Riktigt namn:
Oscar Debäck Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
I skogen
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Öl
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-10-26
Timmarna för rannsakan har kommit . Kommen utav hopplöshet. Utan ens det minsta snitt förblöder jag. Jag lever, alltså är jag döende. Jag är inte den som värdesätter livet. Så nu när jag dör förstår ni mig väl. Hoppfull om att döden snart inträffar, härdar jag ut detta smärtfulla ingenting. Aldrig tidigare har ögonlocken känts så tunga utan att jag varit trött. Aldrig någonsin förr har lemmarna känts så tunga utan att jag ansträngt mig. Hela mitt väsen törstar och hungrar som en storknad av mätthet jag är. Jag har vältrat mig i ett överflöd som egentligen inte fanns. Jag tänkte en värld förandrat än det utav värde. Nu dör jag av ren vilja. Vilja? Den slutliga timman har kommit och jag andas häftigare, friskare, nu! Mamma och pappa ringer. Jag svarar med lugn röst som vanligt att det är bra. Och de nöjer sig med det. Det är sonika deras sak att göra det. Tur att de inte vet att nästa begravning blir deras son frågetecken genom venerna. Kanske kan jag uppfattas av de kvarvarande i en av min då renade själ kommer igjen. Som en dalande flinga av pur snö. Bara för att tyna bort, trampas, köras över, eller landa i frostad mossa. Nej, kommer jag igen är jag i sådana fall kristna idioters dåliga samvete. Fast i och för sig dalar det också. Jag älskar hudens reaktion. Om att hastigt djupt snitta ens arm, likt som huden. De hopdragna kanterna pressar samman sina läppar likt ett barns mun. Vid en tvär örfil innan gråten och smärtan tagit vid. Att jag nu lämnar mitt liv ser jag som ett sista ställningstagande. Det har ingenting med feghet att göra, att jag inte klarar livet. För det gör jag, men motvilligt. Så det jag gör nu och genomför är styrka som banaliserar livet. Det är knappast så heligt och värdefullt. Livet. Bort från denna värld som jag har varit i, men aldrig varit en del av - Hypothermia
Var och firade jul hos mina kusiner i Kristianstad igår.
Det var det gamla "traditionella" äta julmat, kolla på Kalle Anka, fika, öppna presenter etc etc.
Fick 2 packet strumpor och kallingar
2 tjocktröjor och 2 t-shirts
300 kr till mobilen och 300 kr till antingen spotify premium eller unlimited.
2 spel till xboxet, Xcom-Enemy unknown och Castlevania Lords of shadows med Lords of shadow mirror of fate.
Ett kedjearmband i silver och ett par hörlurar.
Ska till pappa idag och fira med Brossan och hans fru som kommit från berlin
Syrran och hennes kille som kommit från London
Pappa,Mamma, min styvpappa och lillebror
Sen på lördag åker man iväg till en polare för att hänga där till nyår och några dagar efter.
Hoppas alla haft en trevlig julafton och att det nya året ska vara ett härligt sådant.
Har börjat lyssna på en gitarrduo som heter Polyphia.
Om ni gillar instrumental musik med mycket inslag av Bas, gitarr och trummor så kommer ni nog gilla dessa.
Riktigt harmonisk och härlig musik. Rekommenderar dem starkt !
Det som växer måste ta plats
Precis som den smärta som tar upp glädjen i mig
Svarta hål som rymmer allt som är dåligt
Upprivna ärr från tidigare sår
Ändlös och bortkommen från allt
Finns ingen mening ingen glädje
Självhatet bara växer och tar plats
Hoppet är bara ett varumärke
Tron är en leksak utan mening
Smärtan blir mer bekant och pressar livet ut ur mig
Orkar inte bry mig om det mer
Jag låter det passera och göra vad det vill
Släppa taget är kanske enda vägen
Låta smärtan och mörkret omsluta mig
Jag vill inte mer
Jag kan inte längre
Det ljus som brukade brinna klart har slocknat
Frågan är om jag vill vandra ensam i mörkret eller få ett slut på allt
Jag vet varken upp eller ner rätt eller fel
Livet skrattar åt mig och jag stirrar ner i marken
Kanske det är bäst att bara medge att jag förlorat
Kanske är det bäst att bara ge upp
Suck..då var man tillbaka igen på samma spår som förut..
