WhereIsNickes blogg



Kille, 24 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Igår 18:01

WhereIsNicke

Senaste inläggen

Helvetet på Jorden
8 april 2019 kl. 18:15
GHOSTEMANE
24 januari 2019 kl. 09:56
STRÿKENINE 2019
21 januari 2019 kl. 20:46
Direktrapport från sjukstugan
3 januari 2019 kl. 20:18
EP SLÄPP <3
9 september 2018 kl. 20:13
Har insett en grej...
2 november 2017 kl. 21:09
"I just wanna live again" W: Pisslångt inlägg MEN bra musik
29 oktober 2017 kl. 21:59
The Finnish Invasion
11 oktober 2017 kl. 21:05
A fanboys heart just got mangled </3
3 oktober 2017 kl. 18:05
Just gonna put these ones out there. Swiggity Sw00ty
3 september 2017 kl. 18:59
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Henrik Civilstatus: Inte valt
Läggning: Straight
Intresse: Musik
Bor: Med någon
Politik: Anti-allt
Dricker: Allt flytande
Musikstil: Allt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2013-10-05

Event

WhereIsNicke har inte lagt till några event än.

Helvetet på Jorden

Nu är det några veckor sedan vi kom hem från vår turné med Wildstreet och L.A. Cobra, och jag tänkte ta och berätta lite om hur vår första Europaturné gick... Vilken turné det var. Alla spelningar vi lirade gick hur jävla bra som helst. Banden vi spelade med var riktigt fantastiska människor och duktiga musiker. Var sjukt skönt att vi bondade så grymt som vi gjorde. Men allt runt om musiken och gigandet, var en annan historia...

Vi kan säga så här:
Turnéledaren vi hade, var den ÄCKLIGASTE människan jag någonsin träffat. Ingen planering, inga ledaregenskaper, oengagerad, och rent utsagt helt jävla efterbliven. Ska dela med mig lite om vad vi, och de andra banden fick gå igenom.

Så vi landar i Belgien, alla är supertaggade och kan knappt vänta på vår första spelning. Vi träffar Wildstreet, rör oss ut och ska träffa våran turnéledare. Så möter vi honom så fort vi kommer ut från terminalen, och redan vid hälsningen kände jag av att han var en skev snubbe. Gavin, eller Gav som han kallade sig, verkade inte alls vara munter över att träffa oss. L.A. Cobras flyg skulle landa några timmar efter våra flyg, så vi skulle lasta bussen och köra till en närliggande krog och sysselsätta oss med alkohol. Vi gick jättetaggade, men skitnervösa. För vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss när det kom till bussen. Vi kan ju säga att våra mardrömmar besvarades, och vi får syn på en liten jävla van. Tänk er en större taxi med fler säten. Benutrymme fanns inte, vilket jag kan säga sög något extremt för våra gitarrister som båda är 1.90+. Bandens instrument, samt våran mixer/inear sändare, allas bagage och så vidare... Allt skulle få plats, i ett jävla loft han hade byggt in. En tunn plyfaskiva som satt skruvad i några plankor som skulle agera som stöd. Vi tittade alla på den och trodde det var ett jävla skämt. Det var några som nästan vägrade att åka i skiten. Än idag förstår jag inte hur människan tänkte där. Alla banden hade betalat honom för hyran av bussen, och det här är vad vi får.

Hur som haver, vi får mirakulöst in allting, och beger oss mot krogen. Det är trångt som fan redan som det är, och det ska fortfarande få plats ett band till. Vi tänker dock fortfarande på hur jävla kul detta ska bli, och när vi kommer till krogen sitter vi och bondar, dricker och har det jävligt trevligt. Sen när L.A. Cobra blev stämningen ännu bättre. Gladaste och trevligaste killarna jag träffat! Efter ett tag beger vi oss mot första spelstället, och då börjar saker sakta men säkert bli värre och värre.

Vi stannar vid en mack för att pissa och handla. Chocken när man inser att de har cigg i 30pack. Då slapp man oroa sig för ciggtorks i första taget, iallafall.
Men när vi väl åker därifrån, blir det lite obehagligt. Loftet börjar spricka och ge igen, man ser liksom hur det sviktar ner. Så alla håller iallafall en hand mot loftet för att det inte ska rasera. Vi satt och skrattade åt hur kul det vore ifall vi dog innan vi ens dök upp till första spelningen...

