Panikångest..

Suck..då var man tillbaka igen på samma spår som förut..
Ångest, depression och allmänt nedstämt mående. Jag har vaknat flera nätter i rad gång på gång av jobbiga drömmar och mått skit. Jag orkar ingenting och känner mig helt död inombords. Viljan att vara produktiv och motiverad är helt borta.Så fort minsta lilla negativa sak sker så förstorar mitt psyke det 100 gånger större. Lusten till självskadebeteende är inte närvarande men självmordstankarna kommer till och från. Jag vill inte söka upp hjälp för inte en enda jävel förstår en. Bara mina allra närmsta känner jag att jag kan prata med men det hjälper bara till en viss gräns. Än så länge är jag arbetslös och jag orkar inte leta jobb för jag har ingen motivation till att leta. Arbetsförmedlingen kan gå och hänga sig..dom hjälper inte ett skit så jag bryr mig inte om att söka jobb genom dom. Jag är som ett djur i fångenskap..jag befinner mig mer eller mindre på samma plats 24/7. Jag börjar få ett stereotypiskt beteende och vantrivs i min omgivning. Jag gräver ner mig djupt i oro för framtiden och vart jag kommer befinna mig om några år och vilka människor jag kommer ha kvar i mitt liv då. Jag får inte mer än 3-4 timmars sömn om nätterna och kan verkligen inte somna om fast jag försöker. Jag pallar inte med detta mer..