CRASCHs blogg

Det är inte så att jag tänker hoppa framför ett tåg eller ta en överdos, jag bara går runt och önskar i smyg att jag ska typ ramla ner från en trapp eller liknande

Jag blir så ledsen då ingen tar ens känslor på allvar.
Dom försöker hjälpa, säger dom. Försöker få mig att se saker ur andra vinklar.
Men ändå ser jag klart och tydligt hur dom tänker "Hah, hon är bara 19 år. Vad vet hon om livet. Hon har så mycket kvar att uppleva." Ja, det har jag säkert. Men hur skulle det göra min situation lättare?
Bara vetskapen om att jag har mycket kvar av livet berättar ju att jag har mycket mer tid att må dåligt,
ett liv fyllt av depressioner, ångest och noll livslust. Det låter väldigt tragiskt, men det är ju vad det är.
Jag säger inte att jag vill dö, jag vill bara inte leva längre.
Det finns en gräns, och jag är fascinerad över hur långt den kan tämjas.
Det är en lång väg mellan att vilja dö, och faktiskt dö. Men just nu är jag bergis på att om jag ligger och vill försvinna tillräckligt mycket, så kommer jag göra det.

Imorgon blir jag hämtad klockan 7 av några väninnor, sen bilar vi till Arlanda där vi möter upp resten av klassen och SEN då jävlar drar vi till Sunny Beach, Bulgarien!
En vecka sol, bad, fri bar och gratis käk! Måste ju bara älska livet.
Sen då jag kommer tillbaka så stannar jag i Stockholm ett par dagar och bor hos Max! <3
Fyfan vad skönt det ska bli att bara få komma bort, love it.

Imorgon kommer Max hit. <3 Så jävla impulsivt haha, men fyfan vad kul det ska bli.
Sedan är det studentfest, så jag och Angelica tänkte dricka lite hos mig innan, vänta in Max och sedan dra dit!
På Lördag är det dop och jag ska vara fotograf. Ska bli sjukt spännande då ljuset är så speciellt i kyrkor och jag har bara en chans att få bra bilder.
Detta kommer bli så jävla fantastiskt!
Fyfan vilket typiskt blogginlägg det här blev. Aja.

http://abitchaplease.bloggplatsen.se/

bara gjort några testinlägg än så länge, är inte så arg idag så har noll motivation.
Men, i sinom tid.

Idag såg jag till min stora glädje att det bara är 23 dagar kvar tills jag åker ner till Stockholm.
Kommer fram 12:30 och då blir det Tanto och öl för hela slanten! Sen på Fredag-Lördag så är det PSK (Pretty Shitty Kjell) vilket innebär ännu mer öl + grym musik. Sen stannar jag ett par dagar till och bara är och driver runt.
Jag har som vana att alltid vara nere under loven, men var inte nere under sportlovet, så nu jävlar i min låda har jag lite att ta igen.
Längtar. Så. Att. Jag. Typ. Dör.

Varför kan människor inte sluta anta att jag är elak bara för att jag har bodymods och en alternativ stil jämfört med ’’dom andra’’.
Några av dom trevligaste människorna jag någonsin träffat har bodymods, jag överdriver inte. Några av dom mest dömande och otrevliga människorna jag träffat, har knappt haft hål i öronen. Jag märker då jag sitter på bussen att platsen bredvid min, den undviks som pesten. Jag är inte farlig, jag kommer inte bita er, jag kommer inte sparka er och inte heller tvinga er att lyssna på min hemska musik. Jag kommer sitta och glo likgiltigt genom rutan likt alla andra. Nu säger jag inte att alla med bodymods är fantastiska och att alla ’’vanliga’’ är hemska, ni är ju inte bara stilar, ni är människor med personlighet likt alla andra. Alla är olika.
Det sitter i ryggmärgen på alla människor att annorlunda, det är skrämmande. Det är fullt naturligt att känna så. Men snälla, har vi ändå inte kommit längre än att tycka att en ring i läppen är annorlunda och läskigt? Ska denne dessutom behöva ha det svårare att få ett jobb? Tänker ni på fullt allvar bedöma en människas kompetens genom att lite snabbt kolla på utseendet och sedan skicka iväg dom? Jag har fått höra att jag aldrig kan bli en socionom med tanke på hur jag ser ut. Det är något utav det mest korkade jag hört. Jag är en smart och skarp människa, jag vet att jag skulle bli en bättre socionom än många andra därute som inte vågar sticka ut för fem öre. För jag är så jävla mycket mer än mitt utseende, och att någon säger annat, det är bara idiotiskt.

Fuck off, and off she fucked. – Mr.Brightside

Har varit arg hela dagen, mest på alla manshatare som kallar sig ''feminister'' och som kryper fram extra mycket just idag. Men sen så såg jag denna, och det kan vara det bästa jag sett. <3

http://www.youtube.com/watch?v=XZP5RsaRg6k

Jag orkar verkligen inte, det är alldeles för mycket.
Så mycket plugg att det är omöjligt, högskoleprov, ansöka till högskolor och studentbostäder, kommer jag inte in måste jag ansöka till en massa enstaka kurser också, om jag ändå inte kommer in, vart tar jag vägen då? För jag vägrar att stanna här. Sedan ska jag göra en flytt på minst 50 mil. Vart ska jag bo? Bidrag? Kan jag ta studielån trots att jag kanske inte går en hel utbildning? Kommer jag klara att bo själv? Jag måste då lära mig laga mat, betala räkningar och klara ekonomin....
Hur ska jag göra i sommar? Vart ska jag jobba? Hur ska jag göra med festivaler? Kommer biljetterna hinna ta slut innan jag fixat allt? Hur får jag fram pengar? Vart ska jag bo då? Hur ska jag ens ha råd?
Skolresa till Bulgarien, studenten, sälja saker för klasskassan....
Och den vanliga frågan; Varför är jag så jävla arg och hatisk hela tiden?
Juste, jag måste träna, jag klarar inte av att se på mig själv snart, hur ska jag ha tid med det?
Och varför ljuger han? Varför är alla så opålitliga? Vad är fel på mig?
Dö fittor, dö.

Jag vill bara lägga mig under en stenjävel och stanna där.


Ångest ångest ångest.

Gosh, har ju slutat röka och har bestämt mig för att börja träna. Min kondition är ju på botten och jag menar, varför inte.
Den bästa träningen är ju då att springa, t ex på ett löpband men det är så jävla tråkigt. Thug life.
Just nu ligger jag på mitt golv och låter som en 90åring med astma. Bra där.
Nu ska jag duscha, även det är tråkigt.
Tråkigt liv.
Hejdå.





MEN OM 9 DAGAR SKA JAG FÅ SE CHARTA 77 SÅ FUCK YOU


puss. HAHA. skoja.