Sen får vi vårt första tecken på att Gav är dum i huvudet. Han kör i drygt 100kmh, med all packning och med oss i bilen. Den är något överlastad. Och inte nog med att han kör 100, han saktar inte ner för farthinder. Så jag och min basist sitter längst bak, flyger mer huvudena rakt upp i träbalkarna. Först skrattar vi åt det, och bara tyckte det var kul. Men så hände det igen... Vi blev båda lite skakade av smällarna, men han fick den största smällen, och det resulterade med att han hade smärtor längst ryggen resten av dagen.

Vi håller minen, och skrattar bort det för att hålla stämningen igång. Vi ville bara komma ut ur bilhelvetet så vi kan andas igen. Drygt en kvart innan vi kommer fram så börjar de som sitter längre fram i bussen vifta runt med träklossar, och vi inser att de lossnat från konstruktionen. Vid det laget var det fan bara parodi. Vi skrattade och söp längst bak för att allt var så jävla typiskt. "The first time we're all on our first European tour we're all gonna fucking die before it starts"...

Tillslut kommer vi fram till spelstället, och vi är så jävla lättade. Vi springer runt och snackar om att vi måste ringa vår manager och berätta vad fan som händer, och att vi behöver ett jävla släp av något slag. Men innan vi fått chansen till det, springer krogägaren runt och gapar som en galning. Vi undrar vad fan som händer, då han inte skriker på Engelska. Vi trodde bara han var en idiot som inte kan sitt jobb eller bara är sjuk i huvudet, men i själva verket var det Mr. Gav som tabbat sig. Han hade nämligen inte skickat ut våran rider, och därav visste inte ägaren hur han skulle göra sitt jobb. Han var alltså inte sur på banden, och det var en jävla lättnad. Efter det flyter allt på som smör, vi riggar upp och fixar allting och gör en bra spelning. Det var inte den bästa turn-upen av människor, men det var kul att alla som dök upp uppskattade oss.

När alla gigat klart ska vår turnéledare åka och lämna sin fru(glömde nämna att hans fru också åkte med), för att sen komma och plocka upp oss och köra oss till sovplatserna. Han tar en evighet på sig, så vi festar och har det jävligt trevligt under tiden. När han väl dyker upp så åker vi mot vår sovdestination, men lämnar vår gear kvar på spelstället så vi kan plocka upp det dagen efter. Jag somnar i bussen, och vaknar sen av att vi stannat och är mitt ute i skogen. Han säger att Strÿkenine och Wildstreet går ska av här och sova i en stuga lite längre bort, och att han visar oss dit. Så vi hoppar ut, tar våra väskor och går mot stugan. Hade ingen jävla aning om vart vi var, eller hur långt vi åkt. Luren var död så kunde inte kolla någonting. När vi kommer fram till stugan säger han godnatt och att vi ska åka vid 11 dagen efter. När han drog märker vi att det bara finns 6 sängar, vi är 11 stycken... Jag skedar med min sångare och min ena gitarrist med min basist. Morgonen efter har jag laddat upp telefonen och ska kolla klockan, då ser jag att vi är i fucking Nederländerna. Vi gigade i Belgien. Varför skulle han köra oss till ett ställe mitt ute i ingenstans? Ingen jävla aning. Vi skiter i det, vi checkar ut och drar mot receptionen.

Då får vi ett meddelande av att Gav är sen. Han kommer om två timmar. Vi ska vara i Tyskland och spela om 8 timmar... Det har gått 24 timmar, redan är allt jävligt konstigt och många är trötta på Gav.

Jag ska inte dra upp allting som hänt, då blir det här inlägget för jävla långt. Men tänker lägga några punkter med vad som gått fel, och sen länka till en artikel där sångaren i Wildstreet blir intervjuad om vad som hänt. Men här har ni några incidenter:

* På väg mot Paunchy Cats, Lichtenfels, Tyskland. Jag och min basist får inte gå ut och pissa när vi kört 6 timmar i sträck så vi får pissa i flaskor. För det tar vår turnéledare vårt gage och köper Hardcore Superstar-biljetter. Dagen efter behöver vår keyboardist pissa efter en lika lång resa, och han blir tillsagd att pissa i en flaska.

