Riktigt namn:
Daniel Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Själv
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Synth
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2011-12-06
Japp, då var det nu slutet av andra storyline-veckan. Förra veckan var det sex och relationer och den här veckan droger, tobak och alkohol. Relativt många av den som röker på skolan fick just tobak, (har lärarna något fuffens för sig, kanske?), så vi skulle göra en video om varför det är dåligt och en reklamskylt anpassad till vår film. Jag, som fortfarande aldrig rökt en vanlig ciggarett skulle vara "the bad guy" och röka. Vi fick fake-röka på första sekvensen, men när jag skulle stå och prata om hur hämskt det var med tobak och villket beroende det är rökte jag vanligt vitt papper (usch!!!). Men filmen blev iaf bra och imorgon är det filmvisning, jag är i fas för en gång skull (typ..)!
Middagar med släkten brukar ha en tendens att bli lite långtråkiga ibland, men det har börjat bli andra saker som tar överhand för mig. Jag har jättesvårt att äta mat utan att känna en gigantisk skulld och illamående (oavsett hur lite det än är). Jag har haft problem med maten sen jag skulle börja i åttan. Jag vet inte till hundra procent varför det började, men det har bara blivit värre och värre med åren. Mina föräldrar blir oroliga om jag inte äter (vilket jag skälvklart kan förstå!), men jag orkar bara inte med skulldkänslorna varje gång.
När jag började i sexan och man skulle gå på dem där kollen hos skolsystern så varnade hon mig för att jag vägde för lite och sa "om du skulle gå upp ett par kilo, skulle det inte skada". Man kunde sa mina revben på den tiden och jag tror att jag aldrig har kommit ifrån den bilden av mig som mitt ideal. Jag vet att det är farligt om man lyssnar för mycket på tankarna om att man är för "stor", men jag kommer aldrig ifrån dem. Jag har tidigare genomgått en utredning om mina ätproblem, där svaret blev att jag troligen hade en typ av ätstörning, men inte var redo att bli av med den. Nu har det gått drygt 1 år sen jag fick veta det och jag kommer fortfarande inte ifrån tankarna.
Sorry för det spontana "erkännandet" (eller öppenheten?), men behövde bara skriva av mig.
Har en vän som jag lärde känna i sex-års och som jag fortfarande har kontakt med nästan dagligen. Men självklart är det alltid någon som blir avundsjuk om man är vänner sen länge och ska försöka komma emellan och bli den "nya barndomskkompisen", vilket inte fungerade särskillt bra. Så denhär tjejen började idag terrorisera min kompis och jag skyddar mina vänner. Bråkar man med dem, bråkar man med mig! Tjejen var på sjukt dåligt humör vilket hon skyllde på en fot-operation hon genomgick tidigare i veckan, men ska det vara någon ursäkt för att bete sig som ett svin och kalla utomstående personer för "hora", "luder", o.s.v.? Jag genomgick en större operation för många år sen, men inte fan betedde jag mig som ett svin för det! Jag fick sitta i rullstol och lära mig att gå igen, från början (jag hade ingen balans kvar överhuvudtaget)! och denhär tjejen gnäller på att hon måste använda kryckor i några veckor. Jag skulle jättegärna ha bytt med henne, så skulle hon få se en mycket längre och mörkare väg genom återhämtningen än vad hon kommer få genomgå.
Jag som läser psykologi försökte lägga upp mina argument mot henne på ett så bra och pedagogiskt sätt som möjligt, men jag har en vana i att använda mig av vetenskapliga termer i mitt vardagsspråk, så hon förstod inte hälften av sms:en, villket hon tyckte var väldigt elakt, men det var inte jag som kränkte en klasskompis (och nära vän), jag använde mig bara av ett sofistikerat språk.
Ibland undrar jag verkligen på vilken mental utvecklingsnivå den tjejen är. Hon kan inte hantera sin ilska överhuvudtaget och låter det gå ut över andra i närheten, istället för familjen, där ett av hennes verkliga problem ligger. Förskjutning kan verkligen suga ibland.
Bråka inte med någons barndomsvän, börjar någon bråka med min vän är jag redo att ta fighten, INGEN pratar skit om mina vänner, INGEN!
