Gamla minnen och gamla vänner

Tjena bloggen och alla läsare. Har inte skrivit på ett tag men idag känner jag att jag vill skriva av mig lite.Ämnet kring detta blogginlägg kommer handla om ett ganska tungt ämne (iallafall är det vad jag känner)Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad som hänt med min anknytning till många av dom vänner jag känt längst i mitt liv. Vi hörs i princip aldrig av längre och träffas inte heller för den delen. Jag har umgåtts med enbart en av mina äldre polare och det kändes som inget var förändrat där och det var skönt att kunna hänga. Men många av dom andra har kontakten blivit vek med. Jag antar att vi alla är upptagna på våra egna håll i våra liv. Men samtidigt kan inte känslan av att vi glidit isär fortsätta jaga mig. Vi hittade på allt möjligt tillsammans för bara några få år sen. Vi hade fester eller drog till fester tillsammans. Vi stack ut och bara hängde efter skolan. Vi spelade tv-spel och en hel del annat. Vi hade (som jag kände då) en obrytbar vänskap som skulle vara tills vi var gamla o grå. Många av mina äldre vänner har jag känt sen jag var kanske 4 år gammal..minns inget alls från den tiden. Men våra föräldrar hade också umgåtts mycket i deras barndom. Jag vet att många säkert kommer säga "skriv då och hör om någon vill hänga" Jag har övervägt många gånger att höra av mig men rädslan för att inget kommer vara detsamma skrämmer mig och det gör det omöjligt för mig att höra av mig. Sen å andra sidan så undrar jag ibland varför ingen har hört av sig till mig.En bor i Trelleborg och har bott där i ca 3 år nu, lite mer kanske. När man setts på stan av slumpen så har man inte sagt mer än hej till varandra. Att tänka på våra gamla minnen känns både bra men samtidigt för jobbigt eftersom den tiden var då jag kände mig mer fri. Sen om dom valt att ta avstånd pga min bisexualitet vet jag inte. Jag vet dock att många av dom är homofober och jag bryr mig inte om det. Varje människa har sin rätt att tycka och tänka som den vill.Jag har många nya vänner och det känns bra. Men känslan av att umgås med dom känns inte densamma som med mina andra polare. Vi kanske har vuxit ifrån varandra och valt att gå egna vägar pga okända anledningar. Eller så är det kanske så att vi träffat folk som vi undermedvetet klickar bättre med. För min del så känns det inte längre som att saker och ting nånsin kommer bli likadant. Kanske är det dåligt, kanske är det bra. Jag vet inte. Men minnena finns där iallafall och jag tror att snart kommer minnena vara det enda vi har kvar gemensamt. Jag hade gärna gjort vadsomhelst för att få spendera en enda dag till med mina gamla polare och ha allt till att kännas som det gjorde för 4 år sen. Folk förändras och går sina egna vägar här i livet men minnena stannar kvar..

Oscar Signing out