* I Bochum, Tyskland, efter Sleazefest. L.A. Cobra har inte råd med taxi till hotellet, turnéledaren är för lat för att plocka upp grabbarna. Grabbarna sover utomhus. Och det är SKITKALLT om natten i Mars. Cobrorna ber inte om att han kommer och hämtar dom, men att han skulle kunna komma och plocka dom lite tidigare för att slippa vara utomhus till klockan 10. Han dyker upp 10.30, han var alltså sen igen. När han dyker upp säger han "One bands has to go", och syftar på att Strÿkenine måste lämna turnén för att det inte får plats i bussen. I bussen vi hjälpt till att betala för.

* Slutar med att Wildstreet och vi skiter i Gav och åker till nästan destination på egen hand, med all vår utrustning. Från Bochum, Tyskland till Rotterdam, Nederländerna... 3 tåg, alla har massor att släpa på. Wildstreet hjälpte oss med våra grejer, och var riktigt jävla hjälpsamma mentalt och fysiskt. Glömmer aldrig vad det bandet gjort för oss.

* Väl i Rotterdam, när vi tagit oss igenom regn och oväder, genom flera länder, står han utanför spelstället och frågar "Kan jag hjälpa till att bära?". Fuck off, Gav. Fuck off.

* Efter Rotterdam, alla har packat så att all vår utrustning, hela L.A. Cobra och några två från Wildstreet får plats i bilen. Sen kommer han med att en av oss får åka med. Vår gitarrist åker med för att försäkra sig om att våra prylar är säkra. Resten av oss måste ta oss till England, igen på egen hand...

* I Amsterdam, har vi resterande i Strÿkenine fixat flybiljetter för morgondagen och hotell för natten i Amsterdam. Vi får ett meddelande av vår gitarrist, som lyder:
- Vi sitter fast i tullen. Wildstreet och L.A. Cobra har fel visum." Problemen slutar aldrig att dyka upp...

* De två banden blir nekade inträde till UK. Drama bryter ut därborta. Gav slänger ut deras utrustning och lämnar dem där, efter att han höll på att hoppa på trummisen i Wildstreet. Nu är vår gitarrist fast med Gav och hans fru, i vanen, ensam. Att han fixade det och höll sig lugn är så jävla starkt. 11 timmar i förhör och stå ut med allt som hänt. Kung.

* Resten av oss flyger dagen efter till London, blir upplockade av Gavs kompis som ska skjutsa oss till vår Air BnB i Stoke-On-Trent. Till skillnad från Gav, är den här killen hur skön som helst. Bättre van hade han också. Vi pratade ingenting om hur det gått eller vad som hänt, bara så vi kunde försäkra oss att inte starta någon onödig skit med någon som kan lämna oss strandsatta. Viktig info;
Gav blåste hans kompis också efter att han skjutsat oss, så han är inte längre hans vän och han är på vår sida. "Anytime you need a driver in UK, just hit me up."

* Vi är återförenade med vår gitarrist, får reda på att 3 av våra spelningar i England är inställda. Vi hade kunnat spela, men Gav kunde inte skjutsa. Vanen är trasig. Bra jobbat. *clap clap*

* Telefonkonferens med vår manager och Gav. Gav skyller allt på oss. Vårt fel, inget är hans fel.

Resten, iallafall mer info, finns i dessa länkarna längst ner. Vill avslutningsvis bara säga att jag hade gjort det här igen, vilken dag som helst, för vi klarar fan av vad fan som helst efter den här turnén. Inget kan bryta mig eller mina grabbar. Can't wait for the next one.

https://www.facebook.com/Strykenine/posts/2407356479277482
https://sleazeroxx.com/wildstreet-singer-eric-jayk-outlines-problems-during-european-tour-due-to-issues-w-tour-manager/



GHOSTEMANE

Såg Ghostemane på fryshuset igår, och alltså... Vilket. Jävla. Gig.

It was a fucking riot, from start to finish.

Bortsett från en spark i ögat och en armbåge i halsen, så var det en av de roligare spelningar jag varit på. Och fyfan vad bra det var. The crowd went nuts!

Ska lätt gå igen om jag får chansen, rekommenderar det starkt!



