Like the wind

Jag har lite svårt att förstå att det faktiskt tagit slut. Att något som varit efterlängtat i så många år faktiskt till slut har kommit. Att jag inte längre har något nytt att se fram emot. Att jag måste börja om igen, och det nästan måste jag.

Jag har läst klart A Memory of Light. Ett hejdundrans avslut kan jag lova. Oväntat samtidigt som förutsett så började mina ögon tåras. Ja det var ett fantastiskt vackert avslut och som den tvättäkta romantiker jag är så kunde jag inte annat än att släppa fram lite känslor.

Så vad gör jag nu? Läser om allihopa? Älskar och hatar allting på nytt, eller går jag vidare?
Jag antar att jag borde läsa klart Game of Thrones. Köpa och påbörja den femte där. Nej jag kan inte vänta på tv-serien, fan tredje säsongen har inte ens börjat ännu och jag föredrar ändå de mer detaljrika scenerna som min hjärna målar upp med hjälp av texten framför att faktiskt se det. För att inte tala om att böckerna faktiskt är mer detaljerade, fast så är det väl med de flesta filmatiseringar. Efter det kan jag läsa om Draken. På så vis slutar hjulet aldrig att snurra.

Jag vill nu avsluta detta med ett citat och ett inte.
"He came like the wind, like the wind touched everything, and like the wind was gone."
För dessa böcker har rört mig. På många psykiska plan. Nu är det över men jag är fortfarande rörd.

This is an ending to the Wheel of Time.