ventilation

har haft en relativt okej dag idag. pluggade med några klassvänner inför salstentan. det känns som att jag kommer klara den. älskar att hårdplugga några dagar inför tentor, gillar sättet hjärnan känns uppsvullen på. inte fysiskt, då. rent fysiskt är det lite jobbigt, men mentalt känns det bra, jag gillar att ha massor med information intryckt i skallen och jag gillar att känna mig duktig, vilket jag gör när jag spenderar långa dagar med pluggplugg plugg pluggglg.gg.g.

men när jag handlade på ICA märkte jag att de drog för mycket från mitt kort, typ 40 spänn. jag vågade inte gå tillbaka och säga till. det gjorde mig väldigt irriterad, både på dem, och på mig själv. varför gör jag inte det bara? nu är det ändå för sent, och dessutom glömde jag ta kvitto.

sedan när jag scrollade lite i mitt sociala media-flöde såg jag att stefan och violéta åt semlor tillsammans. det fick mig att känna mig lite utanför (red.anm.: de här två är några av mina bästa vänner och det känns som att de skulle kunna ha tänkt på mig i en sådan situation). jag började fundera kring varför de inte hade tänkt på mig, ville de inte vara med mig också, etc, bla, m.m., och det hela spiralerade ner i något slags inre utbrott (fast jag skrek rakt ut in i lägenheten också. jag var ensam hemma, så jag tänkte att.. ja, jag gjorde det bara). jag är snart 28 år och jag har fortfarande problem med de här känslorna, uppenbarligen. jag känner mig så himla tråkig och ful. så himla konstig och skev. nu är jag mitt i den känslan, så dessa tankar är såklart väldigt påtagliga, imorgon kommer jag antagligen inte tycka att jag är lika tråkig och ful och konstig och skev. jag vet inte var jag ska ta vägen när jag känner såna här känslor, för jag kan ju inte berätta om det för dem. det hade känts jättedumt. jag vill inte att mina vänner ska känna krav på det sättet, att de måste inkludera mig för att jag inte ska bli ledsen. jag hatar att jag känner mig övergiven så himla lätt. det är så många människor jag känner den typen av känslor med, och det enda jag kan göra är att gå runt och tycka synd över mig själv. hålla käft. att de käkar semlor utan mig handlar inte om MIG. men ändock. önskar jag ba kunde get over myself. usch. världens minsta 27-åring.