Nyanser

Jag vet inte längre vad jag tänker på, det finns så många nyanser att allt löser upp sig och bildar mönster istället. Saknar en tid då allt var stort och urskiljbart. När en sak hände och den var stor och den kändes specifik och den fyllde hela ens värld. Nu flyter allt mest samman och jag rycks med i svängarna. Inget känns längre särskilt stort och allt är en väntan på att något annat ska hända.