Ångest, depression och allmänt nedstämt mående. Jag har vaknat flera nätter i rad gång på gång av jobbiga drömmar och mått skit. Jag orkar ingenting och känner mig helt död inombords. Viljan att vara produktiv och motiverad är helt borta.Så fort minsta lilla negativa sak sker så förstorar mitt psyke det 100 gånger större. Lusten till självskadebeteende är inte närvarande men självmordstankarna kommer till och från. Jag vill inte söka upp hjälp för inte en enda jävel förstår en. Bara mina allra närmsta känner jag att jag kan prata med men det hjälper bara till en viss gräns. Än så länge är jag arbetslös och jag orkar inte leta jobb för jag har ingen motivation till att leta. Arbetsförmedlingen kan gå och hänga sig..dom hjälper inte ett skit så jag bryr mig inte om att söka jobb genom dom. Jag är som ett djur i fångenskap..jag befinner mig mer eller mindre på samma plats 24/7. Jag börjar få ett stereotypiskt beteende och vantrivs i min omgivning. Jag gräver ner mig djupt i oro för framtiden och vart jag kommer befinna mig om några år och vilka människor jag kommer ha kvar i mitt liv då. Jag får inte mer än 3-4 timmars sömn om nätterna och kan verkligen inte somna om fast jag försöker. Jag pallar inte med detta mer..
Tjena bloggen och alla läsare.
I Onsdags begav jag och pappa oss till Berlin för att hälsa på min storebror.
Vi åkte halv 7 på onsdagsmorgonen men fick en sjukt dålig start.
Vi hade hunnit köra ca 10 min när pappa börjar känna efter om han har sin mobil på sig.
Jag kikade runt i hans väska men hittade den inte så vi båda antog att den var kvarglömd hemma. Så vi fick vända om och köra tillbaka efter den. När pappa stigit in i huset för att hitta den så hör jag att det ringer från hans necessär.
Jag hade inte tittat i den förut och nu var vi lite stressade för båten skulle avgå 8:15 och vi hade ca 50 min på oss att köra till Trelleborg för att åka ombord på båten. Såklart så var där folk ute på vägarna som inte kunde köra i mer än 40.50 km/h fast vägskyltarna indikerade på att man fick köra i 90. Jag och fassan svor som sjömän åt alla idioter på vägarna nästan hela vägen. Efter att ha passerat Ystad så hamnade vi bakom en Jaguar (bilmärket) som faktiskt visste hur man följde vägskyltarna och som till och med kunde gasa på lite extra. Så vi följde tätt bakom bilen och var framme ca 20 min innan båten skulle avgå. När vi parkerat bilen så gick vi upp och åt frukost. Överfarten tog 3 timmar och eftersom det var en del människor som åkte så fanns där begränsat med sittplatser så vi fick improvisera och sätta oss på ett par solstolar som antagligen egentligen bara används på däck när det är sommar. Jag somnade från och till under överfarten. När vi kom fram till Sassnitz så hade vi ungefär 3 timmars bilfärd in till Berlin. Jag tog med mig en bunke skivor vi kunde lyssna på i bilen så vi inte blev alldeles uttråkade av tysk radio. Vi var framme i Berlin runt 4 halv 5.
Vi fick vänta utanför min brors lägenhet för han hade precis slutat jobba och var på väg hem när vi precis hade kommit fram. Vi kom upp och avlastade våra saker och begav oss sen ner på stan för att käka. Sushi blev det och det var riktigt gott. Efter det drog vi tillbaka hem till min storebrors lägenhet och drack lite whiskey innan vi gick och sov.
Följande dag så hade jag och pappa en heldag i Berlin. Vi gick och tittade i affärer och kollade på historiska monument och platser från andra världskriget. Vi startade dagen runt halv 9 och var tillbaka i min brors lägenhet runt halv 5 eller 6. På kvällen käkade vi på restaurang och åkte sedan tillbaka hem till min brors lägenhet. Pappa drog till någon pub men jag var för trött efter dagen för att haka på. Jag och brossan drog hem till han och glodde på film.
Vi tittade kanske 20-30 min in i filmen innan vi båda slocknade till. Jag vaknade och det gjorde brossan också så vi bestämde oss för att sova istället. Dagen efter så skulle pappa och jag åka hem igen så halv 8 vaknade vi av att brossan och hans fru sa hejdå och sen gick vi upp och gjorde oss klara för färden hemåt igen. Vi körde i ca 3 timmar den här gången med,men vi skulle på båten i Rostock istället. Vi var mer än 2 timmar tidiga innan båten skulle åka så vi tog oss god tid att handla på Bordershopen. En del dricka men även godis fick jag med mig hem. En jävligt kul liten resa till berlin och det var faktiskt skönt att få spendera tid med pappa själv den här gången.
