Cliffhanger

Jag hade fel förut.
Jag hade rätt nu.
Jag såg det komma innan jag visste vad det var. Dels på grund av att hon försade sig i sömnen och dels på grund av att frasen "Har kommit fram till att vi behöver prata." aldrig kan föra något gott med sig. Framför allt om man frågar om det finns anledning till oro och inte får något svar så är det en tystnad som talar ett tydligare språk än ditt modersmål. Det betyder ja.

Nu när det har landat kan jag kosta på mig själv att må lite jävla dåligt en stund. Det har jag all rätt till. Jag är inte förkrossad däremot, antagligen för att jag någonstans i mitt medvetande varit förberedd på det här. Oavsett så skötte hon det rätt bra. Ärligt, rakt på sak och ett ordval som inte besvärade mig alltför mycket. En smärre kommentar jag inte uppskattade att höra fick en intensiv blick som svar så hon lär ha förstått att det träffade en öm punkt.

Saker går fort. Jag går fort. Att detta förhållande gjorde samma sak är alltså inte något att bli förvånad av. Ett avslutat kapitel i en bok om en kråka. Sidorna berörande hennes inträdande i mitt liv är dock för korta för att det ska bli en intressant berättelse. Det räcker som en intressant inledning. Jag har en känsla av att det inte det är det sista livet har planerat åt oss. Slumpen må ha fört oss samman och många saker känns ha varit menade. Ironin återstår.

Var slutar min historia? Var kommer mitt äventyr ända, och med vem?
Yes, ladies and gentlemen, we're doing a cliffhanger.