tankeflöde 1: let it all flow

jag kan inte minnas när jag sist skrev dagbok (edit: i september var det visst). det är märkligt hur jag snart är 30 år gammal, and still I ride this meat vessel also known as min kropp. mina ben ser fortfarande bra ut.
annars åldras jag inte speciellt mycket. min kropp blir ibland större, och ibland mindre. jag jobbar, och pluggar till förskollärare. jag gör många vuxensaker, samtidigt som jag inte känner mig speciellt vuxen i hjärnan. samtidigt gör jag det ändå. vuxen- kontra jagärentonåringmedångest-hjärnan delar färger med varandra.

hur privat måste en vara om döden? jag tänker ganska ofta på döden. jag tänker ofta på att jag aldrig kommer uppnå samma typ av känslotillstånd som jag gjorde när jag var yngre. typ, ung tonåring till ca 20 år-ish nånstans där. där fanns stora känslor. jag saknar att vara naiv. saknar att aldrig ha gjort något dumt/ej moraliskt försvarbart. jag tänker ofta på saker jag gjort eller sagt som jag inte kan ställa mig bakom. saknar oskuldsfullheten väldigt mycket av skälet att jag har svårt att acceptera mina snedsteg. lycka för mig hade varit att kunna gå vidare. ibland tror jag att jag är på väg, men ibland vet jag inte.
jag kanske skulle tänka på döden vid färre tillfällen om jag lagade bättre mat och började träna oftare, och... jag vet inte, mer frekvent gav komplimanger till mina vänner. som i en övning att se det positiva i mer av de saker jag har i mitt synfält. jag bor med en kompis jag kan laga mat med och jag har hela skogen till mitt förfogande. jag har människor att berömma. get to it.

jag borde läsa fler böcker, jag har en rädsla av att min hjärna kommer stagnera om jag aldrig läser saker andra har skrivit, och att jag kommer bli mindre sympatisk som person as a result. jag behöver fler idéer och perspektiv.

något jag tänkt en del på är att jag upplever att jag blivit mer uppkäftig mot människor jag har nära. jag tänker att det kan bero på att jag känt mig ganska frustrerad och ledsen på livet i ren allmänhet på sistone. jag är rädd för att det ska påverka mina vänner och att de ska börja tycka om mig mindre. jag vill försöka förklara mig om jag lyckas fånga denna känslan mitt i vinden nästa gång den uppstår.

jag känner mig ganska ensam. jag orkar inte ta kontakt med folk i lika stor grad längre. jag har svårt att känna mig engagerad över något. jag vill slippa denna oro.

jag har en liten bit av ett ciggpaket jag brukar lukta på innan jag ska gå och lägga mig. lukten ger mig något slags nostalgiskt rus som får mig att hoppas lite på något annat. av någon anledning får lukten mig att tänka på hur kändes att spela Super Nintendo när jag var liten.