Att bo på internat

Internat, mina vänner (jag tycker det alltid känns lika stelt att tilltala sin publik som 'mina vänner'). Det är lite som ett lotteri. Just i det här internatet klickar jag inte så bra med folket, och många är rätt stökiga. Lämnar fläckar och sånt. En av de få sakerna som faktiskt hjälper mig att genomlida detta är att se på det som karma. Jag har varit fett stökig också. Only fair att jag får genomlida det då. Men det ger mig också en liten spark in the butt, för jag märker att jag börjar skärpa till mig just för att kontrastera, för att jag inte vill vara som dem -- jag vill inte vara som jag var förut. Så jag försöker att ba yeah, I deserve this. Universum är i sin ordning, så nu skärper jag mig. Och hittills har det funkat.