanske fixar sig,
Nån kanske svarar och du märker att nån ser dig.
Allt lyser upp om så bara för en stund,
Och du kan sakta men säkert bygga en grund.

När du inser att du inte är gjord av glas.
Duns. Upptryckt emot betongväggen.
Dunk. Pulsen slår hårdare.
Du vet att du kommer få en smäll.
Varför vet du inte, det har du aldrig fått reda på.
Men du är ett problem barn och har alltid varit, och kommer alltid förbli.
Vem är du?
Många konstiga funderingar rusar förbi, saker som borde vara självklara.
Tick tick. Sekunderna går.
Du känner de frustrerade andetagen ifrån personen som äger händerna som håller fast dig hårt.
Det känns som en evighet.
Men sen kommer smällen.
Rakt på ditt högra kindben.
Ruset. Aggressionen. Inte igen, aldrig mer.
Du har fått nog. Det räcker nu.
Det går fort,väldigt fort.
Du slår, sparkar, river, sliter.
Allt går mycket lättare,
När du inser att du inte är gjord av glas

Jag önskar att jag borde sett ditt förförande,
som om inte mitt mående borde varit avgörande.
Insåg jag inte att jag höll på att bryta ihop totalt?
Nej inte förens det var försent och du slog mig brutalt,
Med något som kan ses som sexuellt utnyttjande,
graviditet, missfall och annat som ingick i ditt uppförande.
Men var det för dig det minsta berörande?
Nej du insåg aldrig konsekvensen av ditt förstörande.

Du visste mycket väl hur jag hade det mentalt,
att mitt liv redan innan dig varit ganska brutalt.
ADHD,Bup,Fosterhem och humanistiska,
Var bara små delar av mitt inte fullt så optimistiska,
liv som var fyllt med besvikelse,stress och själv hat,
över att inte ha nån aning om vad som hända ska,
eller varför allting alltid slutade så snett,
Och jag tycker att min mamma kanske borde insett,
att något var fel innan 15 år hann passera,
hur hade det sett ut om någon hunnit reagera?
Självmords tankar om nätterna var mer regel än undantag,
Det var ett problembarns mentalt sjuka vardag.

Men ingen såg att mitt psyke var förstört,
bara det äckliga rykte alla utom jag hört.
Och du som nu vid 16 års ålder kom in i bilden,
Är tyvärr illa nog faktiskt bara en i mängden.
Du är inte den första,andra eller tredje som stampar på min ömmande kropp,
Vill inte,men har inget mer att ge, och har tappat all ork och hopp.

Det är fascinerande, hur mycket man inte vet om sig själv.
Hur mycket man kan komma på, bara under en nattrök ute i den kalla vinternatten.
Plötsligt slår det en, något som borde vara så självklart.
Det du kommer på behöver inte vara något svårt ord, eller något komplicerat överhuvudtaget.
Det kan vara något så enkelt som ensamhet, eller rädslan för att förlora sig själv.

Stjärnorna har alltid fascinerat mig likt många andra förvirrade själar där ute som söker efter svar.
Varför de reagerar och sedan agerar som de gör.
Men ångesten kommer smygandes på lika fort som min blick vajar uppåt emot de lysande kloten.
Jag har ingen kontroll. Ingen kontroll alls om vad som sker där ute.
Och jag är en sådan människa som alltid behöver känna att jag har en viss kontroll, för jag tycker inte om att känna mig hjälplös.
Och det vet jag att jag inte är ensam om.
Vilket känns ganska lättande då det är som svårast.

Jag tror även, att det är just stjärnorna som gör att man börjar tänka sådana tankar.
Just för att de är okontrollerbara och för att mänskligheten vet så otroligt lite om något så stort.
Det gör att himlen blir ett mysterium, och då relaterar man nog till sina egna små mysterier.
Det där kanske lät väldigt flummigt för vissa, men för mig låter det logiskt i skrivande stund.

Det jag lärt mig av att ta en liten extra titt på stjärnorna är att allt blir bättre med tiden, allt ordnar sig tillslut. Det gör faktiskt det.
Livet är ett enda stort mysterium, och kommer nog alltid vara.
Ibland är jag lite utav en cyniker, tvivlar hårt på alla forskare och astronomikers resultat, kommer hellre själv på vad som är bäst för mig och skapar hellre gärna egna bilder utav hur världen fungerar.
Men det kanske är bara jag.

Och nu sitter jag här på sängkanten och andas in lukten av sunkigt rum,
funderandes på livets alla gåtor och hur jag överhuvudtaget ska kunna sova med detta snurrandes i mitt huvud.
Men det gör mig ju glad, det får mig att tänka att det finns mer att uppleva. Det finns så mycket mer att utforska.
Det ger mig som en extra knuff på vägen fylld av avgaser, stress och skimrande stjärnor.

