Fegis

Lustig grej. Trots att jag är rätt öppen med var jag står i denna könsrollsberättigande värld så smyger jag en hel del med att jag sminkar mig och ofta vågar jag inte ens bära det jag faktiskt vill bära. Jag tror jag är rädd för att få oönskad uppmärksamhet till mig eller att jag ska tvingas förklara varför jag gör det eller för att folk bara i ren allmänhet ska börja tycka och tro och ha sig. Vill inte behöva förklara mig. Vill inte snabbplaceras i stereotypfack. Jag vill sluta vara rädd för sånt. Det där med att uttrycka sig. Jag menar, det är ganska tråkigt att hålla på och begränsa sig själv i rädsla för hur en ska ses i andras ögon. Rätt sjukt hur jag inbillat mig själv genom åren att jag inte bryr mig om vad andra tycker, för det är ju verkligen inte sant. I rent demonstrativt syfte köpte jag lite spexigt smink medan jag var i stan, och jag börja ska bära det på platser där jag är rädd. Ögonbrynspenna, foundation. Glömde köpa gult nagellack. Okej inte så spexigt för er kanske, men för mig äre det. Snodde lite gult nagellack av Erika.

Ah vad jag babblar. Här varsågod ta en fin låt: