Bipolära begränsningar

Jag försöker att hantera effekterna av bipolariteten i vardagen och leva ett så normalt liv som möjligt, men även om jag är medicinerad (och noga med att ta dem!) har jag ganska extrema vågor. Jag har problem att hantera relationer och har gjort slut med min flickvän för hennes bristande förståelse. Hon har haft problem att förstå hur djupa depressionerna blir och varför jag i vågor kan vara social med alla och andra gånger bara vill lägga mig under en sten och dö.

Jag studerar fortfarande på universitetet, men har stora problem till följd av perioderna med olika effekter i min vardag. Ibland är jag djupt deprimerad och då kan jag inte fokusera på att läsa böcker utan att se texter i boken om att jag i den perioden vill dö och när jag har mina hypomana faser kan jag inte sitta still, bokstäverna dansar i boken och mitt fokus är på allt förutom litteraturen. Det känns som om jag har bubbelvatten i venerna och att jag måste röra på mig för att inte bli galen, vilket är otroligt frustrerande.

Jag hoppas att jag en dag kommer kunna hitta balans och att jag inte insjuknar lika ofta. Just nu ligger mitt liv i händerna på läkarna och min kuratorn, för att jag inte ska bli galen.

Jag saknar att ha en hund för att på något sätt stabiliserar det ut mig något. Att bara kunna lägga sig ner på golvet och krama om en vovve är väldigt terapeutiskt, då man kan känna lugnet sprida sig genom kroppen och se förståelsen i deras ögon. Någon man kan lita på i vått och torrt och som man alltid kan lägga sig bredvid och känna värmen, bara lyssna på deras andetag och lägga handen i deras varma päls. Det är en känsla av trygghet och värme!