STRÿKENINE 2019

Första turnén med grabbarna nu i mars, känns något overkligt.
Kan inte greppa att jag för första gången ska ut och spela utomlands. Det känns inte verkligt.

10 dagar på vägarna i Europa, 8 hela spelningar med Wildstreet och L.A. Cobra... Ska bli fett!
Lite salty över fjongen i håret på bilden som nästan är lika stor som mitt huvud, vi är fina iallafall



Direktrapport från sjukstugan

Att ligga hemma sjuk är det absolut värsta jag vet. Att inte kunna prata med någon, att inte göra något produktivt, att motivationen inte finns över huvudtaget. Tystnaden tar kol på mig. Har datorn igång med DickyDines på YouTube och mobilen spelar musik via PlayStationen som jag sitter och spelar Jurassic Park igenom, för att hjärnan alltid ska kunna koncentrera sig på något av ljuden. I don?t fucking know what this is, men jag måste sysselsätta mig och ha igång musik för att inte bli galen eller försvinna i tankarna.
Men det allra värsta måste nog vara att man ligger här så jävla uttråkad, och det finns saker att göra men inget som lockar. Så istället sitter jag här och deppar och tycker synd om mig själv. Helt jävla värdelöst, måste få ordning på mitt jävla immunförsvar så jag slipper den här jävla skiten.

På en positiv punkt så har eksemen blivit mycket bättre iallafall. Huden är inte lika torr och majoriteten av såren läkt. Vänster handen och vänstra ögat har det fortfarande värst, men det är på bättringsvägen och jag kunde inte varit mer nöjd med situationen.

Men men...

Nu ska jag fortsätta och ligga här i min ensamhet och avlida av tristes i min lilla sjukstuga.


Adjöken Fröken



EP SLÄPP <3



Nu har vi släppt vår EP!

Vi har även släppt vår allra första musikvideo, den kan ni också spana in tycker jag!
Slänger Spotifylänken i botten om intresse skulle finnas <3



Har insett en grej...

Vuxna människor som inte kan stava, är fan något av det jobbigaste jag vet. Undantaget är "dom", för jag kan fan inte skillnaden på de och dem. Sen förkortningar som dvs, t.ex och osv. Konstigt nog är det okej. Jag är lite av en hycklare märker jag.

Men alltså, jag ber om ursäkt... Men jag pallar inte med er som inte kan stava ordentligt, är allergisk mot er som använder "K" istället för "Okej", "E" istället för "Är", "D" istället för "Det, och ska förkorta ALLTING "lix". Förlåt, men jag har så svårt att kunna skriva med dig som är äldre och inte går i skolan längre.

Snart kommer hela triggr'd armén och ska OMG:a skiten ur mig och tala om för mig hur sjukt triggande jag varit med mitt inlägg.

"Omg jeez sry d va int meningen att d skulle va offensive lix asså srysry GG pastamacka å tacopaj".

Nej. Fuck you. Låt mig vara.

Note: Stavfel händer, det har jag inga problem med. Det är väl bara alla förkortningar jag stör mig på, och vissa förkortningar är värre än andra (som just "d e najs"). Borde jag sätta "TW" på detta nu eller? I don't know, and to be frank I don't really care.

Note 2: Jag har inget liv, så därför delar jag med mig av detta.



"I just wanna live again" W: Pisslångt inlägg MEN bra musik

Verkligen riktigt jävla kär i den nya plattan. Santa Cruz levererar så jävla bra.
Det suger dock att lyssna på plattan samtidigt som jag älskar det, för jag mår dåligt när jag lyssnar på den. Har hänt så jävla mycket på sistone.




Jag sitter och blir gråtfärdig när jag lyssnar på låtarna Breathe och Drag Me Out Of The Darkness, texterna är inte så djupa eller vad fan, men det är så starka låtar. Det är inte lättare att hålla tårkanalen täppt när man mår som en liten pajas också. Men anyways, Satan, jag älskar den här plattan. Jag blir så jävla taggad av skiten. Låtar som Young Blood Rising, River Phoenix, Bad Habits Die Hard m.f. får en att vilja bryta ner alla jävla väggar och rida ut i strid på en björn i cowboyhatt, boots och mankini. Pallar inte vad bra den är. Helt sjukt att vi ska giga med dessa snubbar... Jag är så jävla taggad, nervös och riktigt jävla skitnödig.




