WhereIsNickes blogg
Kille, 28 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Igår 12:37

Senaste inläggen
Helvetet på Jorden8 april 2019 kl. 18:15
GHOSTEMANE
24 januari 2019 kl. 09:56
STRÿKENINE 2019
21 januari 2019 kl. 20:46
Direktrapport från sjukstugan
3 januari 2019 kl. 20:18
EP SLÄPP <3
9 september 2018 kl. 20:13
Har insett en grej...
2 november 2017 kl. 21:09
"I just wanna live again" W: Pisslångt inlägg MEN bra musik
29 oktober 2017 kl. 21:59
The Finnish Invasion
11 oktober 2017 kl. 21:05
A fanboys heart just got mangled </3
3 oktober 2017 kl. 18:05
Just gonna put these ones out there. Swiggity Sw00ty
3 september 2017 kl. 18:59
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Henrik Civilstatus: UpptagenLäggning: Straight
Intresse: Sport
Bor: Inte valt
Politik: Anarkist
Dricker: Öl
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2013-10-05
Event
WhereIsNicke har inte lagt till några event än.
"I just wanna live again" W: Pisslångt inlägg MEN bra musik
Verkligen riktigt jävla kär i den nya plattan. Santa Cruz levererar så jävla bra.
Det suger dock att lyssna på plattan samtidigt som jag älskar det, för jag mår dåligt när jag lyssnar på den. Har hänt så jävla mycket på sistone.
Jag sitter och blir gråtfärdig när jag lyssnar på låtarna Breathe och Drag Me Out Of The Darkness, texterna är inte så djupa eller vad fan, men det är så starka låtar. Det är inte lättare att hålla tårkanalen täppt när man mår som en liten pajas också. Men anyways, Satan, jag älskar den här plattan. Jag blir så jävla taggad av skiten. Låtar som Young Blood Rising, River Phoenix, Bad Habits Die Hard m.f. får en att vilja bryta ner alla jävla väggar och rida ut i strid på en björn i cowboyhatt, boots och mankini. Pallar inte vad bra den är. Helt sjukt att vi ska giga med dessa snubbar... Jag är så jävla taggad, nervös och riktigt jävla skitnödig.
Aja, livet övrigt... Jag tänkte att jag skulle ha en "skriva av mig" -stund, för jag vill sysselsätta mig.
Så ja, Livet övrigt, vet jag inte alls vad jag ska tycka om skiten.
Det är verkligen SKIT det är just nu. Gråter inte, men jag önskar jag gjorde det.
Förlorade ett nära band till en person, och jag antar att det var mitt fel. Hur mycket jag än fick höra att det är "bådas", så köper jag det inte.
Jag går runt och tänker på det hela jävla tiden. Vilket får mig att tänka på låten Breathe, som jag nämnde ovan. Med textraden :
"If I could turn back time, would you be fine?
Would you come running to me?
Baby don't let go, I can't go home(?).
I can't do this alone."
Efter det som hänt, så sitter jag bara och tänker...
Tänker, tänker och tänker.
Och det gör bara ont. Jag kan inte sova. Jag dricker för mycket. Men det är ingenting jag vill/kan berätta. Jag vill inte visa att jag blivit så jävla påverkad av det, för då kommer det bara förvärra situationen. Så istället känner jag att det bara lutar åt att vänta ut det. Låta tiden ha sin lilla gång, och låta alla sår läka så gott det går. Att hänga med vänner så mycket som möjligt vill jag också, men jag orkar liksom inte det heller när jag väl tagit mig hem från jobbet. Repa är väl det som får mig på annat. MEN, där kommer nästa grej...
Bandet har börjat bråka, som bara fan, om så onödiga jävla grejer.
Dagis beteende om att peka finger och skylla på andra, klaga på allting och skit.
Min käre gitarrist och min käre basist är jag CP stolt över. Dom tar initiativ, tar upp viktiga saker och får saker gjorda. Medan vi resten inte verkar göra ett jävla skit. Det är fett orättvist. Speciellt för mina två medlemmar som kämpar så jävla hårt. Jag är bara fett rädd över att deras slit kommer vara förgäves... Men jag vägrar tro på det. Det här ska vi fortsätta kämpa för. Dom motiverar mig, så jag hoppas det motiverar resterande också.
Glöden måste väckas till liv igen. Ska väckas.
Bortsett från det så sitter chefen och driver med mig. Ber mig komma och skriva kontrakt, sen när jag är på plats för att skriva på så ber han mig komma en annan gång. Sen blir han grinig när jag inte kommer in och skriver på kontrakt. Idiot.
Tappar hår av den här skiten iallafall, så sparkar dom mig lär jag inte gråta det minsta. Grejen är att jag vägrar säga upp mig, för jag måste ha en inkomst. Men får jag sparken så skulle det vara annorlunda, för då har jag inte gett upp och det är bara dom som inte vill ha kvar mig. Dock vägrar jag jobba kvar om jag inte får högre lön. FUCK. THAT.
Other than that ser la livet inte så konstigt ut. Folk stirrar fortfarande på mig som att jag styckat och ätit upp en hel barnavdelning, klagar på att jag är långhårig och att jag tydligen skulle vara homosexuell. Men det rör mig inte ryggen, det är lika underhållande som alltid! Bortsett från en smäll på nattbussen för några helger sedan, så har det inte hänt ett skit! Så bra ska det vara ibland iallafall!
Aja, nu ska jag sluta klaga, och lyssna på musik och försöka sova. Slänger ut några låtar från Santa Cruz senaste, dom är riktigt jävla bra tycker jag.
Piss n' löv på er