Cha cha bloggen! Jag är den omtalade Dadde och jag är här för att stanna. Just nu ligger jag på en uppblåsbar himmel, den här madrassen är skönare än min säng o.O LOVE IT! Nog med fjolligheter... För tillfället...
Hela veckan (sen i måndags), har jag varit hos THE GIRL IN MY LIFE (eller bara en awesome chey i mitt plugg). Soft, eller hur? Baka hela dagarna och se på film, kan en bögs liv bli bättre? KAN DET?!
Om ni vet ett bättre sätt hör av er till Denni så får hon sprida infon till mig!
Nu ska jag försvinna med min davidelicousa boa och försvinna ut i mörkret.
Gjorde sockerpasta för första gången idag, gick jättebra och är nu färgad, så att jag ska kunna göra sockerpasta-pumpor, fladdermöss o.s.v. :) Jag ÄLSKAR halloween, det är så awesome!
Har precis kommit hem från invigningen av Friends Arena. Öppningsnummeret var Mustasch och sen spelade lite andra artister, bl.a. Loreen. var rätt awesome, trots vissa halvtråkinga artister, men "all and all" var invigningen lyckad.
Innan vi drog till invigningen hade jag och min familj ätit middag på O'Learys. Jag (som inte är särskillt stor i maten) åt Jack Daniels ribbs med pommes och sen en Key lime pie (blev dock FÖR mätt efteråt, men jag klarade det!!). Morsan beställde in en Strawberry Daquri (den delade vi dock på...), farsan samma som mig och min brorsa ville inte ha någon efterrätt (förstår honom i och försig). Sjukt god mat men för lång väntetid på servitrisen, som nästan glömmde bort vårt bord.
Handlade make up och detaljer till årets halloweenkostym idag. Köpte "spirit gum", fake blod och "spiritgum" remover (är knepigt att få bort, särskillt om man ska ha det över en del av ögonbrynen).
Var en lång kö utanför och fick köa ett tag för att överhuvudtaget komma in i butiken, men jag hittade det jag skulle och nu kan jag bara ta det lungt fram tills dess.
Äntligen är det höstlov också!! Det ska bli så skönt att bara ta det lungt i en vecka nu. Ska på Friends Arenas invigning senare idag med familjen, annars är jag bara ledig. Jag ska SOVA halva dagarna!! Plans made!
Jag fick för två timmar sen veta att min farfar har drabbats av en typ av blodcancer. Den går inte att bota, utan måste levas med (så länge kroppen klarar av det). Det ända som går att göra är att succesivt tömma hela kroppen på blod och låta kroppen försöka ersätta det med nytt blod. Han är så illa derann just nu att han kan få en hjärtinfarkt eller hjärnblödning villken sekund som helst. Jag vet inte om han kommer dö inatt eller om han kommer kunna leva flera år... Det är bara att vänta och hoppas att allt ska gå bra :'(
Jävla internet, du ska fan dö
Jag skiter i det här
Jag ska pulverisera dig till hö
Den jävla ikonen som dyker upp allt för ofta
Jag orkar inte med det här
Jag vill bara hem och softa
Jag får ändå inget gjort, så vad gör jag här
Jag orkar inte länger
Det är bara vänta och lär
Ha nu tålamod, den kanske kommer åter
Jag tänker fan inte ge mig
Jag är inte den som gråter
Uppgiften måste vara klar om en timma
Vad fan ska jag göra?
Jag kan inte uppsatsen ner trimma
Alla mål som måste nås
Fan vad jag är pist
Jag har en jävligt oplockad gås
Idioten som sköter internetet ska jag fan e mig skjuta
Uppgifter som blir sena
Det är inget jag kan njuta
Trettiofem minuter kvar och jag får fan panik
Varför nu, varför?
Snart kan man få höra ett förbannat, jävla skrik
Jag orkar fan inte
Jag måste bli klar
Jag är ju snart där
Bara två frågor till som måste få svar
Att bara sitta och låta tiden rinna bort
Kan göra att två timmar försvinner
Och att det känns alldeles för kort
Kom hit nu Jonas, jag blir snart galen
Jag orkar inte sitta här
Jag bara stirrar runt i salen