In i mörkret

Det som växer måste ta plats
Precis som den smärta som tar upp glädjen i mig
Svarta hål som rymmer allt som är dåligt
Upprivna ärr från tidigare sår
Ändlös och bortkommen från allt
Finns ingen mening ingen glädje
Självhatet bara växer och tar plats
Hoppet är bara ett varumärke
Tron är en leksak utan mening
Smärtan blir mer bekant och pressar livet ut ur mig
Orkar inte bry mig om det mer
Jag låter det passera och göra vad det vill
Släppa taget är kanske enda vägen
Låta smärtan och mörkret omsluta mig
Jag vill inte mer
Jag kan inte längre
Det ljus som brukade brinna klart har slocknat
Frågan är om jag vill vandra ensam i mörkret eller få ett slut på allt
Jag vet varken upp eller ner rätt eller fel
Livet skrattar åt mig och jag stirrar ner i marken
Kanske det är bäst att bara medge att jag förlorat
Kanske är det bäst att bara ge upp