Vind

Det har blåst ganska rejält utomhus de senaste dagarna. Stormat till och med på sina håll.
Varför kändes det inte tillräckligt?

Jag har en ganska speciell relation till mitt element, vind, som jag inte tänker omnämna alltför mycket då jag inte finner det särdeles betydelsefullt för det meddelande jag vill framföra. Vet bara att jag kallar den vän och att jag aldrig ogillar en stadig storm för de vindar den för med sig.

Så jag var ute häromdan. På väg hem från att ha spenderat tid med mina vänner i trakten. Det blåste väldigt mycket. Jag älskade det. Jag log hela vägen hem och under de värsta vindarna skrattade jag högt och förtjust. Jag stannade även utanför mitt hus en bra stund innan jag kände för att gå in och sova. Men det kändes aldrig som tillräckligt.

Jag vill ha mer vind. Mer storm. Fler tillfällen då jag verkligen känner för att lämna allt bakom mig och gå ut för att stå med vinden piskande i ansiktet. Skrattandes.

Jag har högt diskuterat saknad tidigare och nämnt att jag är en dålig kandidat att förespråka det.
Jag är bättre lämpad nu.

Jag saknar min vän. Min vind.