Har börjat bli bättre på att klippa upp mitt hår. Nu ligger inte min lugg lika platt som en hjälm längre. Bra. Ser lite sådär pojkaktigt busig ut, vilket är en look jag gillar. Rufsigt.
Jag och Markus var och såg Momus ikväll. Han var väldigt bra. Excentrisk. Rörde sig på ett ganska konstigt sätt vilket jag tyckte om, för det kändes som han medvetet bröt mot reglerna lite, och vågade vara ful, vilket var karismatiskt, vilket gjorde honom snygg. Ibland faller sånt platt, när någon gör tvärtemot sådär. Görs det bara för sakens skull blir det lätt ointressant. Förutom konstig dans hade han en en rullande film bakom sig med klipp från 50-tals svartvita filmer, samt lite Disney inblandat. Det var fint. Jag blev särskilt tagen när han kom med en cover på låten Guilty från Amélie från Montmartre (fast ja egentligen är den ju från 1931 men de flesta känner nog igen den från filmen).
Jag vet inte längre vad jag tänker på, det finns så många nyanser att allt löser upp sig och bildar mönster istället. Saknar en tid då allt var stort och urskiljbart. När en sak hände och den var stor och den kändes specifik och den fyllde hela ens värld. Nu flyter allt mest samman och jag rycks med i svängarna. Inget känns längre särskilt stort och allt är en väntan på att något annat ska hända.
Hej, det är lite intressant hur en mycket en kan investera i påhittade karaktärers liv. Sitter och grinar lite inför finalen av The Office. Blir så himla känslofylld, så att gråta känns därför förlösande. Efteråt känner jag lättnad, motivation, glädje, och såklart lite fint vemod. Ska nog börja pitcha inför att införa tv-serier som en ny slags terapimetod.
Internat, mina vänner (jag tycker det alltid känns lika stelt att tilltala sin publik som 'mina vänner'). Det är lite som ett lotteri. Just i det här internatet klickar jag inte så bra med folket, och många är rätt stökiga. Lämnar fläckar och sånt. En av de få sakerna som faktiskt hjälper mig att genomlida detta är att se på det som karma. Jag har varit fett stökig också. Only fair att jag får genomlida det då. Men det ger mig också en liten spark in the butt, för jag märker att jag börjar skärpa till mig just för att kontrastera, för att jag inte vill vara som dem -- jag vill inte vara som jag var förut. Så jag försöker att ba yeah, I deserve this. Universum är i sin ordning, så nu skärper jag mig. Och hittills har det funkat.
Tjena. Igår var en bra kväll. Var på Sippinkollektivets main base och hängde. En lokal uppdelad i flera rum, mysigt inrett med mattor på golv och väggar. Fint. Köpte billig öl samt samlingskassetten som hela releasefesten kretsades kring. De satte igång kassetten tidigt på kvällen för people to listen, den var fett bra. Efter det började band spela. Något punkband från Norrland (som hatade Norrland) spelade, tyckte energin i den lilla kvartetten var ej fy skam. Verkade vara ett sympatiskt gäng också. Sedan spelade Bristlemouth, som har världens mest socialt awkwarda sångare (asgullig) och de var också jättebra. Det spelade några band till men jag orkade inte stanna kvar, så jag drog hem nån gång efter tolvsnåret.
Har förresten blekt min kalufs. Jag är gul. Inte klart än dock, ska köra på en mellanblond färg på den här sen efter att håret fått vila lite.
Lustig grej. Trots att jag är rätt öppen med var jag står i denna könsrollsberättigande värld så smyger jag en hel del med att jag sminkar mig och ofta vågar jag inte ens bära det jag faktiskt vill bära. Jag tror jag är rädd för att få oönskad uppmärksamhet till mig eller att jag ska tvingas förklara varför jag gör det eller för att folk bara i ren allmänhet ska börja tycka och tro och ha sig. Vill inte behöva förklara mig. Vill inte snabbplaceras i stereotypfack. Jag vill sluta vara rädd för sånt. Det där med att uttrycka sig. Jag menar, det är ganska tråkigt att hålla på och begränsa sig själv i rädsla för hur en ska ses i andras ögon. Rätt sjukt hur jag inbillat mig själv genom åren att jag inte bryr mig om vad andra tycker, för det är ju verkligen inte sant. I rent demonstrativt syfte köpte jag lite spexigt smink medan jag var i stan, och jag börja ska bära det på platser där jag är rädd. Ögonbrynspenna, foundation. Glömde köpa gult nagellack. Okej inte så spexigt för er kanske, men för mig äre det. Snodde lite gult nagellack av Erika.
Sitter i Erikas lägenhet och dricker bananyoghurt. Brukar komma hit när hon är bortrest och behöver någon som kan ta hand om hennes kaniner. Hon skulle till Berlin nu för att fira sin farfars födelsedag. Det är väldigt trivsamt här. Hon har ett designerhuvud och är väldigt inställsam på att ha det fint hos sig, vilket det är. Helt utan att det känns liksom... tillgjort ni vet, som det kan ibland när en person är väldigt medveten om hur något är eller ser ut. Och åh, vart jag än vänder huvudet ser jag smarta lösningar på saker. Hon är väldigt uppfinningsrik på do-it-yourself-viset, vilket jag gillar. Blir rätt inspirerad.
Idag ska jag köpa hårfärg, ska bli ljushårig tänkte jag. Är så nedrigt trött det mörka, dels för att det ser skabbigt ut efter en dag och dels eftersom att jag har ljust hår naturligt så blir utväxten inte så kalaspartaj. Efter det ska jag på en releasefest. Sippinkollektivet släpper en kassett med låtar från 22 av deras favoritlåtar à la 2013 (varav en låt är med Munnen woho), sedan spelar det ett gäng band. Det ska bli trevligt.