Nu har det gått ett par dagar, och jag är i våran vackra huvudstad där jag är född.
Jag går ut på balkongen för att finna mer inspiration. Men inser att det bara är tomt.
Kanske beror det på att stjärnorna inte lyser så starkt just denna vinternatt. Eller på att jag inte känner mig så peppad just nu. Men en sak är säker, och det är att nån natt kommer stjärnorna lysa sådär starkt som sist.
Hoppet kommer komma tillbaka, och garanterat 10 gånger starkare än sist.

Öppna ögonen.

Snälla, vakna upp.
Jag skriker och gråter men det hjälper inte.
Jag bönar och ber om att få en bekräftelse, förståelse av att ni lyssnat.
Sluta drömma.
Ni har fastnat i ett tillstånd där allt är ganska bra,
Problemen jag har verkar inte så stora, det verkar inte så vanligt att må såhär.

-----

De senaste 45 åren har självmordsantalet ökat med 60%
Ungefär var 40e sekund tar något livet av sig i världen.
En miljon beräknas ta livet av sig varje år.
1.6 % av alla dödsfall är just självmord.
I Sverige tog 1683 personer sitt liv 2003.

I Sverige försökte 2000 ungdomar emellan 15 och 24 ta sitt liv 2003.
Varav 118 lyckades. Det kunde varit erat barn.
Och antalet stiger.
Självskadebeteende och självmordsförsök börjar tragiskt nog nästan bli vanligt, oftast bland tjejer.
De vanligaste tillvägagångssättet bland kvinnor är förgiftning, vilket står för nästan hälften av alla fullbordade försök att ta sitt liv.
Bland män är det hängning. Som står för ungefär en tredjedel av alla fullbordade försök.
Men även att skjuta sig eller dränkning är vanligt.
I Sverige är faktiskt självmord den vanligaste dödsorsaken för män i åldrarna 15-44.
147 ungdomar tog sitt liv 2010..





Ludmilla Rosengren förlorade sin 14-åriga dotter Linnea för drygt 3 år sedan.
– De flesta föräldrar som snuddar vid tanken känner nog att de inte orkar tänka tanken ut, för det känns så fruktansvärt. Och just så fruktansvärt är det. Men det blir inte så meningslöst om jag kan göra någon nytta genom det jag har genomgått, berättar hon för TT.

‘’Linnéa som dittills hade varit en glad, positiv och välfungerande tjej började plötsligt må dåligt. Efter samtal med en psykolog och kontakt med Barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) blev hon inlagd. Då hade Linnéa berättat för sin mamma att hon försökt ta sitt liv.
Problemen bedömdes som en depression, men medicinen gav ingen effekt. Bara några veckor senare valde Bup att släppa ut Linnéa på en obevakad permission — utan att kontakta hennes mamma. Då ställde hon sig framför ett tåg’’

Det ska inte vara så. Det ska inte det.

17-åriga Carolin tog sitt liv på ett boende.
Hon fick fel medicinering, ritalin.
Ritalin är känt för att kunna ha suicidala biverkningar,
‘’med tanke på hennes mående borde hon aldrig fått den medicinen.’’ säger hennes mamma.
Det var väldigt dålig uppsyn där, det är sinnessjukt att det inte fanns något som kallas ‘’vaken jour’’ alltså någon som kollar till patienterna lite då och då dygnet runt.
Hade det funnits det hade nog Carolin varit vid liv idag.
Föräldrarna hade nästan ingen kontakt med henne, Bara några timmar innan händelsen sa kontaktpersonen sa att det var frid och fröjd, Carolin hade inte heller några tecken på självskadebeteende.
Men Carolins kompis sa annat.
‘’Carolin hade mått jätte dåligt, hon tyckte inte alls om medicinen och hon hade även väldigt tråkigt. Fanns inget att göra utom att vara i stallet där hon inte ens fick rida vilket var hennes stora intresse.’’
01:30 så hängde hon sig till en låtslinga som spelades högt om och om igen.
På bårhuset såg föräldrarna skarpa ärr på underarmen som inte var mer än några dagar gamla.
Var det på grund av kostnader? Drog dom in personal för att tjäna pengar?
Sånt här får inte hända.

Mellan 1992-1995 ökade antalet ungdomar som sökte hjälp på landets barn- och ungdomspsykiatriska kliniker med nästan 50 procent, och ökningen har fortsatt sen dess.
Ändå har inte satsningarna på område varit särskilt omfattande, långt ifrån vad som behövs för att möta det ökande antalet hjälpsökande.
Då det var som värst kunde väntetiden vara ett år, nu ska man ‘’bara’’ behöva vänta högst 90 dagar. Det är tre månader.
Har dom NÅGON som helst aning om hur helvetiskt illa man kan må?
Nej, för i Sverige där prioriterar vi fotbollshallar och parkeringsgarage,

En dag för inte så längesedan vågade jag för en gångs skull öppna mig på riktigt då jag var på BUP.
Berättade om mina grova dödsböner, sömnlösa nätter och extrema ångest. Aggressionerna, depressionerna och den stora frustrationen.
Till sist så ber jag om att läggas in.
Jag ville verkligen läggas in, kompisar och andra hade sagt åt mig under en längre tid att jag borde lägga in mig själv.
Svaret jag får är
‘’Nej, tyvärr. Dom har inte plats. Jag tror inte du har tillräckligt starka anledningar.’’
Vadå inte plats?! Inte tillräckligt starka anledningar?!
Jag har precis berättat att jag vill dö varenda kväll och har ingen ork överhuvudtaget,men visst,det är inte tillräckligt illa.