Har jobb på söndag, känns så jävla skönt att få komma ut och jobba. Takläggning blir det och snart är det dags att börja på körkortet med, väntar på min ADHD utredning som ska komma inom 1-2 veckor. Sen börjar jag köra :)
Känns skönt att jag lyckas ta mig någonstans fast jag hoppat av skolan. Trodde inte att det skulle bli bra men på 7 månader har jag lyckats få ett sommarjobb inom vården, börjat på mitt körkort och fått tag i en arbetsplats inom takläggning.
Det är visserligen ett endagsjobb på söndag men jag tror jag kommer kunna framföra min entusiasm och vilja att jobba.
Förhoppningsvis syns det potential hos mig och att jag får vidare arbete sen :)
Måste säga att jag har aldrig känt mig så lyckad förut som nu. Helvete vilken go känsla ^^
Tjena bloggen och alla läsare. Har inte skrivit på ett tag men idag känner jag att jag vill skriva av mig lite.Ämnet kring detta blogginlägg kommer handla om ett ganska tungt ämne (iallafall är det vad jag känner)Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad som hänt med min anknytning till många av dom vänner jag känt längst i mitt liv. Vi hörs i princip aldrig av längre och träffas inte heller för den delen. Jag har umgåtts med enbart en av mina äldre polare och det kändes som inget var förändrat där och det var skönt att kunna hänga. Men många av dom andra har kontakten blivit vek med. Jag antar att vi alla är upptagna på våra egna håll i våra liv. Men samtidigt kan inte känslan av att vi glidit isär fortsätta jaga mig. Vi hittade på allt möjligt tillsammans för bara några få år sen. Vi hade fester eller drog till fester tillsammans. Vi stack ut och bara hängde efter skolan. Vi spelade tv-spel och en hel del annat. Vi hade (som jag kände då) en obrytbar vänskap som skulle vara tills vi var gamla o grå. Många av mina äldre vänner har jag känt sen jag var kanske 4 år gammal..minns inget alls från den tiden. Men våra föräldrar hade också umgåtts mycket i deras barndom. Jag vet att många säkert kommer säga "skriv då och hör om någon vill hänga" Jag har övervägt många gånger att höra av mig men rädslan för att inget kommer vara detsamma skrämmer mig och det gör det omöjligt för mig att höra av mig. Sen å andra sidan så undrar jag ibland varför ingen har hört av sig till mig.En bor i Trelleborg och har bott där i ca 3 år nu, lite mer kanske. När man setts på stan av slumpen så har man inte sagt mer än hej till varandra. Att tänka på våra gamla minnen känns både bra men samtidigt för jobbigt eftersom den tiden var då jag kände mig mer fri. Sen om dom valt att ta avstånd pga min bisexualitet vet jag inte. Jag vet dock att många av dom är homofober och jag bryr mig inte om det. Varje människa har sin rätt att tycka och tänka som den vill.Jag har många nya vänner och det känns bra. Men känslan av att umgås med dom känns inte densamma som med mina andra polare. Vi kanske har vuxit ifrån varandra och valt att gå egna vägar pga okända anledningar. Eller så är det kanske så att vi träffat folk som vi undermedvetet klickar bättre med. För min del så känns det inte längre som att saker och ting nånsin kommer bli likadant. Kanske är det dåligt, kanske är det bra. Jag vet inte. Men minnena finns där iallafall och jag tror att snart kommer minnena vara det enda vi har kvar gemensamt. Jag hade gärna gjort vadsomhelst för att få spendera en enda dag till med mina gamla polare och ha allt till att kännas som det gjorde för 4 år sen. Folk förändras och går sina egna vägar här i livet men minnena stannar kvar..
Oscar Signing out
tjena my fellow bloggare/bloggerskor idag har jag äntligen tatuerat mig igen :D
Denna tatueringen har jag velat ha sen jag gick i sjuan, googlade och hittade den så tyckte jag den hade passat som tatuering, egentligen var det tänkt att den här skulle bli den första men min budget höll inte ihop för den då men nu så sitter den där, dock är den inte klar. Den ska färgas och skuggas lite den 12:e september, men jag är nöjd såhär långt ^^
Om snart 3 dagar ska jag tatuera mig igen ! Längtar som en idiot :O
Har dock problem att välja färg till den nedersta rosen.
Jag har tänkt mig att översta rosen ska vara röd som en normal ros, den mellersta ska vara som en mörkblå ros.
Jag hade verkligen uppskattat om någon skulle vilja slänga av sig något tips till den nedersta, hade verkligen uppskattat det