CRASCHs blogg
Tjej, 29 år. Bor i Huddinge, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Förkrossad20 november 2014 kl. 19:13
Här ligger jag och vill varken leva eller dö
28 september 2014 kl. 00:00
NU FAN DRAR JAG.
21 maj 2014 kl. 20:07
Kommer bli den bästa helgen.
8 maj 2014 kl. 16:05
Skapat en arg bloggjävel
8 april 2014 kl. 21:56
SNART KOMMER JAG OCH SKAPAR TERROR I STOCKHOLM
25 mars 2014 kl. 14:06
Jag är inte en elak människa
12 mars 2014 kl. 14:45
Jag var arg, men nu är jag glad!
8 mars 2014 kl. 19:47
Fyfan. Vad. Jag. Är. Stressad. Och. Arg.
27 februari 2014 kl. 17:59
Löpband - Tråkigaste som finns
10 december 2013 kl. 21:31
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Krasch Civilstatus: EnsamLäggning: Straight
Intresse: Musik
Bor: Själv
Politik: Vänster
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Nudist
Medlem sedan: 2009-06-13
Sanningen om mig.
Finns det något där för mig?
Finns det något kvar?
Har inget mer att ge, inget mer att hämta,
Jag har inget här att göra,
Ni ska nu få höra..
Sanningen om mig, jag är ett hopplöst fall
Värdelös som få, kanske verkar känslokall,
Alltid gått min egna väg, gjort motsatsen till vad dom sagt,
Kanske för att jag övertalat mig själv att jag klarar mig på egen hand?
Tappat nästan alla vänner, kan inte ta emot råd,
Jag verkligen föraktar Sveriges pinsamma psykvård,
Blivit stampad på om och om igen,
Lever bakom tanken att det blir bättre sen,
Kan inte tvätta,planera eller laga mat,
Slutför aldrig något, jag är jävligt lat,
Kommer inte ihåg saker, har inget minne alls,
Och där har ni det bekräftat, jag är ett hopplöst fall.
Finns det något där för mig?
Finns det något kvar?
Har inget mer att ge, inget mer att hämta,
Jag har inget här att göra,
Det där är vad jag fått höra..
Att jag är en meningslös människa,
Vissa delar kanske stämmer.
Att det krävs förändringar,
Och att jag tappat många vänner.
Det är jag fullt medveten om det sänker mig helt,
Och blir förvirrad då jag faktiskt inte vet,
varför det blir så och varför dom lämnat,
varför jag nästan alltid känner mig så jävla ensam,
Jag hatar att det är medicinen som håller mig vid liv,
Längtar till dagen då jag slipper den och kan vara fri,
Men den dyker aldrig upp om jag inte får hjälp fort,
Men alla misstag och fel kan jag inte göra ogjort,
Jag kan ingenting, alkohol och cigaretter,
Olagligt beteende,massvis av tabletter,
Och som sagt så krävs det förändringar,
Och det är så det är att jag är en meningslös människa.
Gamla demoner kommer tillbaka,
Berättar om en tid jag allt utom saknar,
Skriker att jag aldrig mer kommer att vakna,
Ibland känner jag att dom kanske har rätt.
Finns det något där för mig?
Finns det något kvar?
Har inget mer att ge,
inget mer att hämta,
Jag har inget här att göra,
Men ändå står jag stark.