Helvetet på Jorden

Nu är det några veckor sedan vi kom hem från vår turné med Wildstreet och L.A. Cobra, och jag tänkte ta och berätta lite om hur vår första Europaturné gick... Vilken turné det var. Alla spelningar vi lirade gick hur jävla bra som helst. Banden vi spelade med var riktigt fantastiska människor och duktiga musiker. Var sjukt skönt att vi bondade så grymt som vi gjorde. Men allt runt om musiken och gigandet, var en annan historia...

Vi kan säga så här:
Turnéledaren vi hade, var den ÄCKLIGASTE människan jag någonsin träffat. Ingen planering, inga ledaregenskaper, oengagerad, och rent utsagt helt jävla efterbliven. Ska dela med mig lite om vad vi, och de andra banden fick gå igenom.

Så vi landar i Belgien, alla är supertaggade och kan knappt vänta på vår första spelning. Vi träffar Wildstreet, rör oss ut och ska träffa våran turnéledare. Så möter vi honom så fort vi kommer ut från terminalen, och redan vid hälsningen kände jag av att han var en skev snubbe. Gavin, eller Gav som han kallade sig, verkade inte alls vara munter över att träffa oss. L.A. Cobras flyg skulle landa några timmar efter våra flyg, så vi skulle lasta bussen och köra till en närliggande krog och sysselsätta oss med alkohol. Vi gick jättetaggade, men skitnervösa. För vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss när det kom till bussen. Vi kan ju säga att våra mardrömmar besvarades, och vi får syn på en liten jävla van. Tänk er en större taxi med fler säten. Benutrymme fanns inte, vilket jag kan säga sög något extremt för våra gitarrister som båda är 1.90+. Bandens instrument, samt våran mixer/inear sändare, allas bagage och så vidare... Allt skulle få plats, i ett jävla loft han hade byggt in. En tunn plyfaskiva som satt skruvad i några plankor som skulle agera som stöd. Vi tittade alla på den och trodde det var ett jävla skämt. Det var några som nästan vägrade att åka i skiten. Än idag förstår jag inte hur människan tänkte där. Alla banden hade betalat honom för hyran av bussen, och det här är vad vi får.

Hur som haver, vi får mirakulöst in allting, och beger oss mot krogen. Det är trångt som fan redan som det är, och det ska fortfarande få plats ett band till. Vi tänker dock fortfarande på hur jävla kul detta ska bli, och när vi kommer till krogen sitter vi och bondar, dricker och har det jävligt trevligt. Sen när L.A. Cobra blev stämningen ännu bättre. Gladaste och trevligaste killarna jag träffat! Efter ett tag beger vi oss mot första spelstället, och då börjar saker sakta men säkert bli värre och värre.

Vi stannar vid en mack för att pissa och handla. Chocken när man inser att de har cigg i 30pack. Då slapp man oroa sig för ciggtorks i första taget, iallafall.
Men när vi väl åker därifrån, blir det lite obehagligt. Loftet börjar spricka och ge igen, man ser liksom hur det sviktar ner. Så alla håller iallafall en hand mot loftet för att det inte ska rasera. Vi satt och skrattade åt hur kul det vore ifall vi dog innan vi ens dök upp till första spelningen...

Sen får vi vårt första tecken på att Gav är dum i huvudet. Han kör i drygt 100kmh, med all packning och med oss i bilen. Den är något överlastad. Och inte nog med att han kör 100, han saktar inte ner för farthinder. Så jag och min basist sitter längst bak, flyger mer huvudena rakt upp i träbalkarna. Först skrattar vi åt det, och bara tyckte det var kul. Men så hände det igen... Vi blev båda lite skakade av smällarna, men han fick den största smällen, och det resulterade med att han hade smärtor längst ryggen resten av dagen.

Vi håller minen, och skrattar bort det för att hålla stämningen igång. Vi ville bara komma ut ur bilhelvetet så vi kan andas igen. Drygt en kvart innan vi kommer fram så börjar de som sitter längre fram i bussen vifta runt med träklossar, och vi inser att de lossnat från konstruktionen. Vid det laget var det fan bara parodi. Vi skrattade och söp längst bak för att allt var så jävla typiskt. "The first time we're all on our first European tour we're all gonna fucking die before it starts"...

Tillslut kommer vi fram till spelstället, och vi är så jävla lättade. Vi springer runt och snackar om att vi måste ringa vår manager och berätta vad fan som händer, och att vi behöver ett jävla släp av något slag. Men innan vi fått chansen till det, springer krogägaren runt och gapar som en galning. Vi undrar vad fan som händer, då han inte skriker på Engelska. Vi trodde bara han var en idiot som inte kan sitt jobb eller bara är sjuk i huvudet, men i själva verket var det Mr. Gav som tabbat sig. Han hade nämligen inte skickat ut våran rider, och därav visste inte ägaren hur han skulle göra sitt jobb. Han var alltså inte sur på banden, och det var en jävla lättnad. Efter det flyter allt på som smör, vi riggar upp och fixar allting och gör en bra spelning. Det var inte den bästa turn-upen av människor, men det var kul att alla som dök upp uppskattade oss.

