Bråkar du med min barndomskompis, bråkar du med MIG!!

Har en vän som jag lärde känna i sex-års och som jag fortfarande har kontakt med nästan dagligen. Men självklart är det alltid någon som blir avundsjuk om man är vänner sen länge och ska försöka komma emellan och bli den "nya barndomskkompisen", vilket inte fungerade särskillt bra. Så denhär tjejen började idag terrorisera min kompis och jag skyddar mina vänner. Bråkar man med dem, bråkar man med mig! Tjejen var på sjukt dåligt humör vilket hon skyllde på en fot-operation hon genomgick tidigare i veckan, men ska det vara någon ursäkt för att bete sig som ett svin och kalla utomstående personer för "hora", "luder", o.s.v.? Jag genomgick en större operation för många år sen, men inte fan betedde jag mig som ett svin för det! Jag fick sitta i rullstol och lära mig att gå igen, från början (jag hade ingen balans kvar överhuvudtaget)! och denhär tjejen gnäller på att hon måste använda kryckor i några veckor. Jag skulle jättegärna ha bytt med henne, så skulle hon få se en mycket längre och mörkare väg genom återhämtningen än vad hon kommer få genomgå.

Jag som läser psykologi försökte lägga upp mina argument mot henne på ett så bra och pedagogiskt sätt som möjligt, men jag har en vana i att använda mig av vetenskapliga termer i mitt vardagsspråk, så hon förstod inte hälften av sms:en, villket hon tyckte var väldigt elakt, men det var inte jag som kränkte en klasskompis (och nära vän), jag använde mig bara av ett sofistikerat språk.

Ibland undrar jag verkligen på vilken mental utvecklingsnivå den tjejen är. Hon kan inte hantera sin ilska överhuvudtaget och låter det gå ut över andra i närheten, istället för familjen, där ett av hennes verkliga problem ligger. Förskjutning kan verkligen suga ibland.

Bråka inte med någons barndomsvän, börjar någon bråka med min vän är jag redo att ta fighten, INGEN pratar skit om mina vänner, INGEN!