Läxa från jobbet

Är detta min högsta form av medvetande?

I mina komponerande ögonblick, då mina tankar ska formuleras istället för uppfattas, är det detta som är mitt mest framträdande personlighetsdrag? Denna känslolösa varelse som endast fungerar genom händer, ögon och hjärna, är detta mitt "bästa jag"?

Jag har inte kunnat sova i natt. Anledningen är redan medveten så den behöver inte omnämnas för här talar vi enbart om nödvändigheter och att jag är trött påverkar mig enbart till det bättre. Gör mig mer tom. Alla egoistiska begär försvinner och kvar återstår mina mänskliga behov. Tro inte jag låter mig luras av hunger däremot.

Allt jag önskar är någon jag kan älska på ett sätt jag alltid önskat bli älskad själv.

Allt som krävdes för att inse detta var en natt utan sömn, ett alldeles för varmt bad och antagligen för lite näring. Men nu förstår jag. Sedan dagen jag lärde mig konceptet att leva har jag letat efter någon att dela mitt liv med. Det jag inte insett är att jag först måste ha ett liv att dela med mig av.

Så jag kan inte vänta och hoppas. Jag kan inte fortsätta leta och förlora.
Huset vinner alltid i slutändan. Dags att satsa på mig själv istället för på spelarna runt mig.