När alla gigat klart ska vår turnéledare åka och lämna sin fru(glömde nämna att hans fru också åkte med), för att sen komma och plocka upp oss och köra oss till sovplatserna. Han tar en evighet på sig, så vi festar och har det jävligt trevligt under tiden. När han väl dyker upp så åker vi mot vår sovdestination, men lämnar vår gear kvar på spelstället så vi kan plocka upp det dagen efter. Jag somnar i bussen, och vaknar sen av att vi stannat och är mitt ute i skogen. Han säger att Strÿkenine och Wildstreet går ska av här och sova i en stuga lite längre bort, och att han visar oss dit. Så vi hoppar ut, tar våra väskor och går mot stugan. Hade ingen jävla aning om vart vi var, eller hur långt vi åkt. Luren var död så kunde inte kolla någonting. När vi kommer fram till stugan säger han godnatt och att vi ska åka vid 11 dagen efter. När han drog märker vi att det bara finns 6 sängar, vi är 11 stycken... Jag skedar med min sångare och min ena gitarrist med min basist. Morgonen efter har jag laddat upp telefonen och ska kolla klockan, då ser jag att vi är i fucking Nederländerna. Vi gigade i Belgien. Varför skulle han köra oss till ett ställe mitt ute i ingenstans? Ingen jävla aning. Vi skiter i det, vi checkar ut och drar mot receptionen.

Då får vi ett meddelande av att Gav är sen. Han kommer om två timmar. Vi ska vara i Tyskland och spela om 8 timmar... Det har gått 24 timmar, redan är allt jävligt konstigt och många är trötta på Gav.

Jag ska inte dra upp allting som hänt, då blir det här inlägget för jävla långt. Men tänker lägga några punkter med vad som gått fel, och sen länka till en artikel där sångaren i Wildstreet blir intervjuad om vad som hänt. Men här har ni några incidenter:

* På väg mot Paunchy Cats, Lichtenfels, Tyskland. Jag och min basist får inte gå ut och pissa när vi kört 6 timmar i sträck så vi får pissa i flaskor. För det tar vår turnéledare vårt gage och köper Hardcore Superstar-biljetter. Dagen efter behöver vår keyboardist pissa efter en lika lång resa, och han blir tillsagd att pissa i en flaska.

* I Bochum, Tyskland, efter Sleazefest. L.A. Cobra har inte råd med taxi till hotellet, turnéledaren är för lat för att plocka upp grabbarna. Grabbarna sover utomhus. Och det är SKITKALLT om natten i Mars. Cobrorna ber inte om att han kommer och hämtar dom, men att han skulle kunna komma och plocka dom lite tidigare för att slippa vara utomhus till klockan 10. Han dyker upp 10.30, han var alltså sen igen. När han dyker upp säger han "One bands has to go", och syftar på att Strÿkenine måste lämna turnén för att det inte får plats i bussen. I bussen vi hjälpt till att betala för.

* Slutar med att Wildstreet och vi skiter i Gav och åker till nästan destination på egen hand, med all vår utrustning. Från Bochum, Tyskland till Rotterdam, Nederländerna... 3 tåg, alla har massor att släpa på. Wildstreet hjälpte oss med våra grejer, och var riktigt jävla hjälpsamma mentalt och fysiskt. Glömmer aldrig vad det bandet gjort för oss.

* Väl i Rotterdam, när vi tagit oss igenom regn och oväder, genom flera länder, står han utanför spelstället och frågar "Kan jag hjälpa till att bära?". Fuck off, Gav. Fuck off.

* Efter Rotterdam, alla har packat så att all vår utrustning, hela L.A. Cobra och några två från Wildstreet får plats i bilen. Sen kommer han med att en av oss får åka med. Vår gitarrist åker med för att försäkra sig om att våra prylar är säkra. Resten av oss måste ta oss till England, igen på egen hand...

* I Amsterdam, har vi resterande i Strÿkenine fixat flybiljetter för morgondagen och hotell för natten i Amsterdam. Vi får ett meddelande av vår gitarrist, som lyder:
- Vi sitter fast i tullen. Wildstreet och L.A. Cobra har fel visum." Problemen slutar aldrig att dyka upp...

* De två banden blir nekade inträde till UK. Drama bryter ut därborta. Gav slänger ut deras utrustning och lämnar dem där, efter att han höll på att hoppa på trummisen i Wildstreet. Nu är vår gitarrist fast med Gav och hans fru, i vanen, ensam. Att han fixade det och höll sig lugn är så jävla starkt. 11 timmar i förhör och stå ut med allt som hänt. Kung.

* Resten av oss flyger dagen efter till London, blir upplockade av Gavs kompis som ska skjutsa oss till vår Air BnB i Stoke-On-Trent. Till skillnad från Gav, är den här killen hur skön som helst. Bättre van hade han också. Vi pratade ingenting om hur det gått eller vad som hänt, bara så vi kunde försäkra oss att inte starta någon onödig skit med någon som kan lämna oss strandsatta. Viktig info;
Gav blåste hans kompis också efter att han skjutsat oss, så han är inte längre hans vän och han är på vår sida. "Anytime you need a driver in UK, just hit me up."

* Vi är återförenade med vår gitarrist, får reda på att 3 av våra spelningar i England är inställda. Vi hade kunnat spela, men Gav kunde inte skjutsa. Vanen är trasig. Bra jobbat. *clap clap*

* Telefonkonferens med vår manager och Gav. Gav skyller allt på oss. Vårt fel, inget är hans fel.

Resten, iallafall mer info, finns i dessa länkarna längst ner. Vill avslutningsvis bara säga att jag hade gjort det här igen, vilken dag som helst, för vi klarar fan av vad fan som helst efter den här turnén. Inget kan bryta mig eller mina grabbar. Can't wait for the next one.

https://www.facebook.com/Strykenine/posts/2407356479277482
https://sleazeroxx.com/wildstreet-singer-eric-jayk-outlines-problems-during-european-tour-due-to-issues-w-tour-manager/