Varför skulle jag låta er?

Jag mår inte som jag förtjänar. Inget nytt som får mig att säga detta, bara samma gamla visa om och om igen. Varför skulle något ändras? Hur jag än försöker så förblir saker som de alltid varit. Varför skulle det vara lönt att försöka om resultatet blir detsamma?
Skulle det vara mitt fel?

Jag vill sluta vara såhär. Jag skäms så mycket över mitt humör att jag inte ens kan dra mig till att berätta det för en ansiktslös massa. Fast så är ni ju egentligen inte det.. Även jag finns här med tomt stirrande ögon som försöker förstå vad som plågar mig. På ena sidan sitter ni, oförstående och utan att känna de bekymmer som tynger mig och jag kan inte annat än tro att ni varken hör eller bryr er om att försöka hjälpa mig, för ni vet lika väl som jag att ni inte kan. På andra sitter jag, redan medveten om problemen men maktlös att göra något åt dem.

Jag är trött på att ändra mig för att bli accepterad av andra.
Jag är trött på att hoppas.
Jag är trött på att alltid bli bemött med ett leende men bortkastad utan ett ord.
Jag är trött på att vara jag. För vem jag än är så gör jag tydligen alltid fel.

Jag har en text i mitt huvud. En text som bara fungerar genom att förlänga min misär.

Do you even know what it is like to be built this way,
with only the power to push others away?

Det finns ingen lösning för jag kan inte ändra min natur. Jag tänker inte låtsas gilla saker jag avskyr och jag tänker inte låtsas bry mig om saker jag aldrig vetat existerat. Ingen kommer stanna länge nog för att förstå mig. Ingen försöker. Ingen vill. Så varför skulle jag låta dom?
Varför skulle jag låta er?
Jag gör allt jag kan men om det enda jag förtjänar genom att försöka är ignorans och misär...

...så kommer jag aldrig att vara i sanning lycklig...