Ditt jävla svin.

Jag önskar att jag borde sett ditt förförande,
som om inte mitt mående borde varit avgörande.
Insåg jag inte att jag höll på att bryta ihop totalt?
Nej inte förens det var försent och du slog mig brutalt,
Med något som kan ses som sexuellt utnyttjande,
graviditet, missfall och annat som ingick i ditt uppförande.
Men var det för dig det minsta berörande?
Nej du insåg aldrig konsekvensen av ditt förstörande.

Du visste mycket väl hur jag hade det mentalt,
att mitt liv redan innan dig varit ganska brutalt.
ADHD,Bup,Fosterhem och humanistiska,
Var bara små delar av mitt inte fullt så optimistiska,
liv som var fyllt med besvikelse,stress och själv hat,
över att inte ha nån aning om vad som hända ska,
eller varför allting alltid slutade så snett,
Och jag tycker att min mamma kanske borde insett,
att något var fel innan 15 år hann passera,
hur hade det sett ut om någon hunnit reagera?
Självmords tankar om nätterna var mer regel än undantag,
Det var ett problembarns mentalt sjuka vardag.

Men ingen såg att mitt psyke var förstört,
bara det äckliga rykte alla utom jag hört.
Och du som nu vid 16 års ålder kom in i bilden,
Är tyvärr illa nog faktiskt bara en i mängden.
Du är inte den första,andra eller tredje som stampar på min ömmande kropp,
Vill inte,men har inget mer att ge, och har tappat all ork och hopp.