Aja, livet övrigt... Jag tänkte att jag skulle ha en "skriva av mig" -stund, för jag vill sysselsätta mig.

Så ja, Livet övrigt, vet jag inte alls vad jag ska tycka om skiten.
Det är verkligen SKIT det är just nu. Gråter inte, men jag önskar jag gjorde det.

Förlorade ett nära band till en person, och jag antar att det var mitt fel. Hur mycket jag än fick höra att det är "bådas", så köper jag det inte.
Jag går runt och tänker på det hela jävla tiden. Vilket får mig att tänka på låten Breathe, som jag nämnde ovan. Med textraden :

"If I could turn back time, would you be fine?
Would you come running to me?
Baby don't let go, I can't go home(?).
I can't do this alone."


Efter det som hänt, så sitter jag bara och tänker...
Tänker, tänker och tänker.

Och det gör bara ont. Jag kan inte sova. Jag dricker för mycket. Men det är ingenting jag vill/kan berätta. Jag vill inte visa att jag blivit så jävla påverkad av det, för då kommer det bara förvärra situationen. Så istället känner jag att det bara lutar åt att vänta ut det. Låta tiden ha sin lilla gång, och låta alla sår läka så gott det går. Att hänga med vänner så mycket som möjligt vill jag också, men jag orkar liksom inte det heller när jag väl tagit mig hem från jobbet. Repa är väl det som får mig på annat. MEN, där kommer nästa grej...




Bandet har börjat bråka, som bara fan, om så onödiga jävla grejer.
Dagis beteende om att peka finger och skylla på andra, klaga på allting och skit.
Min käre gitarrist och min käre basist är jag CP stolt över. Dom tar initiativ, tar upp viktiga saker och får saker gjorda. Medan vi resten inte verkar göra ett jävla skit. Det är fett orättvist. Speciellt för mina två medlemmar som kämpar så jävla hårt. Jag är bara fett rädd över att deras slit kommer vara förgäves... Men jag vägrar tro på det. Det här ska vi fortsätta kämpa för. Dom motiverar mig, så jag hoppas det motiverar resterande också.
Glöden måste väckas till liv igen. Ska väckas.




Bortsett från det så sitter chefen och driver med mig. Ber mig komma och skriva kontrakt, sen när jag är på plats för att skriva på så ber han mig komma en annan gång. Sen blir han grinig när jag inte kommer in och skriver på kontrakt. Idiot.
Tappar hår av den här skiten iallafall, så sparkar dom mig lär jag inte gråta det minsta. Grejen är att jag vägrar säga upp mig, för jag måste ha en inkomst. Men får jag sparken så skulle det vara annorlunda, för då har jag inte gett upp och det är bara dom som inte vill ha kvar mig. Dock vägrar jag jobba kvar om jag inte får högre lön. FUCK. THAT.



Other than that ser la livet inte så konstigt ut. Folk stirrar fortfarande på mig som att jag styckat och ätit upp en hel barnavdelning, klagar på att jag är långhårig och att jag tydligen skulle vara homosexuell. Men det rör mig inte ryggen, det är lika underhållande som alltid! Bortsett från en smäll på nattbussen för några helger sedan, så har det inte hänt ett skit! Så bra ska det vara ibland iallafall!

Aja, nu ska jag sluta klaga, och lyssna på musik och försöka sova. Slänger ut några låtar från Santa Cruz senaste, dom är riktigt jävla bra tycker jag.

Piss n' löv på er






A fanboys heart just got mangled </3

Min oerhörda tur fortsätter att hemsöka mig. Bandet började kasta runt en vattenflaska, och jag blev human sheild. Resultatet blir att min telefon flyger ur fickan, studsar på asfalten, och min perfektplacerade gitarrist råkar sparka iväg den. Resultatet = Mitt älskade Rick & Morty mobilskal, gick sönder </3
Och vad händer när jag kommer hem? Kollar min wish för att kolla vad som har hänt med min Rick & Morty tröja jag beställde. Jo, den har försvunnit i leveransen så jag fick pengarna tillbaka. Sammanfattning: Livet suger.