Fyfan. Vad. Jag. Är. Stressad. Och. Arg.

Jag orkar verkligen inte, det är alldeles för mycket.
Så mycket plugg att det är omöjligt, högskoleprov, ansöka till högskolor och studentbostäder, kommer jag inte in måste jag ansöka till en massa enstaka kurser också, om jag ändå inte kommer in, vart tar jag vägen då? För jag vägrar att stanna här. Sedan ska jag göra en flytt på minst 50 mil. Vart ska jag bo? Bidrag? Kan jag ta studielån trots att jag kanske inte går en hel utbildning? Kommer jag klara att bo själv? Jag måste då lära mig laga mat, betala räkningar och klara ekonomin....
Hur ska jag göra i sommar? Vart ska jag jobba? Hur ska jag göra med festivaler? Kommer biljetterna hinna ta slut innan jag fixat allt? Hur får jag fram pengar? Vart ska jag bo då? Hur ska jag ens ha råd?
Skolresa till Bulgarien, studenten, sälja saker för klasskassan....
Och den vanliga frågan; Varför är jag så jävla arg och hatisk hela tiden?
Juste, jag måste träna, jag klarar inte av att se på mig själv snart, hur ska jag ha tid med det?
Och varför ljuger han? Varför är alla så opålitliga? Vad är fel på mig?
Dö fittor, dö.

Jag vill bara lägga mig under en stenjävel och stanna där.


Ångest ångest ångest.