På psykiatriska mottagningen i Angered kan väntetiden ligga upp emot 1 år och 3 månader.
det är på ett ungefär 455 dagar.
Många blir även avvisade direkt på grund av brist på personal och pengar.
‘’- När man söker vård akut och blir avvisad så kan det vara droppen som får en att inte orka en dag till, att det kan vara droppen som gör att man faktiskt begår självmord.’’ säger Elizabeth som är en av många som blivit avvisad.

Jan-Åke Simonsson är högsta ansvarig för den psykiatriska vården i Västra Götlans regionen. Uppdrag granskning satte landstingsförbundets lista på väntetiderna till landets psykiatriska mottagningar i händerna på honom.
I botten av listan dominerar Västra Götaland stort.

Jan-Åke Simonsson säger att det saknas både läkare och resurser. Hur mycket pengar skulle då behövas för att alla psykiskt sjuka ska kunna få hjälp av psykvården?
- Jag kan inte i dagsläget säga exakt. Däremot kommer ju nu de pengarna som förs till regionen och övriga landsting från staten från och med nästa år och det omfattar ju 500 miljoner kronor i landet som helhet.

Hur mycket får ni?
- Jag gissar att det kan röra sig om en 70-80 miljoner kronor som då går till Västra Götaland samt de 49 kommunerna. När vi då vet att psykiatrin i Västra Götaland kostar 2,5 miljarder kronor så kan man ju räkna ut att det är inga enorma summor.

När regeringen förra gången lovade att de skulle satsa på psykvården i Sverige, och delade ut 2,7 miljarder, kom pengarna på avvägar och betalade för väldigt mycket annat än just psykvård.
- Vi satsade bortåt 50 miljoner kronor av pengarna som kom oss till del för ett par år sedan, säger Jan-Åke Simonsson.

Av hur mycket?
- Jag kommer inte exakt ihåg den totala volymen som tillfördes oss. Jag har inte den siffran aktuell för mig just nu. Men det var gissningsvis en tre, fyra hundra miljoner kronor.
Borde inte mer av de pengarna hamnat hos psykiatrin?
- Man kan alltid ställa sig den frågan, givetvis.


Fakta hittat på bland annat WHO, Uppdrag granskning, Forum, DN, hederliga Wikipedia och lite annat.
Det här är bara början. Blir mycket mer, sen ska detta skickas till varenda jävla politiker i hela landet.
Jag SKA göra skillnad.

Jag avskyr din existens, helt ärligt. //
Ingen kan tycka att du inte är förfärlig.

Går inte att undvika tankarna av hat då jag ser din gestalt, //
Än mindre önskningarna av att få krossa din skalle emot iskall asfalt.

Men det är dock än så länge bara önskedrömmar, //
Dina argument ger mig fan riktigt rejäla mardrömmar.

Måste verkligen kämpa för att inte flyga på dig, //
När jag hör din vidriga skärande röst där bakom mig.

Att ingen annan ser hur du är gör mig helt galen, //
Vill bara hoppa in i bilen och trycka ner gaspedalen.

Krossa dig totalt i tvåhundrafemtio kilometer timmen, //
Annars gör jag det stiligt med alla dom här rimmen, ya.

Jag är inte den som brukar vara så värst långsint, //
Men du gör det gång på gång du gör det själv påmint,

Du kommer emot mig låtandes som en travhäst, //
Och gnäller över att du har en ‘’sån extrem’’ ångest.

Men snälla vad är fel, förklara, vart fan är din IQ? //
Tappad i golvet för många gånger, eller hur var det nu?

Jag tycker nästan synd om dig, men bara nästan. //
Oftast vill jag endast se dig totalt lemlästad.

Du är värdelös, hopplös, betydelselös, jag spottar på dig nu,
Du är ambitionslös, framtidslös, och snart livlös. Jag spottar på dig nu.

Du var okej en gång i tiden, men det är glömt sen länge, //
Förträngt den tiden totalt, jag har nu annat umgänge.

Du kommer nog för evigt vara helt ensamstående, //
Och du hitta ingen förklaring, du är helt oförstående.

Din grammatik är en total katastrof, //
Du kan varken använda skiljetecken,komma eller apostrof.

Så det var jobbigt att ta dig seriöst och förstå vad du ville där i vinternatten, //
Som om det inte var nog med att du skrev det på facebook-chatten.

Jag slår dig i marken, jag är en soldat, //
Du får kalla mig vad du vill, kalla mig psykopat.
Du kanske en gång kommer få en livskamrat,//
Men som då garanterat går på narkotikapreparat.